Cheat Day - [del 11] |
Om det brukade vara fullt hus hemma hos familjen Navarro, så var det ingenting emot vad det var denna dag. Nittonde november var dagen då Mike fyllde tjugotvå år. Det var ingen viktig siffra att fira, enligt honom, men Carmen slog på stort precis som hon brukade göra. Var det något hon alltid ordnade så var det att se till att alla barnen skulle känna sig lika uppvaktade på sina födelsedagar, oavsett om det var fem, tio eller tjugotvå de fyllde.
Den enda på Carmens sida av släkten som bodde i Sverige var hennes syster, Abril. Ibland reste morföräldrarna från Argentina till Sverige för att hälsa på, men det blev för det mesta runt jul och nyår. Särskilt uppskattat var det de åren då de fått extra mycket snö. De skulle dock aldrig missa en unges födelsedag, så Mike hade just spenderat tio minuter på en videochatt med dålig uppkoppling och högljudd spanska. Var det något morföräldrar var stolta över så var det att Carmen lärt alla barnen språket, vilket även Mike var tacksam för. Det blev dock mer och mer sällan han använde det, men han försökte hålla kunskaperna uppe. För det mesta blev det i form av youtube när han hade riktigt tråkigt.
Klockan var fem när gäster rasade in och tog plats vid de två långborden som klämts in i vardagsrummet. Nästan hela Jörgens familj var där; fastrar och farbröder, kusiner, farfar och hans nya fru. Mike satt bredvid Emma vid kortsidan på ett av borden med ett glas med bubbelvatten och en tallrik full med mat. Man fyllde ju trots allt bara år en gång om året, och han vore en idiot om han inte passade på att ha en ordentlig fuskdag när det väl gällde. Det riktiga fusket skulle komma ikväll när han planerat att unna sig munkar, men kolhydratsfesten på hans tallrik var nog rätt så fuskig den också. Det var när efterrätter dukades upp som Mike såg på den gräddiga jordgubbstårtan med glansiga ögon.
”Hur gärna vill du äta den?” frågade Emma med ett litet leende. Det såg nog oskyldigt ut, men Mike såg allt hur det ryckte i mungipan på honom.
”Jag funderar på om det är värt en ambulansfärd”, muttrade han. Han såg på när Jörgen la upp två små bitar på Milis och Benjis respektive tallrikar. Jordgubbarna var till för barnen och släkten, då födelsedagsbarnet själv nämligen var oerhört allergisk. Mike mindes det inte själv, men Carmen hade återberättat hur han som femåring svullnade upp i hela ansiktet och halsen, och dessutom fått ilsket röda utslag. Han var inte särskilt ledsen över att han inte mindes något utav det.
”Mannen, gör det inte…”
”Jag ska inte. Men de luktar så gott… ska du ta?” Mike såg frågande på Emma, som skakade på huvudet.
”Nej… jag vågar inte ta någon grädde idag.”
”Du menar att det är för stor risk att toaletten är upptagen?” Mike började flina när Emma gav honom en blick i ögonvrån. Han skulle inte prata mer om Emmas stackars mage nu, men det kändes i alla fall skönt att han inte var ensam om att inte kunna äta tårtan. När Carmen placerade en blåbärsmuffin med ett sprakande ljus framför honom kände han sig genast mycket bättre.
Mike kände sig som om han kört ett helt träningspass när de flesta gästerna slutligen åkt hem. Abril skulle stanna över helgen för att umgås med familjen, så det var hon och Jörgen som hjälptes åt att bära in all disk i köket. Mike stod i hallen och var redo att ge sig av, men inte utan att krama alla syskon hejdå. Sist i ledet stod Carmen, som kysste hans kinder och kramade honom hårt.
”Te amo, mi hijo. Ska du sova hos Emanuel?”
”Jag tänkte det.” Mike pussade hennes kind innan han släppte taget om henne. Han hade redan skorna på sig, och en väska med träningskläder i handen. ”Älskar dig också, mamma. Säkert att jag inte ska hjälpa till att städa?”
”Nej, gå nu. Du fyller år. Du måste vara ledig någon dag också.” Carmen sa det med en glimt i ögat och Mike kunde faktiskt inte låta bli att skratta. Han gjorde mycket hemma, och hon visste givetvis om det.
Befriad från berget av disk och smuliga golv var Mike och Emma snart på väg mot lägenheten i hamnen, i vanlig ordning. Först och främst blev det en sväng förbi Hemköp då det krävdes ingredienser till fortsatt firande. Mike var så glad över sina nyinköpta munkar att han nöjt mumsade på en medan han väntade på Emma utanför den arabiska affären. Han kunde höra honom prata arabiska med mannen som stod i kassan. Det var förmodligen ett underhållande samtal eftersom det säkert tog Emma fem minuter att bli färdig och komma ut till Mike igen, nu med tio kilo ris i famnen. Tydligen var billigast i hela stan just där.
