En person jag saknar ! |
Det var då det hände, jag gick i sexan.
Det hela kom som en chock, jag visste inte hur jag skulle ta det men en sak visste jag , mitt förhållande och min syn på honom skulle förändras helt.
När de hade berättat att de skulle separera på grund av honom och det han gjort, det var bara fel , allt var hans fel.
För det han hade gjort var oförlåtligt i mina ögon , i mammas och i alla andras med, det var i alla fall vad jag trodde.
De hade flyttat isär men inte skilt sig än, jag kommer inte ihåg hur långt tid de inte bodde ihop, men för min del var det förkort tid.
Då kom den dagen då mamma förlät och tog tillbaka pappa bara för att hon älskade honom.
Jag tyckte att det var fel av henne, jag förstog inte hur hon kunde förlåta pappa, för det han hade gjort var absolut inte rätt.
Det dröjde bara några veckor efter att mamma hade förlåtit honom och han bodde hemma hos oss igen .
Nu hade våra liv förändrast helt, mest av allt mitt tror jag i alla fall även om det var mamma som han hade varit otrogen mot .
Jag kunde ju inte bara fatta att hon hade förlåtit honom , för det är en sak jag aldrig kommer att göra , visst han är min pappa
men det är ändå mamma jag nu älskar mest hon är nummer ett det har hon alltid varit och sen pappa , men nu allt förändrades, min syn
på hans pappa roll förändrades jag ser honom inte som en jätte bra förebild utan bara en förebild , ni kanske tycker att det låter konstigt
men det tycker inte jag och det hade ni nog inte heller tyckt om ni var i min roll !
Ena stunden vill jag bara skrika till honom och säga att det han gjorde var helt fel , att han inte hade nån respekt
gentemot min mamma , min bror och mig , men åt andra stunden vill jag bara tala om för honom att jag saknar den han var.
Jag saknar han som läste sagor för oss när vi var små och skulle sova , hur han kollade under sängen så att det inte fanns några spöken.
Hur han hjälpte oss med läxorna , han som väckte oss när julkalendern skulle börja så att vi inte skulle missa den, när han följde
oss till skolan på morgorna .
Även om jag inte vill att han ska göra allt det nu när jag är så stor att jag kan klara mig själv , så saknar jag ändå den han var och
allt han gjorde för oss, inte för att han inte gör något för oss nu , för det gör han .
Men i mina ögon så är han inte den människan längre , klart jag respekterar honom men inte så som jag har gjort en gång i tiden när jag var liten.
För allt han gjorde bevisade bara att han inte respekterade oss , för annars skulle han inte gjort detta eller ?
Han kanske inte älskade mamma ? Men varför skulle han då komma tillbaka ? Var det bara för att alla ska tro att vi är lyckliga ?
Det tror jag i alla fall inte , för det är vi inte vi är inte den "Perfekta" familjen som lever lyckligt och det måste de inse , och sluta spela att de alla är så jävla "perfekta" ,
för jag är då inte lycklig och absolut inte perfekt och mitt liv kunde dock sett annorlunda ut om detta inte hade hänt .
|
|
|
|
