Svartvit |
Jag är hjälplöst svartvit
fult trasig i dina armar
Jag krossar stjärnor innan de når marken
Jag vet ändå hur allt kommer sluta
Jag vill falla men vet inte om jag vågar
Mina andetag flyger redan bland knivar
Hur kunde jag inbilla mig att mina svarta kyssar
skulle läka dina sår
Jag går sönder i tomrum och snubblar över ingenting
Nätter river i min skugga medan min själ är någon annanstans
Någonstans där jag kan andas
Där ångest inte är min ständiga följeslagare
.
|
|
|
|
