Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

HP - I walk in moonlight | Prolog [M/M]

År 2012 skrev jag min senaste Harry Potter fanfiction. Nu, tio år senare, skriver jag en ny. Eller. En nygammal. Jag skriver om, den som jag började på för så många år sedan.

1:a september 1976

Remus skrubbade händerna så hårt att några av de gamla såren gick upp. Vattnet var varmt, på gränsen till skållande, och huden blev snabbt röd och svullen. Han fortsatte att skrubba och blodet färgade vattnet rosa. Någon spolade inifrån ett av båsen och Remus stängde genast av vattenkranen, hans blick flackade runt den skitiga toaletten på King’s Cross station. Skolkofferten stod lutad mot väggen och på en av papperskorgarna hade han ställt buren med Artemis, hans mammas gamla tornuggla. 

Personen som kom ut från toalettbåset stirrade på den cremefärgade fågeln och det var inte förrän han stod vid handfatet som han fick syn på Remus genom spegeln. All färg försvann från hans ansikte och Remus kunde inte slita blicken från honom trots att det knöt sig i magen, händerna greppade krampaktigt runt handfatets kanter.
Mugglarens blick följde ärren som sträckte sig från ena tinningen, över näsryggen och ner på kinden. Desto längre han kollade, ju blekare blev han. I den stunden fick Artemis nog och hon gav ifrån sig ett av hennes iskalla läten. Mugglaren försvann ut genom dörren snabbare än en trollkarl kunnat transferera sig och Remus var nära att kräkas en andra gång. Nu kunde hela världen se vilket monster han var. 


Artemis gav ifrån sig ett nytt läte, hon var otålig, och Remus tvingade sig själv att samla ihop sina saker och lämna toaletten. Han hade övertalat sina föräldrar att släppa av honom lite tidigare på stationen, han hade sagt att han skulle möta upp grabbarna en stund innan tåget gick. De trodde väl att han ville berätta för dem om sommaren innan allting drog igång. Egentligen behövde han bara tid att samla sig.
Ute på tågstationen började magen att krampa igen och Remus plockade fram den nyinköpta kepsen och drog ner skärmen så att den skuggade ögonen. Hans mörka hår hade vuxit ut under sommaren och det lockade sig runt öronen. Han hoppades att ingen skulle känna igen honom när han inte var klädd i skoluniform.

Med resväskan och Artemis sicksackade Remus fram på perrongen tills han kom till den vanliga skiljeväggen som skulle ta honom till perrong 9 och 3/4. Han såg sig snabbt över axeln innan han gick igenom den osynliga spärren och återigen befann han sig på den magiska perrongen. Där, alldeles framför honom, stod hon. Hogwartsexpressen. Det mörkröda tåget som hade blivit en symbol för allt det som Remus längtade efter. Knäna vek sig nästan och Remus kände hur gråten överföll honom. Fan, fan, fan. Han hade inte tid för det här. Han kunde inte stanna för länge, folk hade redan börjat stirra. De kunde se de hemska ärren. Han måste röra på sig.

Om Remus sänkte huvudet och drog ner kepsen ännu lite längre så kunde han dölja ansiktet från nyfikna blickar. Han baxade kofferten upp för de smala trapporna på tåget och med Artemis bur i handen letade han efter en tom kupé. 
De andra skulle inte komma än på ett tag, han var fortfarande ute i god tid, så när Remus hittade en ledig kupé rotade han fram en bok ur packningen och trollade upp kofferten på bagagehyllan. Artemis bur ställde han på sätet bredvid honom och den lilla tornugglan gömde huvudet under vingen. Hon kände igen sig och visste att det klokaste var att sova sig igenom resan.
För att slippa andras blickar drog Remus ner den lilla gardinen i fönstret och gömde sig bakom sin bok. Han försökte att fokusera på texten framför sig men de mörka ögonen registrerade inte orden. Bokstäverna hoppade runt, klumpade ihop sig och blev till en grötig sörja. Magen vred sig och han försökte förgäves att djupandas. 
Tänk om de blev rädda för honom? Han kräktes i papperskorgen.

Jag försöker att vänja mig vid att skriva. Att komma in i tempot igen, avsätta tiden. Så jag går tillbaka till alltings början. Lämna gärna en kommentar, så att jag vet att någon läser.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
re-bex - 9 maj 22 - 22:07- Betyg:
VILL HA MER!!
Tiggarflikkan - 9 feb 22 - 21:11
Så kul att se att du skriver igen! Hoppade till lite i stolen när jag såg ett välbekant namn här. Ska läsa mig igenom det du skrivit hittils! :)
prickigthallon - 15 jan 22 - 11:26- Betyg:
Så kul att du är igång! Ska bli supermysigt att följa Remus och dig ❤️
Maadelen3 - 15 jan 22 - 11:00- Betyg:
Du vet ju vad jag alltid tyckt och känt. Men det MÄRKS verkligen hur mycket du utvecklats trots att du inte skrivit lika mycket. Längtar tills du släpper en bok <3

Skriven av
JennnyJ
14 jan 22 - 23:59
(Har blivit läst 211 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord