Där går hon på vägen, blott fem år gammal, med vackert hår och klara ögon. Det är en underbar varelser som förts till våran jord. Ett charmerande leende leker på hennes läppar och döljer hennes sorger.
Där går hon på gatan, blott sex år gammal, med bruna lockar och blå ögon. Fortfarande underbar, fortfarande vacker. Hon har förlorat lite färg, men hur kan något vara fel när det där leendet lyser upp hennes söta ansikte? Hon gömmer allt så väl.
Där går hon på torget, blott sju år gammal, med långt hår och stora ögon. Nyfikenheten är kvar, såsom känslan för lek. Ett ärr lyser vid hennes ena öra, men alla barn slår sig ju någon gång. Och vem kan misstänka något när hon ser så lycklig ut? Hennes brustna själ ser de ej.
Där går hon över ängen, blott åtta år gammal, håret är samlat i en hög tofs och ögonen lyser. Hon skrattar och leker med de så underbara hästarna. Ännu en gång lyser leendet upp hennes ansikte, blåmärken vilar på hennes små armar. Men inte kan väl något vara fel? Hjärtat brister snart för henne.
Där går hon på gången, blott nio år gammal, nu finns inga lockar och ögonen är kalla som is. Inga lekar finns i hennes hjärta, inget skratt når fram. Men leendet finns fortfarande på hennes läppar. Något är fel, men vem hjälper? Nu kan hon ej gömma sig mer.
Där går hon över gräset, blott tio år gammal, med hängande hår och tårfyllda ögon. Kläderna hänger som trasor på hennes magra kropp och hon snyftar förfärligt. Det underbara leendet är borta, varför är det ingen som hjälper? Hennes hjärta har slitits i bitar och själen är sedan länge borta.
Där går hon genom köket, blott elva år gammal, inget hår finns och ögonen är svarta som natthimlen själv. Hon ser upp på mannen som står där, en våg av hat går genom hennes fortfarande vackra ansikte. Hennes leende är försvunnet för en evighet, men mannen ler hemskt. Hon spärrar upp ögonen och faller ihop.
Där ligger hon, ännu elva år gammal, där håret ska finnas finns röda fläckar och ögonen är uppspärrade i skräck. Kroppen darrar och från magen rinner röd vätska. Hon ser ner på den. Leendet kommer sakta tillbaka, hon sjunker ner och skrattar tyst. Hennes smärta är över, hennes ärrade själ kommer igen för att få vila. Nu är hon fri.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) |
lona_skriva400 - 16 aug 08 - 16:21- Betyg:  |
| Bland det bästa jag läst! |
| PathOfDarkness - 16 aug 07 - 04:14- Betyg: |
| Sjukt otroligt bra =) |
| _Jessica - 1 nov 06 - 07:48- Betyg: |
| verkligen fin, fast ändå hemsk... |
henne - 12 okt 06 - 19:59- Betyg:  |
| den här var fin o hemsk, en konstig blandning, men ja fastnade för den.. |
| melinda80 - 11 okt 06 - 19:05- Betyg: |
deb var otroligt vacker....fick oxå rysningar och även en hel del tårar....
mycket fin.... |
| Cebbi - 11 okt 06 - 03:10- Betyg: |
Håller med allihopa! Åhhh, så otroligt fin! :'(
Jag ryser i hela kroppen. |
| DolphinsCry - 11 okt 06 - 03:05 |
| Tack för alla kommentarer:) Jo, jag har skrivit den själv :D |
| RagMag - 11 okt 06 - 02:20 |
| åh, så fin ♥ |
| in_my_dreams - 10 okt 06 - 06:19- Betyg: |
| åh herregu! sorgligt vacker! jätta fint verkligen. vet inte vad annat jag kan säga^^ |
| Piinkhallon - 10 okt 06 - 06:03 |
| Nej gud vilken hemsk :( men ändå skit bra. har du skrivit den själv? |
