Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Dikter om sorg

varför måste jag existera?

Hur länge ska man behöva stå ut med saker? hur länge ska man behöva gå runt och må dåligt och känna att allting man säger och gör blir så jävla fel? att man är en misslyckad jävla fitta som absolut inte gör ett skit rätt överhuvudtaget... jag kan lika gärna säga upp hela mitt liv, för jag gör endå ingen nytta eller rätt här i livet. Så jag förstår inte ens varför jag existerar.
jag orkar inte längre
jag vill bara ge upp allting. Jag orkar inte kämpa för mitt liv längre
inget känns rätt längre
Hur ska man kunna förklara för folk hur man mår? Dom säger att dom förstår men gör dom verkligen det?

jag är så förbannad jävla trött på livet jag är trött på att låtsas att allting är så jävla bra när jag egentligen mår skit och inte ser något positivt längre.
Varför födds man och tvingas att leva detta skit liv? Finns ingen som ens kan få mig att må bättre
hur mycket jag än försöker kämpa för att hålla huvudet ovanför ytan så orkar jag inte göra det längre. Jag är trött utmattad,
jag är förstörd inget eller ingen kan laga något som redan har fallit för många gånger.

Jag faller mera och mera för varje dag som går, jag går mera sönder för varje dag som går,
jag har inte mått bra på flera år och det är nog inte meningen att jag ska må bra heller för den delen,
Jag känner att jag bara vill avsluta mitt liv här och nu!

Hur ska man hitta orken och engeri?
hur ska man orka sig igenom allt jävla skit som livet har att erbjuda
Hur mycket ska man behöva kämpa sig upp och sedan åka ner på botten igen där mörkret är?
När kroppen bara säger stopp och man verkligen inte orkar kämpa längre.

Jag är den tysta typen som nästan aldrig berättar hur jag mår eller känner.
Jag tar en massa skit som jag inte ens förtjänar tackar bara och tar emot och låtsas som inget har hänt
jag borde ha varit död för länge sen. Det går inte laga en människa som redan är trasig som gått i tusen bitar
Jag känner mig död inombords så varför inte bara låta mig dö på riktigt? Jag är endå så pass förstörd.
Jag vill gräva ner mig och aldrig mera komma tillbaka
alla gånger som jag försökt ta mitt liv men totalt misslyckas varför kunde jag bara inte ha lyckas någon gång?
Då hade jag inte lidit så mycket som jag gör, jag hade inte behövt spela spelet som jag gör där jag låtsar att allting är så bra,
Jag orkar inte vara ärlig och säga att jag inte mår något bra, jag orkar inte med en massa frågor om varför
Jag ser bara en massa mörker vart jag än går mitt ljus har övergett mig.

När ska livet vända?
när är det min tur att få en chans att må bra och känna glädje?
Känna att jag faktiskt duger till något att det inte bara är en massa fel på mig.
jag försöker kämpa mig igenom varje dag som kommer men det kommer alltid hinder på vägen.
Varje morgon då jag vaknar så är min första tanke helvete måste jag existera ännu en skit dag?
varför kunde jag bara inte ha fått somnat på kvällen och inte vaknat på morgonen?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
pyschobruden
17 maj 17 - 12:54
(Har blivit läst 573 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord