I like the taste of forbidden [del 3] |
Det hade inte varit några fel på sängen, och det var inte heller foten som stört sömnen. Det berodde mer på hur mycket det blåst under natten och att stugans väggar uppenbarligen var ganska tunna. Därför var dom båda vakna redan vid sjutiden. Sebastian hade varit snäll och hämtat en ispåse åt honom och även om foten fortfarande gjorde väldigt ont så var det åtminstone en aning bättre sedan igår.
”När åker dom upp till liftarna?”
”Typ vid åtta”, svarade Sebastian.
”Okej.”
”Jag vill träffa dig igen.” Han behövde inte säga att han menade här i Sälen, Jamie förstod att han inte pratat om hemma.
”Jag vet inte om det är så smart..”
”Måste du vara smart då..?” mumlade Sebastian och blickade upp på honom från där han låg bredvid i sängen.
Jamie bet tag i läppen och släppte sedan ut en låg suck. ”Jag antar att jag inte behöver det.”
Sebastian såg plötsligt väldigt hoppfull ut och Jamie väntade sig nästan en hopslagning av händerna, men som så många gånger under gårdagskvällen överraskade Sebastian honom igen och kysste honom istället. Jamie behövde inte oroa sig för att vrida foten galet den här gången för det var den andre som hade böjt sig över honom. Det hindrade dock inte Jamie från att också ta en del kontroll när han enkelt la en hand om den blondes nacke och drog honom närmare. Det var otroligt attraherande hur krävande Sebastians kyssar faktiskt var, inte alls som hans ibland trevande ord och generade leenden. Han gillade kombinationen som fan.
”Jobbar du idag?” frågade Jamie efter att dom dragit sig några centimeter ifrån varandra.
”Bara ett kort pass. Vi är några som delar på timmarna torsdagar och-”
”Kom till vår stuga då”, avbröt Jamie innan han skulle ångra sig. ”Dom andra kommer ju vara i backen.”
Sebastian som hade satt sig upp bredvid honom log igen. ”Vill du det?” Plötsligt blev gårdagens scen som utspelat sig vid skipass-utlämningen så mycket mer förståelig. Sebastians vidgade ögon när Jamie tagit plats framför luckan istället, orden som inte riktigt hade verkat vela samarbeta med honom.. Om det faktiskt var så som han sagt; att han spanat ganska rejält på Sebastian när han hängt där hemma för flera år sedan, att dom sedan knappt hade sett till varandra, och så gjorde dom plötsligt det igen. Och utan avsikt att låta skrytsam så hade kanske Sebastian fortfarande tyckt att Jamie var väldigt snygg också. Sedan hade slumpen lett till att dom hånglat ensamma i en stuga. Sebastians leende var väldigt förståeligt. Men ärligt talat var det inte bara han som nog tyckte det här var väldigt spännande. Att dom ens pratade om att ses igen kändes förbjudet och det triggade helt klart någonting hos Jamie.
”Vill du verkligen fråga det? Och riskera att jag ångrar mig och börjar tänka smart istället?”
”Nej”, flinade Sebastian. ”Jag kommer till stugan efter lunch.”
Jamie nickade snett leende och kunde inte alls ignorera det som fladdrade till i magen. Det sög att han inte skulle kunna åka mer bräda men fan.. Det kändes som att någonting annat kanske skulle kunna väga upp det.
”Men först behöver du ta dig iväg till doktorn. Jag börjar jobba nio så du får be Felix eller Dennis skjutsa dig.”
”Är det en order eller?”
”Japp”, flinade Sebastian.
Han antog att det var ett måste. Han skulle inte vilja riskera något som gjorde att han inte kunde åka mer alls i vinter.
”Har du gjort illa dig förut?” fortsatte den andre.
”Många gånger. Brutit nyckelbenet, båtbenet i handen, och vänstra armen. Det lär ju bara vara en stukning i foten men det gjorde seriöst tusen gånger mer ont än något av dom där andra benbrotten.”
”Bäst att du åker och kollar så att det inte är någon spricka i alla fall. Jag vågar inte lova att min lindning är så pass bra.”
Han log lätt och drog handen genom sitt eget rufsiga hår. ”Säkert tillräckligt med tanke på bristen av alternativ jag hade.”
