På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

Minnen [del 1]
Hade tänkt ge Johannes en egen story men han får vara med i några små storys istället. Än så länge är det tre inplanerade och hoppas ni tycker det är kul.

Solnedgången färgade himmelen och vattnet brinnande orange. Ljumma havsvindar smekte sommarbrända hudar och solblekt hår. På en sandstrand mellan några klippor satt ett gäng ungdomar runt en eld och njöt av sommarnatten. Johannes och Emil hade hittat några trevliga människor som bodde på samma camping. Dessa campingveteraner hade bjudit in killarna på en spontan strandfest, vilket inte suttit helt fel. Trevligt sällskap, Iskall öl direkt från kylboxen och ett grillat äpple var aldrig något Johannes sa nej till. Något Emil aldrig sa nej till var att ragga på snygga tjejer. På andra sidan eldstaden på en stock, som de tidigare konkat upp från vattnet, satt Lovisa. Fräknig näsa och mörka rådjursögon med tjocka ögonfransar, Emil hade inte kunnat släppa blicken på henne enda sedan de kommit ned till stranden. Johannes förstod det för hon var verkligen jättesöt med en vit lätt sommarklänning och det rödlätta håret i en slapp fläta.
”Någon som vill bada?`”, frågade en tjej som presenterat sig som Madde och knöt upp sin mintgröna morgonrock.
”Jag hänger på”, sa Lovisa glatt och reste sig från stocken, hennes blick vandrade mot Johannes och Emil. ”Ni då?”
”Har inga badkläder”, sa Johannes med ett ursäktande leende.
”Passar också”, sa Emil lika ursäktande. ”Någon annan gång”
”Tråkmånsar”, plirade hon mot dem och följde Madde ned mot vattnet.
Johannes sköt upp sina pilotbrillor i sitt mörka rufsiga hår och tog fram sin mobil ur fickan på sina pumashorts. Det knöt sig lite i magen när han såg hur många olästa meddelanden han hade från Jossan. Shit hon skulle bli så pissed på honom ifall han inte ringde. Han lutade sig framåt med armbågarna stödjande mot knäna för att göra ett försök att läsa dem. Fast han blev avbruten när Emil daskade honom på armen och nickade mot tjejerna vid strandkanten. Lovisa höll precis på att dra sin klänning över huvudet och uppenbart badade hon topless. Johannes höjde sina ögonbryn och vände sig mot Emil som likande ett barn på julafton.
”Borde fan ha tagit chansen och bada”, sa han och suckade tungt, fortfarande med blicken fäst på Lovisa. ”Nä när hon kommer tillbaka ska jag lägga in en stöt”
”Gör det och hoppas det går bättre ikväll, hejar på dig”, sa Johannes och tog en klunk av sin öl och tänkte återigen fokusera på sin mobil.
”Vad menar du?”, sa Emil i en fnysning.
”Nä inget”, mumlade Johannes och drog ihop ögonbrynen i koncentration.
”Bara för att ditt game varit på topp de senaste veckorna utan att ens försöka behöver du inte bli stöddig”, sa Emil och Johannes kände återigen en dask på armen.
Nä, han orkade inte med Jossan just nu, hon skulle vara sur och det spelade ingen roll vad han gjorde. I ren protest stoppade han undan mobilen och riktade sin uppmärksamhet mot Emil som uppenbarligen satt där och väntade på ett gensvar.
”Du sa det och inte jag”, skrattade Johannes bara och ryckte på axlarna. ”Slappna bara av och var dig själv”
Emils ljusa ögon var kapabla till att kasta frostiga blickar, Johannes hade dock blivit immun mot dem för längesedan. Men han förstod Emils frustation. Det var inte det att Emil inte såg bra ut. Han hade en medveten stil och brydde sig om sitt utseende minst lika mycket som Johannes. Han skulle kunna vara alla tjejers sommardröm med sitt blonda hår uppsatt i en nackknut och blåa ögon. Johannes borde kanske ha uppmuntrat honom och sagt några väl valda ord. Istället höjde han ögonbrynen och nickade mot tjejerna som var på väg tillbaka mot den varma brasan. Emil makade på sig när Lovisa med en handduk hårt virad om bröstkorgen satte sig i mellan killarna. De utbytte blickar och Johannes såg uppmuntrande på en chockad Emil.