”Hur vill du fira din kväll då?” frågade Emma, när han och riset tagit hissen upp, för att möta Mike som precis som vanligt tagit trappan upp till Emmas lägenhet.
”Ingenting avancerat”, suckade Mike. ”Jag vill bara chilla. Äta mina munkar, snacka, kanske se något program. Det var inte så längesedan jag var här va? Men det känns som att det var evigheter sedan.”
”Det var nog ett tag sedan du stannade över natten, tror jag.”
Mike slog sig ner på en av köksstolarna när han lämnat väska, jacka och skor efter sig i hallen. Den prassliga påsen med två munkar i låg bredvid honom på bordet. Emma stoppade med viss svårighet in den stora säcken med ris i skafferiet innan han satte sig ner på andra sidan av bordet. Om hans hals blänkte den tunna kedjan med den blå stenen. Mike bet sig tankfullt i läppen när hans blick dröjde kvar vid den. Kanske borde han berätta för honom vad han och Rebecca pratat om, den där natten. Efter olyckan inträffat hade han nästan inte pratat med någon alls om det, men han var säker på att Emma inte skulle bli arg om han fick veta. Det var många som redan visste. Via vänner, via media, via vad som helst. Kanske skulle han bara göra Emma ledsen om han valde att ta upp det ikväll.
”Ett tag bodde jag ju nästan här”, sa han istället. Sedan rätade han plötsligt på sig, som om en blixt slagit ner i honom. ”Hallå, berättade jag att Isabelle frågade om jag ville flytta in?”
”Nej?” Emma höjde ögonbrynen. En ganska bra kopia av Mikes egen min. ”Vadå, nyligen?”
”Alltså nej det var ett tag sedan, men jag måste ha förträngt det.” Mike stödde armbågen mot bordet. Han fattade faktiskt inte hur han hade glömt det. ”Jag trodde att hon sa det skämtsamt, men hon verkade verkligen mena det. Sa att det inte var en så stor grej typ.”
”Oj. Okej, men vad sa du då?”
”Jag minns inte ens vad jag sa. Jag undrade om hon verkligen menade det, och sa att vi inte kände varandra så bra. Men hon verkade tycka det var lugnt. Hon sa typ att man inte måste känna varandra så bra för att kunna komma överens, och det har hon väl rätt i, men jag vet inte. Jag blev lite chockad.”
”Det förstår jag.” Emma lutade sig tillbaka i stolen och korsade armarna över bröstet. Han verkade fundera en stund på vad han skulle säga innan han tog ner armarna igen. ”Hur går det med henne och Rebecca? Du verkade så uppgiven, sist.”
”Jo.” Mike skrattade, lika matt som han kände sig. Han pysslade med kanten på munkpåsen, vek upp den, för att sedan vika den igen. ”Jag pratade med Rebecca om det i alla fall, så hon vet ju hur det ligger till. Hon tyckte inte det kändes så bra att dela kille med sin kompis, och det håller jag ju med om. Men nu är det ju som upp till mig att välja och bara tanken gjorde mig fett stressad.”
”Välja vem du ska vara med?”
”Ungefär.”
”Vill du liksom… vara tillsammans med någon av dem, eller..?” frågade Emma, prövande. Mike kunde inte klandra honom för hans ovisshet. Allt han hade pratat om var att han hade problem, och att det var två tjejer, men inte vad han ville ha ut av det. Han var inte ens säker på att han visste själv.
”Nej… eller, det är inte riktigt så”, suckade han. ”Rebecca sa att det är viktigast för henne att hon behåller mig som en kompis, så om jag vill vara med Isabelle så vill hon inte att vi ligger med varandra, och det är väl rätt vettigt. Men det skulle kännas konstigt att göra så, mot henne? Hon och Isabelle är som två helt olika världar. Jag fattar inte ens hur de är kompisar.”
”Jag tycker det låter som att du gillar henne.” Emma log inte först, men när Mike såg upp från sina munkar verkade han inte kunna hålla det inne. ”Du pratar om Rebecca på ett helt annat sätt.”
”Jag gör väl kanske det”, muttrade Mike. Det var knappast en överraskning för honom, att Rebecca väckt något ur honom. Det var bara att han inte visste hur han skulle placera det. Inte blev det lättare av att han plötsligt pratade om tjejer med sin bästa kompis som han aldrig pratat om tjejer med i hela sitt liv. Typ. Aldrig särskilt djupgående, i alla fall.
”Borde du kanske inte välja bort Isabelle, i sådana fall?” fortsatte Emma. ”Om du nu inte vill flytta in hos henne.”
