mia mitt i vintern |
Kapitel 1
Mörkret hade lagt sig över den lilla staden Söderby. Det var kväll. Tomt och dött på gatorna. Ja förutom glassbilens ihåliga tjut långt bort i fjärran. En kyrkklocka slog nio i norr och en katt trippade tyst på snöklädda gator. Precis som vilken håla som helst. Men så bröts tystnaden av en liten figur som kom gående på knarrande fötter. En figur med långt lockigt ljusbrunt hår och en blå yllemössa på toppen. Just den figuren med svarta vinterstövlar, blå vinterjacka och blå levi´s jeans var Mia.
Hon var trött och hon frös efter att ha duschat och utan att tänka sig för gått ut med blött hår. Och nu frös hon som aldrig förr. Hon skulle få minst tre förkylningar på samma gång.
När hon gick där tänkte hon på att vad nära det var till jul. Det var redan tionde december. Hon hade haft det riktigt stressigt i skolan så hon hade inte haft tid med annat.
Petra och Hillevi- hennes bästa kompisar sedan tre års ålder, hade redan hunnit tänka på allt det där som julklappar, stök, bak och till råga på allt hunnit med att gå på tre fester. Hon ville gå på fest men visste inte riktigt om hon vågade. Hon visste inte vad de gjorde på de där festerna. Hon hade hört rykten om att de drack och rökte lite allt möjligt. Men hon visste att Petra och Hillevi inte höll på med sådant. Hon kunde ju gå dit utan att dricka men hon litade inte riktigt på sig själv.
Nu hade hon kommit fram till det stora röda huset där hon bodde. Julstjärnan lös och det ringlade rök ur båda skorstenarna. Riktigt hemtrevligt. Ytterdörren var låst för den stora svarta hunden Jakob som brukade hoppa på dörren för att jaga snöflingorna.
Hon knackade på och hörde släpande steg som närmade sig. Det var Elias som öppnade. Hennes två år yngre bror som i färd med att knappa på mobilen nu gå från hallen till soffan i vardagsrummet. Det var tydligen väldigt komplicerat för han snubblade fem gånger och skor och ytterkläder som låg utspridda över hallgolvet.
Mamma hade fullt sjå i köket. Hon bakade, stökade och städade, samtidigt som hon försökte mata Mias syster Saga.
”Hej mamma” sade jag och sänkte stereon.
”Hej gumman”
”Varför hjälper inte Elias och pappa till?” fortsatte jag och rörde om lite i grytan med knäck.
”Pappa är på bio och Elias har jag sagt till flera gånger men han kommer aldrig. Vill du vara snäll och gå och säga till honom, det brukar ju du vara bra på.”
Mia gick med bestämda steg in i vardagsrummet. Där satt Elias och knappade på mobilen.
”Nu kommer du och hjälper till mamma i köket. Du kan ta ut soporna.” Sa Mia och lade soppåsen på golvet.
Hunden Jakob kom och slickade henne på handen. Hon gick in i köket och lyfte upp den kletiga Saga, hon hade trots allt ätit mat.
”Jag kan passa Saga”
”Tack gumman”
”Varför är inte pappa hemma, nu när du behöver han mest?”
”Han skulle gå på bio och då tänkte jag att jag kunde göra lite julstök som aldrig tycks vara färdigt.”
”Men du behöver inte mamma” Hon sa så för att hon visste att hon kunde bli utbränd om hon arbetade för mycket. Det hade hänt förut. Hon visste hur det skulle bli. Mamma skulle bara ligga hemma och gråta hela dagarna.
Hon gick upp på sitt rum.
”Jaha, Saga. Vad vill du göra då?”
”Molla” sa Saga. Det betydde måla. Mia plockade fram ritblock och kritor.
Saga klappade händerna och började rita.
Det ringde i telefonen och Mia svarade.
”Hallå det är Mia”
”Hej det är Petra, vad gör du?”
”Jag passar Skitungen, du då?”