”Det var så kallt”, sa Lovisa och sträckte fram sin arm och dragit ihop sig till knotter. ”Titta bara”
”Vill du låna?”, frågade Emil som tog av sig sin svarta cardigan och sträckte den mot henne.
Ӂh tack!”, sa hon en aning pafft och drog den runt sina axlar. ”Jag har nog inte frågat er vart ni kommer ifrån”
”Göteborg”, sa Johannes och Emil i kör, vilket fick de båda att småskratta.
”Vi är på väg upp till Umeå för jag ska plugga där i höst, tänkte bekanta mig med staden och isbjörnarna”, sa Emil och Johannes hörde hur han på kul överdrev sin göteborgska, DÄRFÖR sög hans game.
”Men höga kusten är så fint, så vi ville stanna här en vecka”, avslutade Johannes innan Emil hann säga något mer och förstöra sina chanser totalt.
”Ja, eller hur? Har alltid åkt hit sen jag var liten”, sa Lovisa och såg lite drömskt ut mot vattnet.
”Förståeligt”, nickade Emil. ”Jag och klubben brukar åka hit och klippdyka”
Johannes hindrade sig själv från att sucka tungt. Vid det här laget visste Johannes hur Emil spelade sina kort. Extremsportkortet var alltid något av det första för att imponera. Lovisa lyssnade artigt när Emil berättade om den gången han varit i Phuket och dykt. Johannes var måttligt intresserad att lyssna på den historien för hundraelfte gången. Dessutom ville han inte förstöra Emils chanser så istället knäppte han en till öl och spanade på allt annat folk som slutit upp vid brasan. Knappt hälften visste han namnet på men tydligen så bodde alla på campingen. En kille som Johannes trodde hette Matts hade tagit med sig en gitarr och satt nu som en trubadur och spelade kända svenska sommarsånger som var lätt att hänga med i. Några av killarna som bjudit in dem spelade volleyboll lite längre bort. Johannes hade nästan lust att gå dit och spela, låta Emil köra sitt race med Lovisa.
Helt från ingenstans så reste sig dock sagda blonda kille och försvann in i skogen. Johannes hade hört i förbifarten honom mumla något om att ta en piss och snart var tillbaka. Så då var han ensam med Lovisa?
”Du då Johannes, sysslar du med klippdykning?”, frågade hon och plötsligt klämde hennes fingrar hans tatuerade överarm. ”Förlåt, men var tvungen, typ för att se om de var riktiga”
Johannes skrattade och för kul spände han sin arm och Lovisa klämde en gång till. ”Nä, jag är inte lika spännande som Emil på den fronten, höjder är inte min grej”, sa han sen.
”Vad är din grej då?”, fortsatte hon och la huvudet lite på sned.
Ja, vad var hans grej? Det visste han knappt själv. Han drog ihop ögonbrynen och började fundera lite. Ignorerade vibrationerna från sina pumashorts.
”Vet faktiskt inte”, sa han med ett snett leende. ”Gymmet, typ?”
”Med den kroppen, definitivt”, nickade Lovisa gillande och drog Emils cardigan lite tätare om sig. ”Och förutsägbart”
”TV-spel då, inte lika förutsägbart?”, sa Johannes och hans leende smittade tydligen av sig.
”Den var bättre, vad gillar du att spela?”, frågade Lovisa och norpade åt sig Johannes ölburk och tog sig en klunk. ”Fifa?”
”Ser jag ut som någon som spelar Fifa?”, sa Johannes och hans ögonbryn sköt nästan upp till hårfästet, han tog tillbaka ölen innan hon hann ta en till klunk. ”Med den förolämpningen tappade du just dina ölprivilegier”
Ӏsch då”, fnissade hon och reste sig upp för att gå runt honom till kylboxen. ”Finns det någon chans att jag får tillbaka den?”
”Om du berättar något om dig själv, vad är din, grej?”, frågade Johannes när hon hade satt sig bredvid honom igen.
Hon tog ett andetag och var beredd att säga något när Emil kom tillbaka och nu var det Lovisas tur att flytta efter så han skulle få plats mellan dem.
”Vad har jag missat här då?”, frågade Emil glatt och tittade på dem båda.
