Linnéa. (Del 5) |
Kapitel 5
Linda sjönk tungt ner på sin säng medan Linnéa satte sig i fotöljen mitt emot sängen.
Linda började stamma och Linnéa reste sig och satte sig bredvid henne i sängen och kramade om henne.
- Du behöver inte förklara gumman.. Jag vet.
- Men jag känner mig så.. Så äcklig! utbrast Linda.
- Linda... Du är min bästaste bästa vän! Du vet Bengt gör mer än bara slår mig..
Linnéa började förklara hela historien och Linda kollade förvånat på henne.
- Men Linnéa! varför har du aldrig sagt nåt? Du måste ju polisanmäla dom!
- Jag.. jag kan inte.. Linnéa kände sig glad över att ha berättat för Linda men tårarna började rinna av sig självt.
- Åh Gumman! Jag kommer snart. Linda reste sig upp och gick ut ur rummet.
Linnéa lade sig under täcket och blundade och tänkte.
Linda öppnade försiktigt dörren efter en timme och smög in för att inte väcka henne.
Hon tände lampan ovanför sängen och tog fram kameran hon gömde under tröjan ifall Linnéa skulle vakna.
Sen tog hon kort på Linnéas blåtira och andra blåmärken från Bengts slag. Sen smög hon ut igen och lade sig för att sova i soffan.
> Det är svårt att få långa kapitel när man inte har tiden till de (: Men imorn ska jag försöka få till några iallafall:D
Sköt om er! <
|
|
|
|