”Nej. Nej, det vill jag inte. Alltså jag vill komma hemifrån, men det blev så jävla konstigt när vi pratade om det. Hon är inte som någon annan tjej jag träffat. Hon är jävligt nice, men hon är som… Det går inte ens att säga vad det är som är fel, du vet? Hon är som… för på, nästan?”
”För på?”
”Jag vet inte hur jag ska beskriva det annars. Jag vet egentligen ingenting om henne och hon bara frågar om jag ska flytta in, liksom. Det var nästan som att hon inte förstod varför jag blev tveksam. Hon är så… impulsiv? Eldig?”
”Hon låter ganska lik dig.” Emma drog på munnen. Mike kände sig mest av allt förvirrad, men ju längre tystnaden pågick, desto tyngre sjönk han bak mot ryggstödet.
”Nä…”
”Jo, jag tror det.”
”Men helvete.”
”Är du arg för att jag har rätt?”
”Ja. Du har fan rätt. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var för att hon är precis som jag är.” Mike korsade buttert armarna över bröstet. Sedan tippade han huvudet bakåt och stönade. I början hade han gillat att hon tog för sig, och till viss del gjorde han det än. Det var skönt att hon aldrig varit feg med att säga varför hon bjöd över honom, att hon vågade stå på sig och hade självkänsla så det sprakade om henne, men det fanns en till del av henne som Mike uppenbarligen inte var lika duktig på att hantera. Han antog att han kunde kalla henne för driven. Självständig, och inte ett dugg rädd för att ta det hon ville ha. Dominant. Den rollen som han själv trivdes allra bäst i.
Tänk att det behövts hjälp från Emma för att fatta vad problemet egentligen var.
Efter en hel del snack om tjejer hade Mike stoppat i sig sina munkar, och de hade förflyttat sig från köket till vardagsrummet och var sitt hörn på soffan istället.
Mike visste redan vem han skulle välja, om han måste, men han drog sig för att prata om det med Isabelle. Sa han att han inte ville ligga med henne något mer så hade de i princip inte längre någon relation till varandra. Alternativet att välja Isabelle över Rebecca bara för att få behålla henne kändes inte aktuellt. Gjorde han det kändes det som att det skulle få honom och Rebecca att glida isär igen, och det ville han inte. Hur sa man till någon att man inte kunde träffa dem mer?
På tv gick ett program om människor som gått ner väldigt mycket i vikt och fick sin överflödiga hud bortopererad. Emma verkade mycket fascinerad. Mike betraktade honom för en stund, såg på hans näsa och mörka ögonbryn när ljuset från tv-skärmen färgade hans ansikte blått, sedan lila.
”Du pratar aldrig om tjejer”, var vad Mike fick ur sig. Emma vände blicken till honom, ögonbrynen höjda.
”Va?”
”Du pratar aldrig om tjejer med mig.”
”Vi har ju pratat om tjejer hela kvällen.”
”Jo, men… det är ju jag som pratar. Om dem. Du hjälper mig med mina problem.”
”Jaha… nej, jag gör väl inte det.” Emma log frågande. För honom var det uppenbarligen inte en stor grej, men Mike kände sig på gränsen till frustrerad.
”Gillar du inte tjejer?” frågade han. ”För om du inte gör det och typ gillar killar och inte vågar säga det så hoppas jag att du kan berätta det för mig ändå? Jag vet att jag snackat om att Jake gjorde mig lite obekväm när han flirtar med mig och så, men alltså jag hoppas inte att det gjort dig rädd för att säga något till mig? Du är ju min bästa vän. Jag är inte rädd för bögar liksom, herregud, det är bara… jag tror seriöst Jake är lite för lik mig med, du vet? Typ tar för sig? Jag kan inte hantera sånt verkar det som. Shit.”
Emma såg tyst på Mike. Mike var säker på att han kunnat höra syrsor, precis som i film, om det inte varit för att tv-programmet fortfarande stod på. Kanske var han lite torr i munnen också.
”Är du färdig?” frågade Emma till slut.
”Jag tror det. Eller, ja. Det är jag.” Mike blinkade. Det hade inte varit meningen att allt han funderat på skulle komma ut på en gång. Inte på det där stökiga sättet, i alla fall.
”Jag gillar inte killar. Jag gillar inte tjejer heller. De är fina och så, men… jag är inte intresserad, bara.” Emma drog på munnen. ”Jag trodde inte att du gick runt och tänkte på det.”
”Nähä...” Mike kände sig som en fågelholk. Inte intresserad? Tjejer och träning var ju typ allt han var intresserad av, så han hade lite svårt att relatera.
”Jag är asexuell.”
”Du är... a…” Mike pausade för ett slag. ”Vad betyder det?”
”Jag är inte intresserad av sex. Jag känner ingen… attraktion, på det viset. Det är inte relevant för mig. Hänger du med?” Emma hade lagt till det sista när han sett den förvirrade rynkan mellan Mikes ögonbryn. När rynkan blev djupare så verkade inte Emma kunna hålla sig längre, då hans leende övergick till ett fniss.
