Övergiven</3 |
En liten flicka sitter ensam i sin säng,
hennes blonda lockiga hår, hänger ner i hennes lilla ansikte.
och hennes havsblåa ögon, lyser upp de mörka rummet, som strålkastare.
De finns ingen mamma eller pappa som finns vid hennes sida,
ingen kärlek överhuvudtaget.
hon kyper ihop i hörnet, med armar som håller runt hennes ben.
hon har sitt gosedjur i sin famn, en brun nallebjörn.
hon ser den i knappögonen, och hennes lilla mun formar några ord.
-'' kommer dom nånsin se mej?, ge mej ett svar.''
tystnaden ekade dovt i rummet, och de ända hon hörde var hennes egna andetag.
hon viskar ut i mörkret- '' tänkte väll de...''
den lilla flickan stänger sina ögon, och lutar huvudet mot väggen.
och önskar att hon aldrig mer behöver öppna dom.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | malinanna - 28 sep 06 - 00:19- Betyg:  | | va fin dikt! |
|
|
|
