Som koltrasten |
Ute ; som koltrasten
Ute, lätt snöfall, vinterns första
temperaturen nära noll
men parkförvaltningen tar inte semester
ser jag från köksfönstret
den tystgående elbilen stannar plikttroget vid varje papperskorg
tömmer på dess innehåll
små svarta, noggrant ihopknutna plastpåsar
hundars avföring
returburkar, dem som inte
pantsamlaren redan hunnit vittja
på sin tidiga morgonrunda
sportdrycker, koffein-stinna, sådana det uppväxande släktet
gärna konsumerar, förpackningar
servetter, kladdiga av matrester
en sprayburk
och ett äppelskrutt
spår av människors dna
förpackningar, formgivna
för att lansera
en idé, ett beteende och en identitet
på teve samtidigt, i vardagsrummet
morgonprogrammet, med nyhetssändningar, väderrapporter
intervjuer, en influerare
stadig på rösten
om sin barndom, sin uppväxt, den plötsliga framgången
vissheten om att det kan vara över
i nästa stund
”men varför tänka tanken?”
I trädgården på baksidan
en koltrast, ivrigt sysselsatt
bland vildvinets grenverk
där den hittar föda
ger mig samtidigt någonting att följa
med blicken
rogivande
En sångerska på teve tar plats på scenen
hon har en medfödd talang
för det teatrala, hon tränger igenom bruset
strax innan Vinterstudion tar över
”Heja Sverige” skriker reklamskyltar för Svenska spel
från granskogarna i Gällivare
där världseliten i längdskidåkning gör upp
denna helg
svenskarna är inte favoriter
men heller inte borträknade
också fast vår självbild
säger att vi är vinnare
i alla lägen
det stämmer inte, har
kanske aldrig stämt
för den ende svensk som deltar
nere i alperna
är premiären kanske över
efter dryga tjugo sekunder
om han inte får en lyckträff
Koltrasten återvänder regelbundet till sitt vildvin
sprätter bären omkring sig, ett sätt att samla kanske
vänder för en stund sitt öga mot mitt vardagsrum, vad vet jag
kanske ser han mig, kanske inte
men jag sitter likafullt blickstilla
för att inte skrämma honom
senare, tänker jag, ska jag gå en sväng med kameran
leta motiv
kanske är jag samlare
precis som koltrasten
|
|
|
|