”Wow”, sa Mike dumt. ”Sorry. Jag fattar inte ens att det kunde vara så. Jag hann typ tänka att du kanske var gay och inte vågade säga det fall du trodde att jag skulle bli dryg eller något. Så tänkte jag att det vore skithemskt om du gick runt och trodde det. Men eh… ja, det verkar ju bara ha varit jag som tänkt.”
”Ja, det har det nog varit.”
”Inget sex, alltså.”
”Nej.”
”Bror.”
”Jag förstår att det måste verka omöjligt för dig.”
”Ja.” Den här gången var det Mikes tur att ge upp förvirringen och bara le istället. Sedan skrattade han, och Emma skakade roat på huvudet åt honom. ”Är det lugnt att jag pratar om det då? Så jag inte bara…”
”Det är lugnt, Mike. Du får prata om precis vad du vill.”
Mike sa ingenting mer. Han kunde se i ögonvrån hur Emma log, och han hade svårt att själv sluta göra det. Han brukade inte älta saker, men det var nog ganska typiskt honom att göra det när det visade sig vara över helt fel sak. Asexuell. Tanken hade förstås aldrig slagit honom. Saker och ting kändes helt klart mer logiska nu när Mike fått den pusselbiten. Roat tänkte han på Sebbes lillasyster som tittat på Emma med tindrande ögon, och sedan tänkte han på sin egen lillasyster som om möjligt haft ännu mer glitter i blicken i Emmas närhet. Ville Emma berätta hur det låg till för Hannah så var det upp till honom. Kanske kunde han agera schysst bror och förvarna henne, ändå. Om han kände för det.
Efter det första avsnittet om huden kom ett till, och först vid elva tog reklam och program om bröllopsklänningar över, vilket inte föll någon av pojkarna i smaken. Även fast Mike fyllde tjugotvå och inte sextiotvå så kände han sig lika trött som om det var så det låg till. Tv stängdes av, lakan och reservtäcke med tillhörande kudde lades i soffan. Mike fann sin tandborste på sin vanliga plats i muggen på kanten av Emmas handfat. Trött och nöjd mötte han sin egen blick i spegeln när han borstade tänderna. Utan det högljudda kalaset hade hans födelsedag inte känts komplett, men det var precis såhär han ville avsluta den. Lugnt och avslappnat, och med ett huvud som kändes en aning klarare än tidigare.
*
om det mot förmodan skulle vara någon som läser som är duktig på spanska får ni gärna rätta mig om vad Carmen säger inte är helt rätt. jag kan nämligen inte ett dyft.
|
| Kommentarer | | Vapor - 13 okt 17 - 15:10 | Alltså du är så himla bra på att bygga upp scener och skapa stämning!!
Mikes kalas kändes otroligt skojigt och härligt. Det till scenen med han om Emma som är så lugn och mysig.
Och Emma och Mike vad jag älskar de två och deras vänskap! Trots att de pratar om awkward grejer blir det inte awkward :3
BRA att Mike väljer Rebecca för hon är bäst okej? Alltid bäst... Punkt. | | ilenna - 1 okt 17 - 00:27 | | (glömde; jag tyckte av nån anledning att det här var jättekul haha: [..] när han och riset tagit hissen upp) | | ilenna - 1 okt 17 - 00:24 | åh precis sådär hade man ju väntat sig ett kalas hemma hos mikes familj :D tyckte det var jättemysigt.
gillade den lilla delen när det gick upp för mike(med hjälp av emma) vad problemet med isabelle varit hahah. ´”Men helvete.” och att han la armarna i kors <3 helt klart favoritscenen.
och emmas avslöjande! det kändes så.. emma ändå :o och ja nu fattar man ju verkligen. tyckte det var så gulligt med oförstående mike också, och hans babbel och åh. gillade den scenen också.
superfint kapitel allt igenom!
(jake <333 (man är ju glad när hans namn nämns i alla fall! (((((: (och kan återuppleva gamla minnen.) okej jag slutar min kommentar här (: | | Megabitchchan - 1 okt 17 - 00:08 | | ALLTSÅ mins älskade arabEmma vad jag älskar honom. Så glad att han får vara med i din story och köpa ris och fnissa och vara så jävla skitmysig som han är nu. Och stackaren Mike som fattar noll gällande sexuella läggningar som inte inkluderar typ straight vs gay hahahhaha. Och att Emma är så obrydd och ba :) nä jag göra väl inte det så kan det vara och Mike ba men BROR >:l Tråkigt för Isabelle att tappa Mike dock, men det är ju som man säger att olikheter kompletterar varandra. Hon kanske skulle haft någon som Emma egentligen lololol men inte fan kan jag klandra henne för att vara jävligt into Mike liksom :):):) |
|
|
|