”Jag? Inget speciellt, äter” Det blev tyst.
”Vet du vad vi ska göra på fredag?”
”Nej. Vara hemma och slappa kanske?”
”Nej, det är just vad vi inte ska göra. Vi ska gå på luciafest”
Mia tvekade lite, men sen sa hon:
”Okay, men om du lovar att ta hand om mig. Du vet att jag är nybörjare” Hon visste inte riktigt om hon vågade, men ville, det ville hon.
”Jag lovar. Jag ska inte ens dricka. Du har mitt ord”
”Men jag vet inte ens om jag får”
”Du kan ju säga att vi ska sova över, och sen går vi ut på kvällen. Han som har festen bor bara några kvarter från mig. Och din mamma har ju inte sagt något om att vi inte får gå ut”
”Okay då” Hon var lite osäker, hon gillade inte att ljuga för sin mamma.
”Så du hänger med?”
”Ja, jag gör väl det”
”Bra, vi ses i skolan i morgon, hej då”
”Hej”
Hon lade på. Hon var lite nervös, för Petra kunde man inte komma undan. Fast hon kunde inte låta bli att tycka det skulle bli kul. Hon började redan tänka på vad hon skulle ha på sig. Hon hade inga fina kläder. Och de hade inga pengar att köpa nya för. Men hon brydde sig egentligen inte längre vad hon hade på sig. Bara det var bekvämt, det skulle bli en lång natt.
Kapitel 2
Alla pratade om festen i skolan idag. Hon brydde sig inte så mycket om det men hon kände sig allt lite ''inne''. Emil gick förbi och hon fick dåligt samvete. Emil var den hon var kär i, han gick där med sina bruna manchesterbyxor, och såg ”cool” ut. Han gick där med sitt bländande léende. Hon tänkte på att de skulle egentligen passa ganska bra ihop.
Nu hade Emil i alla fall passerat och ögonblicket var över. Hon gick in i mattesalen.
Matten var över. Det kändes som att ha kommit ut från fängelset efter femtio år och veta att man var oskyldig hela tiden.
Siwert sade hej då och Mia rusade ut ur klassrummet, Petra och Hillevi var hack i häl.
”Jag klarar inte att vara i det klassrummet en minut till. Det luktar Siwert”
Det hade varit luciafirande i skolan, Martin i åtta c, hade klantat sig och vält ut ett ljus som hade ramlat på sångmajjen. Efter skolan följde Hillevi och Petra med hem. Det skulle bestämma kvällen. Det var ju ett stort ögonblick i Mias framtid tyckte de. Inte Mia. Men spänd det var hon.
Mamma hade nästan inte gått med på att Mia skulle gå på fest, men när hon sa att Petra skulle ta hand om henne så fick hon. Mamma hade ju inbillat sig att Petra var en fin flicka. Hon bestämde sig för ett grönt linne, en brun stickad tröja och ett par jeans men sen ändrade hon sig och tog på sig ett lila linne, en blå tröja och en röd kjol. Men det var ju för kallt, så det slutade med att hon tog på sig ett svart linne, en svart kavaj och svarta manchesterbyxor.
Petra hade fixat drickat. Hon hade kontakter i stan. Tre Cabernet Sauvignon och en halv drucken vodka hemifrån. Mia hämtade glas. Mamma, Pappa, Elias och Saga var hos mormor och skulle inte vara hemma för ens i natt.
Hon kollade sig i spegeln. Hon var faktiskt riktigt snygg. Hillevi hade sminkat henne och gjort i ordning hennes hår.
Hon gick upp, nu gällde det.
Hillevi hällde upp ett stort glas åt Mia. Jag varnar dig du kommer att spy. Det isade sig i magen. Hon gillade inte spyor. Petra såg hur nervös hon blev så hon lugnade ner henne.
”Det är lugnt, du kommer inte at känna av något” Försökte hon. Men Mia ville inte riktigt tro på det.
