~Elisabeths liv, del 2 ~ |
Där sitter dom nu. Emelies hårda oroliga stirrande blickar, och så Elisabeth, som helst av allt bara skulle vilja sjunka genom jorden. Länge har dom suttit så, under tystnad. Emelie försöker få igång samtalet igen, hon harklar sig.
- Snälla älskade Elisabeth… Om du inte gör det som jag ber dig att göra blir jag ju orolig, det förstår du väl? Jag är så rädd att du har gjort det igen… Jag vill inte att det ska bli som förut… du kommer ihåg hur du mådde då…
Elisabeth sitter knäpptyst och rör inte en min. Stirrar bara ner i golvet och vill att hennes syster ska lämna henne ifred. Hon börjar skaka lätt i kroppen, en ny gråtattack kommer. Ögonen är svarta av all mascara som runnit. Hon drar upp ärmarna på tröjan och lindar av tygbiten. Med darrande händer sträcker hon fram armarna mot sin syster. Dom är fulla med nya sår, så ser dom ut, hennes randiga armar. Emelie snyftar, tårarna börjar rinna över hennes kinder. Paniken kommer, förskräckt stirrar hon på armarna.
- Varför Elisabeth… VARFÖR?!
- Förlåt, viskar hon… Jag vet inte… det bara hände…
- Bara hände?! Det finns inget som heter ”bara hände”…
Elisabeth bryter ihop, tårarna vill aldrig ta slut. Dom bara rinner och rinner, tröjärmen börjar bli blöt av att hon torkar hela tiden. Hon snyftar högre och sätter händerna för ansiktet. Hon sitter så i soffan, med filten tätt omslingrad runt sin tunna kropp. Emelie tar sin syster i famnen, vyssjar och gungar henne fram och tillbaka. Viskar att allt kommer bli bra, allt kommer ordna sig.
När Elisabeth tillslut har lugnat sig, har det redan hunnit bli kväll. Sött sover hon i sin systers famn. Emelie bär in henne till sovrummet och bäddar ner henne. Sätter sig på sängkanten och smeker henne över kinden. Hon ser så lugn ut när hon sover, tänker systern. Hon böjer sig fram, pussar sin lillasyster lätt på kinden och innan hon går viskar hon jag älskar dig.
Nästa morgon vaknar Elisabeth lite försent som vanligt. Klockan visar 07. 35 när hon rusar upp. Hon borstar snabbt håret och går in i duschen. Vattnet värmer henne och ångan sprids i rummet. Det gör fortfarande lite ont i armen, sen händelsen igår. En svart puffig klänning drar hon på sig idag, svarta strumpbyxor och så det vanliga sminket, mascara, ljust puder, mycket kajal och lite rouge.
Så ser hon oftast ut, Elisabeth. Hennes svarta korklippta spretiga hår, hennes svarta kläder och det svarta sminket. Hennes vänner är precis som hon själv, lite speciella. Det är med deras utseende dom sticker ut mest. Det är bara dom, en liten tjejgrupp som är annorlunda. Allihop går i samma klass, 9B. Elisabeth säger inte så mycket, det är inte det att hon är blyg, bara det att hon inte brukar prata.
- Hej gumman! Elisabeth tittar upp från röran i sitt skåp. Hon ser att Miranda står och ler mot henne. Miranda med riktigt isblå ögon. Mycket kajal finns runt hennes så vackra ögon, precis som vanligt. Hon har på sig sin svarta korta kjol, den med mycket puff på. Till det ett tight rött och svart linne, randigt, precis som Elisabeths armar. Det svarta håret med lite rött i är uppsatt i två tofsar, tuperat.
- Hej, hur är det?, säger Elisabeth undrande. Hon ställer sig upp, kramar om Miranda och ger henne en puss på kinden.
- Jodå det är så bra så. Hur mår du själv?
- Det är bra. Vad har vi för lektion nu? Elisabeth ser undrande på Miranda för att se vilken bok hon ska börja leta efter.
- Matte, tyvärr haha…
Elisabeth hittar snart boken och låser snabbt igen skåpet. Miranda tar henne i handen och dom skyndar iväg till lektionen.
Elisabeth sitter mest tyst på lektionen, och räknar för sig själv. Det är precis som det brukar. I ett hörn av klassrummet sitter hon, tillsammans med Miranda, Rebecka och Moa. Det är dom som hon i stort sätt alltid är med. Tjejerna sitter och pratar och försöker få med Elisabeth i samtalet. Det lyckas dom med idag, och när lektionen är slut och dom går därifrån är Elisabeth riktigt glad.
Hon ser Niklas borta i korridoren. Han sitter med en hel hög av kompisar vid ett bord, som han alltid brukar göra. Några tjejer sitter också där. Dom sitter väldigt nära honom, för nära tycker Elisabeth. Men han gör inget motstånd precis, tvärtom. Elisabeth tänkte mycket på hur hon skulle göra med honom igår. Hon vill inte att han ska vara med flera tjejer samtidigt. Hon måste prata med honom, och det snarast möjligt. Måste säga vad hon känner för honom, att hon inte är kär längre. Det kommer att bli jobbigt, tänker Elisabeth och suckar.
När dagen är slut går hon hem. Hon sitter vid köksbordet och dricker juice. Går in i sovrummet, ser på skrivbordet, på skrivbordslådan. Plötsligt blir hon arg. Elisabeth rusar fram dit, rycker ut lådan och plockar ihop alla rakblad. Rensar lådan från allt vasst. Med snabba steg går hon sedan mot soptunnan. Där släpper hon ner allt, tar soppåsen och slänger ner den i sopnedkastet. Elisabeth slängde just det viktigaste i hennes liv, hon gjorde det faktiskt.
- Hej!
- Hej, Moa!
Moa står i dörren utanför Elisabeths lägenhet och tittar nyfiket in på henne. Elisabeths helt egna lägenhet, som hon flyttade till för att hon inte orkade bo kvar hemma.
- Kan jag komma in eller? Moa fnissar till och ler stort mot Elisabeth.
- Ja men fan kom in!, säger hon och dom kramar om varann.
Elisabeth och Moa känner inte varandra så bra, inte än. Moa kom till klassen i början av åttan. Moa som är kort, som är väldigt söt, söt som socker är hon. Moa har ljusrosa hår, ganska kort. Elisabeth tycker det är jättefint på henne, eftersom hon ofta har rosa och svarta kläder. Nästan alltid faktiskt. Så var det idag med. Svarta jeans, rosa t- shirt som hon klippt lite i, utsläppt hår, luggen som döljer en del av dom kolsvarta ögonen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | regndroppen - 25 dec 06 - 18:40- Betyg:  | | Skit bra! :D Säg till när 3:dje delen kommer ;) | | -Tova- - 20 dec 06 - 23:51- Betyg: | skiit bra älskling!!!
längtar tills andra delen kommer ut;) om jagintefår läsa den innandu åker till spanien;P
puss<3 | | stinamelin - 20 dec 06 - 23:49- Betyg: | | skietbra! :) mer hoppasjag! |
|
|
|
