Rummen |
Fyra rum
Var och ett representerar en del av mitt liv
Ett är med min kärlek
Det är ljust och lugnt
Här trivs jag
Här glömmer jag bort att det finns andra rum
Ett är med mina föräldrar
Här trivs jag ibland
Ibland är det ljust
Ibland kryper minnen av mörker fram
Då vill jag bara bort
Och stänga dörren bakom mig
Ett är med han som förstörde mig
Dit går jag nästan aldrig
Det är för smärtsamt
För mörkt
Ganska ofta glömmer jag att det rummet existerar
Det liksom försvinner från mitt medvetande
Det sista är ett rum av oro, ångest och skräck
Allt som jag vet finns där i mörkret
Men som jag kämpar för att glömma
Det är i det rummet mitt huvud spelar mig elaka spratt
Det är till det rummet mitt eget huvud lurar in mig
Helt utan att jag är beredd
Helt utan att jag kan försvara mig eller värja mig från det
Det är rummet med viskningarna
Viskningarna som säger hur fel jag är
Hur jag aldrig kommer att bli rätt
Det är rummet med mitt klyvna jag
Som tittar tillbaka på en bild av mig själv
Som samtidigt känns som någon annan
Ibland ser jag alla rummen samtidigt
Jag tittar in i dem utifrån
Ibland glömmer jag alla andra rummen
utom det jag befinner mig i just då
Plötsligt blir jag smärtsamt medveten om deras existens
Och jag får börja om mitt arbete
Att ta mig ut igen
Ut till frihet och visshet
Visshet om att ljuset finns i ett av rummen
Tillsammans med min kärlek
Som gör allt för mig
Som gör allt för att hålla mig kvar i rummet av ljus
|
|
|
|
