”Dear Kriss” Förord |
”Dear Kriss”
Förord
I snart fyra år nu har jag tänkte på att börja skriva min historia. En fruktansvärt tragisk historia, men en händelse som aldrig får glömmas och försvinna med tiden. Jag sitter här nu framför min dator, denna höstdag i november. Vet inte helt varför jag tog tag i detta nu, kanske är det höstens lugn, harmoniska färger, de kämpande löven för att hänga kvar som har gett mig inspiration. För tiden efter allt som hände har verkligen varit en kamp för att kunna hänga kvar. Man har nu i efterhand insett att man inte skall hänga kvar, man skall låta livet ha sin cykel. Livets cykel ett ständigt flöde av energi, man kan inte påverka det, oavsett hur mycket man vill. Samma sak är det med sorgens cykel, man måste gå igenom alla faser chocken, reaktionen, reparation och nyorienteringen. Jag har så länge nu försökt att hänga mig kvar i dessa stadier, så länge jag kämpar med att hålla mig kvar i en av faserna så har jag kunnat förneka för mig själv det som hände.
Det är en historia om den lite okända bekanta, den glada grannen, den oersättliga vännen och den för alltid förlorade sonen. Berättelse som vill försöka förklara för er som lyckligtvis sluppit känna av denna förlust, så ni kan få en uppfattning om hur det känns. Även för er som har upplevt samma sak, och kanske kan hitta lite tröst.
|
| Kommentarer | | Nightclaw - 10 nov 06 - 01:13 | Shit vad hemskt...
Väldigt bra (men sorgligt då) skrivet, fortsätt. |
|
|
|