Det första Jamie hade gjort när han och Sebastian kommit ned för backen med hjälp av skoterkillarna var att låna den andres mobil för att ringa upp Felix. Precis som han hoppats hade hans kompisar antagit att han följt med Sam hem, men när Jamie återberättat vad som hänt och vart han faktiskt tillbringat natten – utan några detaljer – hade Felix istället fått sjukt dåligt samvete och rakt upp och ner konstaterat att han var världens sämsta kompis. ´fan tänk om du hade dött där i backen! Och så hade vi chillat i stugan bara för att vi antog att du följt med en brud istället.´ Jamie hade i sin tur bara lågt skrattat och försökt intala honom att det verkligen inte var någon fara. Det var ju han själv som varit slarvig och lämnat telefonen i bilen till exempel. För att inte tala om den dumma idén att dra iväg och åka själv istället för att ha följt Sams exempel.
”Skriv in ditt nummer så.. Jag kanske kan sms:a dig när jag slutat eller?” Sebastians självsäkra början hann ta en snabb vändning innan han avslutat meningen, som att han misstänkte att Jamie kanske hade hunnit ändra sig på vägen ner och att det bara varit ett kul tidsfördriv när dom varit ensamma.
”Absolut.” Det här var andra gången på två dagar som han skrev in sitt mobilnummer i någon annans mobil. Men till skillnad mot igår så planerade han att svara på eventuellt samtal från den här personen. Dock fick han väl se till att spara den andres nummer under något hemligt kodnamn. Han skulle ju få jävligt svårt att förklara för Felix annars ifall han fick syn på något olämpligt. ”Nu tror jag att dom kommer där borta..” Han gav snabbt tillbaks mobilen och höjde blicken för att kika efter Dennis Fiat som han tyckte sig ha sett.
”Jag hjälper dig.”
”Det går br-” Nej det gjorde det inte. Skulle han hoppa på ett ben utan något som helst stöd från någon annan skulle han väl med sin tur halka och stuka den andra foten också.
”fan hur illa är det? Är den bruten tror du?” Dennis såg ner på Jamies fot som han väldigt sammanbitet och ytterst försiktigt pressat ner i skon innan han och Sebastian lämnat stugan.
”Nej en kraftig stukning tippar jag på.”
”Bra jobbat brorsan. Du kanske ska satsa på fjällräddare eller något?” Felix tryckte flinande till om Sebastians axel. Det var väl det närmaste han skulle komma att berömma sin lillebror.
”Visst. Hade jag hittat dig hade jag dock låtit dig plågas några minuter längre innan jag hjälpt till. För att ta ner dig på jorden liksom.” Och det var i sin tur säkert det närmaste Sebastian skulle komma ett tack. Vissa saker hade helt klart inte ändrat sig sedan dom fortfarande bott under samma tak.
”Men då drar vi till vårdcentralen med dig”, flikade Dennis in. ”Kanske blir minst obekvämt att ligga i baksätet eller vad tror du?”
Läkarbesöket hade bekräftat det han redan varit säker på. En kraftig stukning. Han hade fått foten omlindad i ett starkare bandage, en ask värktabletter och ett par kryckor. Nog för att det inte var vad han hade planerat för resan men med det utgångsläget han nu hade fick han ändå anse sig nöjd.
”Känns ju jättetaskigt att lämna dig här”, sa Felix och lutade sig mot dörröppningen – fortfarande med ytterkläderna på men med mössan i handen nu.
”Nej men ge dig. Skulle väl kännas mer onödigt om vi lät det här förstöra för oss alla tre. Åk ni. Jag är nöjd med att jag satt min triple cork igår, och att jag hade publik på den”, flinade han från där han låg utsträckt i soffan med en kudde under foten.
Det fick Felix att dra på munnen. ”Ja det var ju jävligt tur i alla fall. Men du fixar att göra någon lunch och sådär då?”
”Ja. Jag har ju kryckor nu så det är inga problem. Dennis! Ta med dig Felix och dra nu, seriöst”, skrattade han lågt. ”Visste inte att du hade det där omhändertagandet i dig. Eller mamma-beteendet rättare sagt.”
Dennis som kommit ut ifrån toaletten daskade lätt till Felix med vantarna han höll i handen. ”Kom nu. Jamie klarar sig tusen gånger bättre än vad du skulle ha gjort. Du skulle ha gnällt som fan.”