Men hon öppnade i alla fall munnen och hällde i sig drycken. Hon gjorde en min. Det var surt och beskt, men ganska gott i alla fall.
De andra hade redan druckit upp för länge sedan och de verkade inte bry sig om det sura. Hillevi var redan i färd med att hälla upp mer vin åt de tre flickorna.
Det var kallt och snöade när de kom ut. Mia var nära att fega ur, men när hon visste att det inte var någon idé så ångrade hon sig. Och det var ju hennes debut.
Nattbussen kom fem minuter för sent, men det kändes som om det var tre timmar. Och där satt inga mindre än halva skolan. Det kändes som om alla visste att det var hennes debut för alla tittade på henne så mycket.
De satte sig på ett säte långt bak. Alla skulle på Henkes fest. Det var folk som hon inte hade sett förut, vissa som hade sett på skolan och vissa som hon kände ganska väl. T.ex. Ella i nio c.
Hon pratade lite med henne. Mia nämnde att hon inte brukade vara på fester och Ella förstod det och att hon inte hade märkt något av att hon var nybörjare. Det kanske inte skulle bli så farligt pinsamt att hon inte hade varit full förut.
Festen var redan i fullt ös och Henke hade redan däckat. Mia hade gärna tyckt synd om honom, men hon hatade honom så det rök om det. Hon kände inte ett dugg medlidande.
Hillevi och Petra hade redan rotat runt bland drickat och funnit en halvfull flaska vodka, Petras vodka hade redan försvunnit för länge sen. Mia tog lite bål. Det var starkt men smakade som en blandning mellan vindruvor och äpple. Men gott var det.
Efter det kände hon sig lite snurrig och det var dimmigt. Hon gick, eller försökte gå till soffan. Det vinglade till riktigt och hon kände vinet där nere. Hon mådde lite illa, men var inte spyfärdig. Så långt hade det inte gått än. Hon satte sig bredvid hånglande Eva och Peter. De var väldigt intima. Hon gick ut på balkongen. Där stod ingen mindre än Emil. Det verkade inte som om han var full.
”Hej du”
”Hej” Sa hon med sluddrig röst
”Behöver du hjälp?”
”Nejdå, nejdå” Men hon vacklade till så Emil hjälpte henne fram till räcket.
”Vad kul att du är här, jag brukar inte se dig på sådana här fester”
”Nej, det här är min debut” Fan, varför sa hon det? Det var ju inte meningen att det skulle komma fram. Så det var alltså sant, man blev ärligare med sprit i kroppen.
”Ja den här kanske inte är en av de bästa festerna att debutera på”
”Nej jag vet men det var Hillevi och Petra som drog med mig hit”
”Är det de som du brukar vara med?” Hur kunde han veta det. Det måste ju betyda att han hade lagt märke till henne.
”Ja dem brukar jag vara med”
”Jag ska gå hem snart”
”Jag med tror jag, för mamma och pappa kommer hem snart”
”Ska vi följas åt?”
”Kan vi väl” Men innerst inne ville hon inget hellre.
”Ska vi gå då?”
”Ja, jag ska bara säga till Hillevi” Men hon var lite orolig för det, för hon kom aldrig undan Hillevi. Det var det som var negativt med Hillevi. Men det var det enda.
Hillevi förstod, när hon sa att hon skulle ta följe hem med Emil.
Det var mörkt och snöade ute för bara några gatlampor lyste. Mia gick nära Emil, alkoholen hade börjat avta nu. Fast hon behövde ändå stöd så Emil höll henne runt magen. De kunde höra varandras andetag nere i kragarna.
De vandrade längs gatan och de var som i en glaskupa, världen utanför var som en film, allting bara spelades om och om igen och varken Emil eller Mia brydde sig om det. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 1) | loppan24 - 25 okt 05 - 23:32- Betyg:  | | den va superbra o allt de där ända fram till slutet de va inget bra alls!! |
|
|
|
