~Rakbladen är mitt liv~ del 19 [Gamla minnen] |
Minnena slår mig, hårt. Ångesten skriker, skrattar högt i mitt huvud. Jag ser svaga konturer av en massa saker. Jag blinkar till. Jag befinner mig i mitt rum, min arm blöder. Jag sätter mig upp och ser mig omkring. Det är blod över hela täcket, över hela lakanet, kudden.
”Helvete” svor jag för mig själv och lindade in handleden i en handduk. Plötsligt steg någon in, jag kunde knappt se vem det var genom tårarna.
”Jösses, vad har du gjort?” Jag vaknade till när jag hörde min kusin Ritas röst. ”Bella, svara mig!” Hon satte sig ner på min blodiga säng och ryckte tag i mig, skakade om mig. Jag hajade till och slet mig loss. ”Vad fan har du gjort?” Ritas ögon var tårfyllda. Hon var en av de där släktingarna jag träffade ungefär en gång om året, så hon visste inte ett skit om min morsa, om vad hon gjorde emot mig. Hon såg bara mammas ’bra’ sida den där gången hon var hemma hos oss, den glada mamman, som bjöd på sig själv, skojade och var snäll mot allt och alla. Den morsan jag önskar att jag hade.
”Gå ut” mumlade jag och stirrade på Rita. ”GÅ UT!” Jag höjde rösten och Rita reste på sig. Hon gav mig en blick fylld av avsky.
”Se bara till och gömma såren, annars får väl morfar en hjärtattack” sa hon ironiskt.
”Dra åt helvete!” Skrek jag och smällde igen dörren. Jag tog det skitiga täcket, lakanet och örngottet och slängde in det i gardroben. Skulle morsan se det skulle hon flippa ut. Jag drog på mig en svart långärmad skjorta och en kjol, jag ville inte se för jävla deppad ut. Jag drog på mig mina röda strumpbyxor och min röda slips.
När jag kom ner satt hela släkten vid matbordet. Plötsligt kände jag någon som slog till mig i ryggen, jag vände mig om.
”Och vad fan gör du här nere?” Jag hörde att det var mamma. ”Och vad fan har du på dig?! Du ser ut som ett luder!” jag vände mig om och slog till henne.
”JAG HATAR DIG!” Skrek jag. Alla släktingar stannade upp och tystnade, gav mig och mamma nyfikna blickar. ”Va fan glor ni på?!” Skrek jag och sprang ut.
”Förlåt” snyftade Bambi och såg på mig. ”jag visste inte att du haft det så.. Hemskt” Jag bet mig i läppen. ”Berätta mer”
”Vadå? Varför då?” Jag darrade på rösten.
”Töm ditt hjärta på all ångest gumman, gör det bara. Det blir bättre”
Jag försökte minnas mer av den där gången, men det var tomt. Svart. Jag hade förträngt det för väl. Vänta, nu börja jag minnas en annan gång. Jag satt i köket och matade Elin. Pappa och mamma stod och skrek. Jag kan ha varit 13, och Elin 2. Dem bråkade om pengar, som vanligt. På den tiden bråkade de var och varannan timme om pengar. Pappa var alltid bortrest, mamma söp mycket och det var jag tog som fick ta hand om Elin.
”Håll käften!” Mumlade jag när jag torkade av Elin. Jag satte ner henne på golvet och satte mig ner, lutade huvudet emot köksbänken. ”Håll käften!” Sa jag för mig själv gång på gång. Jag blev så trött på deras jävla bråk som brukade pågå i timmar. Jag drog på radion i köket, Attentats låt, Maktlös spelades och jag höjde lite, men inte för mycket, då skulle mamma slå ihjäl mig. Jag sjöng med i refrängen med tårar längs kinderna. ”Jag känner mig så maktlös, så vilsen och så rädd”
Efter en stund kom pappa in. Han greppade Elin.
”Vart ska du?” sa jag med darrande röst. Pappa tittade inte på mig ens, utan tog Elin och gick. Jag reste mig fort upp, morsan kom ut i köket.
”Här ska du inte sitta och ta plats!” Röt mamma och slog mig över kinden. ”Gå upp på ditt rum, jag vill inte se dig” hon öppnade kylskåpet och halsade i sig vinflaskan på ett kick. Jag stod kvar och stirrade på henne. Hon vände sig om och såg argt på mig. ”FÖRSVINN!!!”
Jag gick upp på mitt rum och låste dörren. Satte mig på sängen, tittade på klockan. Den var bara 12 på en seg lördag. Jag kände för och festa, supa bort mina bekymmer. Jag knappade in Sandras nummer och hon svarade snabbt.