”Äh. Men okej, ring om det är något Jamie. Vi dyker väl upp runt halv fyra-tiden annars.”
Perfekt. ”Yes, ha det så kul”, vinkade han och tog upp mobilen, som blinkat med ett nytt sms, i samma stund som dom stängt dörren. Sebastian undrade hur det hade gått hos läkaren och skrev också att han slutade om tjugo minuter. Det här var så jävla fel. Ändå skyndade han sig att svara med vilket stugnummer dom hade, och att läkaren inte hade gett honom någon dödlig diagnos. Kändes skönt att ha gått ifrån rinnande tårar till att kunna skämta istället. Det var inte vad han hade trott när han satt där ensam i backen igår och känt för att amputera foten i ett desperat hopp om att det åtminstone skulle få den att sluta värka.
”Det är öpp-” Han hann inte avsluta meningen utan efter att Sebastian plingat på hade han öppnat dörren själv.
”Hej.”
”Tjena.”
”Bättre? Sämre?”
”Fortfarande bättre sedan igår, men inte någon direkt skillnad från imorse.”
Sebastian tog av sig jacka och skor och borstade bort lite snö ur håret, och Jamie la än en gång märke till hur lång han blivit. Han hade ju knappt räckt honom upp till axeln som femtonåring.
”Okej. Skönt att den inte var bruten i alla fall.” Han blev stående en bit in i rummet och verkade plötsligt lite bortkommen. Men innan Jamie hunnit påpeka det hade han tagit sig fram till soffan istället och satt sig på armstödet. ”Har du ätit lunch?”
”Vadå är du hungrig?”
”Nej jag tänkte mest..” Han tystnade och mötte Jamies blick innan den verkade göra en snabb upptäcktsfärd längs hans överkropp och upp igen. ”Säkert att det inte känns dumt att-”
Jamie hade rätat på sig så att han satt upp i soffan istället för att ligga och tog därefter ett lätt grepp om halslinningen på Sebastians t-shirt för att dra honom intill sig. Det var allt som hade krävts för att få den andre att ivrigt trycka läpparna mot hans och för händerna att leta sig upp till hans svarta hår.
Efter några minuters hånglande och händer som ganska oblygt känt sig för (Sebastians bröstkorg var precis som han tidigare skymtat alldeles slät, och magmusklerna hårda, och den andres fingrar som klämt åt om hans överarmar hade känts pinsamt bra) verkade den blonde återfått någon slags självsäkerhet och övergett det nervösa för stunden.
”Säkert att du inte är hungrig? Jag kan göra iordning något.” Sebastian var säkert omedveten om hur han fuktade läpparna med tungan, men det var allt Jamie kunde se på för tillfället och han var tvungen att blinka till för att få tankarna att klarna.
”Vi köpte med oss någon djupfryst pizza, du kan väl slänga in den i ugnen om du vill. Men då får du hjälpa till att äta också.”
”Visst”, flinade Sebastian tillbaks.
”När kommer dom andra tillbaks tror du?” frågade Sebastian, vars ena hand för tillfället förstrött rörde sig över Jamies mage innanför tröjan. Han kunde inte minnas när någons hand senast känts så skön av en så enkel beröring.
”Inte än på en timme i alla fall.”
När handen började röra sig längre nedåt i riktning mot dom löst hängande snörena på pumabyxorna svalde Jamie ner orden som ville säga åt den andre att han inte borde.. Tänk så var det här bara någonting han gjorde för att han kände press, eller för att han ville bevisa att han vågade trots bristen på erfarenhet när det gällde killar, eller för att göra Jamie nöjd på något sätt. Det kändes nästan som att det skulle vara att utnyttja grabben med tanke på att han visste om att han varit småkär i honom och att det egentligen inte alls skulle vara otänkbart att han ville imponera på honom nu när han äntligen fått uppmärksamhet tillbaks. Sebastian hade prövande hunnit lägga handen över hans skrev och när han sedan letade sig in innanför linningen på både byxor och kallingar fick Jamie genast väldigt mycket svårare att säga något.
fan, killen var trots allt inte femton längre. Han var inte blint förälskad i Jamie eller någonting. Han gjorde förmodligen det här för att han ville. När han såg Sebastians blick i samma stund som han slutit handen om honom kändes teorin att den andre själv ville det här med ens ganska glasklart bekräftad.
