Sommarens Språk |
Syrenen tränger sig varsamt under mitt skinn,
när den lila himlen gör sig synlig.
Här får jag bara finnas till.
Bladen på trädgårdens träd dansar i en långsam vals,
när fåglarna för en het diskussion med sina förtrollande läten
Luften står stilla.
Sommaren bedövar allt.
Färgerna blir klara som på en palett av ljus
Marken känns mjuk.
Tänk att vi an komma jorden så nära.
Den har aldrig känts närmre än just idag.
Jag har glömt vad kroppen brukar minnas.
Spröda, nya liv snirklar sig upp och föds från jorden på en gren.
Samma andetag idag som igår, fast ändå annorlunda.
Idag känns luften fylligare, rikare än förut.
Färgerna är starkare och klarare.
Ögonen känns öppnare än någonsin. Mottagliga. Nya.
Mina fötter är varmare än någonsin förut och hela marken känns som sand.
Jag sjunker. Men bara halvvägs.
Spraven som stökar sig in bland träden lägger sig i min ögonvrå,
sticker hål på allt som skaver.
Ugglan ackompanjerar en lila kväll med sitt dova prat
medan alla andra fåglar flyttar från hem till hem.
Där sitter jag kvar. Iakttar. Öppnar allt jag har.
Solen lägger sin varma hand på min mage,
så att jag kan stå stabilt i morgonvindens andedräkt
och låta mig dränkas av sommarens mäktiga språk.
|
|
|
|
