Idag är det mammas födelsedag.
Och det är väl som varenda födelsedag. Jag får inte vara med och fira den.
Mamma bjuder in några av hennes spruckna kompisar, dom äter tårta, dricker sig berusade och sen går mamma och lägger sig utan att plocka undan allt skit. Sen på morgonen så ropar hon ner mig och tvingar mig att plocka undan. Så här är det varje födelsedag!
Men i alla fall...
Imorse när jag vaknade så sken solen mitt i mina ögon. Det var så jag vaknade. Jag klev upp, duschade av mig lite. Gick sedan ur duschen och sminkade mina ögon lite grann med mascara. Mer behövdes inte. Ingen lägger märke till mig ändå. Bara när dom kommenterar mina kläder eller något. Jag gick ner och tog två mackor. Mamma låg fortfarande och sov. Det var tur det. Annars hade hon skällt på mig eller kanske slagit mig för att jag tog två mackor, istället för en. Jag njöt av att sitta i lugn och ro och äta mina mackor. Inte behöva ha någon som skriker åt en att göra femtioelva saker samtidigt.
Det är såhär jag vill att mitt liv ska vara - i lugn och ro!
När pappa levde så var vi en väldigt lycklig familj, vi åt jämt tillsammans och pratade om hur dagen ska vara och hur den hade varit. Vi skrattade jämt, aldrig några tårar rann ner för våra kinder. Jag var lycklig, och behövde aldrig känna mig rädd. Jag hade då en bästis som jag älskade över allt annat. Hon hette Michelle. Men någon vecka efter pappa dog flyttade hon ur stan och nu har jag ingen som jag behöver älska.
Jag önskar att man fick en bästis. En som stöttade en. En som älskade en. En som skyddade en mot mobbarna. En som ställde upp i alla väder. Vart finns alla dom här perfekta bästisarna? Kunde jag inte få en? Varför?
Jag vaknade av en duns. Jag sprang upp ur min stol och kollade in i mammas rum. Hon hade rullat ner för sängen.
Hon vaknar på en gång och springer upp och börjar skälla på mig. Att jag hatar henne så mycket så jag rullade ner henne för sängen.
Åh, mamma och hennes fantastier
- Nej, jag satt ute i köket och åt frukost, sa jag och försvarade mig själv.
PLASH!
Jag fick en örfil rakt över kinden. Jag känner att tårarna komma. Mamma ber mig försvinna. Jag går ut i köket, stoppar glaset i diskmaskinen och springer upp på mitt rum och slänger mig på sängen.
Tårarna sprutar ut.
Jag går in på toaletten. Tar upp skärbladet. Skär mig sakta, men säkert.
Första gången som jag skärde mig, det var nu. Jag tyckte det gjorde jätte ont. Men ändå skönt på något sätt. Jag visste på en gång att jag kommer skära mig mer. Jag tar en handduk och håller emot. Så det slutar blöda. Men det gör det inte.
Jag kollar mig själv i spegeln.
Jag är röd på kinden.
Varför mamma, varför?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| NadaZero93 - 1 sep 07 - 13:05 |
| jättebra, stackarn som e typ helt ensam! |
| Hundberoende - 22 aug 06 - 04:31 |
| Super |
| ketin - 17 aug 06 - 05:14 |
orkar tyvärr inte läsa om mer sorg nu.
men du skriver bra <3 |
| DiktensSorg - 16 aug 06 - 21:09 |
| brraaa |
Love_Max - 15 aug 06 - 10:08- Betyg:  |
| Asså gud vad bra du e på att skriva! <33 |
| ida1 - 15 aug 06 - 00:51 |
| Jätte bra !! mer ?! |
| ILoveCross_ - 14 aug 06 - 23:51- Betyg: |
Stackarn ^^
Tänk att bli mobbad av folk å misshandlad av sin egna mamma /; Okey, vart me om att mamma slår mej, men aldri blitt riktigt misshandlad.
Aja, ska läsa tredje nu =D
Älska dej ~*~ Din Annii ~*~ |
| spite_fire - 14 aug 06 - 22:56- Betyg: |
jättebra :']
MER! |
| BellaDonna - 14 aug 06 - 22:01- Betyg: |
| jätte bra novell! vill ha fortsättning! |
| ilyj - 14 aug 06 - 21:37- Betyg: |
| fy fan.......... |
