Kärlekens Stig |
Du och jag gick på en Stig
Plötsligt delar sig stigen
Du viker av stigen utan att ta mig med
Du lämnar mig kvar, vilsen och övergiven
Du säger: allt kommer att bli bra
Men, jag frågar mig, kan det verkligen bli så?
Jag hittar en stubbe och sätter mig där för att vila en stund
Men du fortsätter att vandra utan att dröja eller slänga en blick över axeln
Hur kunde vi hamna här?
Kärlekens Stig förbyttes mot ett snårigt och mörkt jordluktande och smutsigt som lämnar kvar en metallisk eftersmak
Jag önskar att du och jag vore ämnade för varandra
Men kanske det var bäst så här? När våra stigar inte längre ville mot samma mål
|
|
|
|
