Var det du som var stormen i mitt hjärta? |
Det fanns en gång
Det sved i hela mitt sårade ansikte
Stormen kom med besked
Och gången blåste iväg
Och som målet var du
Blir det väldans svårt
Att hitta dig
Förlåt,
Det tar tid
Att slå sig igenom rivande snår och avgrundslånga hålor
Av ångest
Och klättra uppför svindlnade höjder
Av rädsla
Stormen kom
Tänk om den tog dig också?
Är det då det är dags att
Ge upp?
Såhär efteråt
Spottar jag åt "lugnet efter stormen"
Så som vinden viner inom mig
Jag som inte ens vet
Hur en ger upp
Det var en inte en gång
Det var en hel massa motorvägar med återvändgrändar markerade med tegelsten
Och mina hästkrafter sinar
Och där kom en avgrundsdjup rädsla igen
Snälla ångest,
Jag orkar inte mer
Men om jag har ett mål
Siktar jag bara
Dig
Kan jag modfullt hoppa?
Flyga?
Eller bara öppna min fjärde flaska blasköl för eftermiddagen
Och acceptera
Dörren har jag stängt i frustration och oavsiktligt bommat igen
Och det var inte stormen som förstörde vägen
Det var jag som inte såg alla hinder framför dig
Så jag föll
|
|
|
|