”Tjena, det är Bella” sa jag och bet mig i läppen. Jag ville inte umgås med Sandra egentligen, hon var inte bra för mig. Hon knarka, drack, rökte och gjorde exakt allt för att leva upp till sin bild av sig själv, att hon var självmordsbenägen och hade ett skitliv. Jag himlade med ögonen när jag tänkte på det. Jag var den med ett skitliv, men trots det sa jag inte ett enda ord om det. Jag tog min skit, men levde vidare. Jag hade inte tid och sitta och planera självmordsförsök.
”Nej men tjena!” Svarade Sandra och hon lät skum.
”Ska du festa ikväll eller vet du om det är någon fest på g?” Sa jag osäkert.
”Kalle ska ha fest, jag ska nog gå. Vill du hänga på?”
”Ja visst fan!” sa jag och log lite för mig själv. Nu skulle allt min morsa till kärring se att även jag kunde halsa i mig sprit.
Sandra kom och hämtade mig klockan 18. Pappa tittade undrande på Sandra som var klädd i svarta nätstrumpbyxor, ett par svarta converse, en vit kjol och en vit t-shirt. Pappa drog tag i mig och granskade mig. Jag hade nätstrumpbyxor, röd kjol, en svart t-shirt med Manson och svarta näthandskar.
”Ska du verkligen gå ut sådär?” sa pappa lågt och gav mig en orolig blick. Jag himlade med ögonen och gick ut och tog på mig mina svarta Dr. Martens. ”Men.. När kommer du hem då?” Pappa lät väldigt orolig.
”Hon behöver inte komma hem!” sa mamma och kom ut i hallen. ”Och när hon är klädd sådär behöver hon verkligen inte komma hem! Du ser ju ut som ett luder!” röt hon och stirrade på Sandra. ”Din vän också. Jösses, du är en skam!” då slog hon till mig över kinden. Jag spottade henne i ansiktet och slängde igen dörren.
”Shit” sa Sandra och såg på mig. ”Det var därför du var så röd om kinden här om dagen ju..” Jag stirrade på Sandra, orkade inte svara. ”Varför har du inte sagt något Bella?” Jag stannade till, det här var droppen, nu skulle Sandra få höra vad jag tyckte om henne.
”Du kan lägga av och spela att du bryr dig om mig Bella, för det vet jag att du inte gör! Och sen så är jag så jävla trött på dig, för du spelar över så jävla mycket!” jag skrek och Sandra bara stod där och lyssnade. ”du klagar på att ditt liv suger, att du aldrig får göra något och blablabla, men gå och ta livet av dig då för i helvete! Men vill du veta en sak? Jag tror inte du är kapabel till det, ditt fega äckel!” Jag spottade henne i ansiktet och sprang därifrån.
Jag sprang länge, tills mina ben inte längre bar mig. Jag störtade ihop i en gränd. Jag grät, skakade och ville bara dö. Jag kände mig inte positiv längre, kände mig inte sådär äckligt positiv till mitt liv allt nu. Jag ville bara dö, dö, dö, dö, dö!
Bambi tittade på mig med rädd blick.
”Dem där minnena…” viskade jag och Bambi såg oroligt på mig. ”de där minnena är några jag verkligen förträngt” Bambi nickade.
”Jag förstår det gumman” sa hon lågt och kramade om mig. ”vad hände mellan dig och Sandra sen då?”
” Nja, i skolan bad hon mig att dra åt helvete bara, rätt och slätt. Sen det pratade vi aldrig mer”
Bambi och jag satt ute och pratade i flera timmar. Hon var en underbar lyssnare och jag fick ur mig sån skit jag burit på i flera år, och som ingen haft tid att lyssna på. Efter jag berättat i stort sett allt för henne kände jag hur lättad jag kände mig. Bambi log.
”sa jag inte att det skulle hjälpa?” Jag kramade om henne och log. Om jag bara vetat att det där skulle bli sista gången jag skulle se Bambi.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | _Live_life_ - 12 mar 07 - 00:44- Betyg:  | jätte bra du är jätte duktig på att skriva såna slut så man
vill läsa fortsättningen...skitbra fortsätt=) | | ida1 - 24 aug 06 - 01:01 | | Jätte bra !! :D | | Love_Max - 23 aug 06 - 02:34- Betyg: | | jätte bra :') | | BellaDonna - 23 aug 06 - 02:12- Betyg: | | MEER! :) | | familjeflickan - 22 aug 06 - 04:43- Betyg: | | meeeer!!!!fort! | | bonnilie - 22 aug 06 - 04:42- Betyg: | | åååh mera så spännande ju! du skriver så fiint!! | | ILoveCross_ - 22 aug 06 - 04:00- Betyg: | Jätte bra =)
Skriv mer fort, ;D
¤ Annii ¤ | | F-r-o-g - 22 aug 06 - 03:23- Betyg: | | MER!!!!!! =) |
|
|
|
