hon var bara 11år när hon dem tappa |
En liten flicka ensam i världen står,
Hennes hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger henne hårt,
Hon vill vara lycklig, varför är det så svårt?
Hennes kinder är våta av salta tårar,
Hon vet nu hur mycket hårda ord sårar.
Hon var en gång ett barn som ofta log,
Nu är det flera år sedan hennes leende dog.
Flickans liv är längre ingenting värt,
Hon har förlorat allt som hon höll kärt.
De som hon saknar mest är hennes bror och hennes pappa,
Hon var bara 11 år när hon dem tappa.
Brodern som mest mot henne var elak,
Hon älskade verkligen han,
Den syskonkärleken var faktiskt sann.
Hennes dagar är fyllda av låtsad glädje och panik,
Nätterna är fyllda av gråt och kvävda skrik.
Hon undrar om livet blott är ett spel,
Varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
Flickan vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
Om det bara fanns någon som förstod.
Hon vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
Ja, vad som helst för att ta död på dessa plågor.
Livet är ingen lättsam lek,
Det är blott fyllt av ångest och svek.
Kanske går det så att flickan tar sitt liv någon dag,
Det sorgligaste är att flickan, hon är jag.
En sann dikt till...:'(
|
| Kommentarer | | FlikkanSomHatar - 9 maj 07 - 06:18 | | fy fan,., men jag måste eerkänna jag e lik dig | | Kjoii - 9 maj 07 - 04:00 | Gud va hemskt. Jag ljuger om jag säger att jag förstår dig
för det gör jag inte. Men jag kan tänka mig hur du har det.
Inget är lätt här i välrden och den är bra orättviss.
Men det finns vissa människor som vill väl. Om du någån gång
skriv av dig så kan du göra det till mig. Jag läser gärna.
Jag kan inget lova, men håll ut. Ljuset finns kankse runt hörnet* |
|
|
|
