Snöflingsindivider |
Jag vet inte
vad jag önskar
att mina fingrar
ska skriva fram
De senaste dagarna
(veckorna?)
har varit diktfria
Jag har varit
balanserad,
svartvit förstås,
fortfarande,
men lugn
nästan harmonisk
med undantag
för sömnsvårigheterna
Ändå
har de fastnat inuti,
kan inte klia loss dem,
vill ha dem kvar,
dessa vackra kristaller,
snöflingsindivider
som jag älskar
Marcus,
jag blir varm
när jag ser bilder,
minnen,
tiden, framtiden,
allt var vårt,
allt var menat,
jag älskar
att du
är så otroligt
mycket du,
att din väg är snårig,
oförutsägbar,
att den ens inte finns
förrän du sätter ner dina fötter
och skapar den,
du är en sådan
som människor dras till,
trivs med,
du är en sådan
som talar med ögonen
och inspirerar
bara genom att
existera
Mattias,
mina tankar
kan fortfarande inte
släppa taget om dig,
du har det största hjärtat
för de du vill finnas för,
jag älskar
att du ramlade in i mitt liv
och förstod mig
bättre än någon,
att du säger ifrån
när jag inte beter mig okej,
att du finns
när jag behöver dig,
att du är energi och djup,
vildhet och lugn
på samma gång,
att du hjälper mig
att se nyanser
trots att jag
har en lång bit kvar,
att du
har den vackraste insida
jag mött
Jakob,
vad gör du här,
jag känner inte ens dig,
men,
jag känner dig,
du känns
inuti,
jag älskar
din djupa röst,
din eftertänksamhet,
din självinsikt,
närvaro, styrka
och förståelse,
och jag älskar
att du fick mig att känna
starkt,
även fast det mest var jobbigt,
att du fortfarande
sitter kvar,
att jag fortfarande
känner dig
efter den enda dagens möte
och alla efterföljande dagars
tystnad
Jag mår bra nu,
men jag släpper er inte,
ni bor hos mig,
mina vackra
snöflingsindivider
*
*
*
Ta hand om er
...
Marcus, Mattias, Jakob
|
|
|
|