Ett lite skälvande andetag lämnade Jamies läppar när Sebastian sakta började röra vid honom och han sträckte ut handen för att kunna greppa den blondes axel och därmed få honom att luta sig ned så att han kom åt hans läppar.
”Du gör det där jävligt bra”, andades han fram och kände redan hur kroppen började spänna sig – beredd på att komma alldeles för snabbt egentligen.
”Du känns bra..”, sa den andre lågt. Den meningen, i kombination med den nästan hesa rösten, tillsammans med den djupa blicken var allt som krävdes för att han skulle släppa taget och komma över både Sebastians hand och nederkanten av hans tröja.
”Och du sa att det inte gått så bra med killarna hittills.. Du lär ha övat mycket ändå. På egen hand. ” Jamie log snett mot honom och drog fingrarna genom håret – fortfarande en aning andfådd. Sebastians kinder antog direkt en röd nyans och Jamie hade varit beredd på något mumlande svar. Men nej, mr surprise gjorde det igen – röda kinder till trots.
”Eller så är jag något utav en naturbegåvning.”
Jamie älskade det kaxiga svaret och skrattade lågt. ”Det kan jag sträcka mig till att hålla med om.”
”Jag borde nog gå nu, innan..”
Han höjde ena ögonbrynet mot Sebastian. ”Vad tror du att jag är för douche egentligen? Du ger mig ett asbra hand job och jag ska bara låta dig gå härifrån utan att ens ha fått gett något tillbaka?”
Han såg hur Sebastian svalde trots det roade leendet. ”Spela roll. Jag kräver inte direkt någo-”
”Vänta några sekunder så kommer du både be och kräva.” Han försökte verkligen hålla tillbaks det plågade lätet när han tog sig upp från soffan och ned på knä bredvid den, men lyckades väl inte riktigt.
”Jamie är du okej?”
”Ja ingen fara”, sa han sammanbitet men tryckte sedan envist tillbaks alla känslor som kategoriserades in under smärta och greppade tag om Sebastians lår för att dra honom närmare. Han knäppte snabbt upp hans jeans och hade honom snart i handen och halvvägs framme till läpparna. Fan, han skulle själv nästan kunna komma igen bara utav det här.
”Har du fått något blow job någon gång?”
”Visst”, nickade Sebastian och tycktes svälja igen. ”Av tjejer.”
”Så jag blir den första killen? Då garanterar jag att det kommer bli ditt bästa.”
”Du har på tok för stort självförtroende för att det ska vara nyttigt”, muttrade han.
Jamie flinade till och strök långsamt handen om honom vilket fick Sebastian att ge ifrån sig en hes utandning och skjuta höfterna närmare honom. ”Det är min självsäkerhet som precis fick det att kännas sådär bra, så jag tror inte att du ska klaga.”
”Sluta prata och visa mig vad du gör så himla bra då.”
”Jag gillar den där attityden”, småskrattade han igen innan han gjorde som han bad honom och tog hans längd i munnen.
|
| Kommentarer | | arbok - 9 apr 17 - 21:09 | Alltså hemlighetsmakeri är alltid roligt att skriva om. När du först pratade lite om den här tänkte jag att två kompisar skulle vara med varandra och en skulle bli utanför, men att det till och med var en lillebror som skulle få en stor roll blir ju ännu mer drama. Hehehe. Tycker det är kul att Sebastian verkar ha blivit så mycket större under tiden de inte setts. Kan ju inte låta bli att undra vad Felix hade tyckt om han råkat klampa in lite tidigt för att göra något ärende i stugan... :) :) :)
(nu är jag lat och kommenterar bara på denna även fast jag läst förra delen också)
Men kan bara tänka mig hur ont det måste göra att paja foten när man sitter fast i pjäxor/snowboardskor och ramlar... herregud. AJ.
Är lite nyfiken på vad som kommer hända nu för det vore gulligt om de åkte tillbaka hem och sågs i hemlighet (lol kul för Felix) men det vore också kul om någon kom på dem så att de måste förklara sig och skämmas lite... |
|
|
|