Ӂhh ingenting”, sa Lovisa och lirkade av sig Emils nu fuktiga cardigan och gav tillbaka den. ”Jag kommer tillbaka snart, är tillräckligt torr för att byta om nu”
Emil nickade kort med ett leende och följde henne med blicken när hon gick och hämtade sin klänning för att sedan försvinna in bakom några täta granar. Den grabben gav visst inte upp. Det var faktiskt rätt beundransvärt att hoppet inte lämnade honom. Fast frågan var om ihärdighet var något positivt eller negativt när det kom till att ragga. Johannes kände hur mobilen började vibrera oupphörligt, det kunde han inte ignorera. Motvilligt fiskade han upp mobilen och displayen visade att Jossan ringde.
”Svara inte”, sa Emil kort, tydligen så hade Johannes ansiktsuttryck avslöjat honom.
”Men ge dig”, sa Johannes och blängde på sin vän som höjde ett ögonbryn.
”Så här långt är ditt koppel”, kommenterade Emil och mellanrummet mellan hans tumme och pekfinger var obefintligt.
Johannes svarade inte på det där utan klickade på grön lur och rörde sig mot havet och klipporna, bort från allt stoj. Det var oroväckande att det var knäpptyst på andra änden. Gjorde honom ännu mer nervös och gav honom ännu mer dåligt samvete.
”Förlåt att jag inte svarat och hej”, sa Johannes när Jossan tydligen vägrade prata.
Ӏr det allt?”, sa Jossan och det gjorde ont att hennes röst var sval som is. ”Fan för dig Johannes Hedberg”
”Vad nu då?”, sa Johannes och drog ihop sina ögonbryn och satte sig ned på den soluppvärmda klippan. ”Jag har varit upptagen och inte hunnit skriva till dig… förlåt”
”Du gör alltid så när du är iväg, blir fan orolig att något ha hänt?”, sa hon och blev ännu svalare på rösten.
”Mmm…. Förlåt”, sa Johannes och drog en hand genom sitt hår.
”Har du druckit?”, sa hon och hennes röst blev ett isberg, hård och kall. ”Du har hunnit dricka öl men inte bemödat att höra av dig?”
”Jag är på semester”, mumlade Johannes och såg på några fiskmåsar som glidflög över vattnet och försökte fånga fisk. Han ville gärna byta plats med dem nu.
”Jaha okej och? Tycker du själv att det är okej att jag sitter på jobbet och i vår lägenhet och OROAR mig och du orkar inte ens skicka ett meddelande?”, fortsatte hon och Johannes slöt sina ögon och tog några djupa andetag, det var bara att låta henne blixtra och åska, ta skydd så du inte blev träffad.
”Nä”, sa Johannes och började pilla på en tråd på sina shorts.
”Försöker du spela cool inför Emil eller? Eller gör du bara som han säger, som alla andra jävla gånger? Så omoget, och ta dina egna initiativ för engångskull…”, fortsatte Jossan och Johannes mm:ade under resten av hennes utskällning.
Det värsta var att hon kastade mer eld på brasan medan Johannes desperat försökte kväva den innan en skogsbrand bröt ut. Han fokuserade istället på omgivningen och naturen omkring sig, på sina egna hjärtslag och om han skulle grilla ett till äpple när han kom tillbaka till brasan. Han visste att Jossan bara kastade ur sig saker hon inte menade när hon var arg. Ilskan var bara för att hon varit orolig för honom… vilket kanske var förståeligt? Hon menade ingenting.
”Johannes?”
Han ryckte till när någon petade honom i axeln och Lovisa som ny bytt om till sin sommarklänning igen stod där med ett blygt leende. Johannes drog på mungiporna, pilotbrillorna dolde att det inte nådde hans ögon. Han nickade kort.
Ӏr du med på en omgång kubb?”, frågade hon med huvudet på sned och Johannes upprepade nickningen.
”Vem var det där?”, frågade Jossan barskt.
”Vi träffade några på campingen och vi chillar på stranden?”, förkunnade Johannes och reste sig upp från sin sköna plats på klippan.
”Okej”, sa Jossan kort, för kort för att vara okej, hon trode att han ljög. Ӏr hon söt?”
”Men skärp dig det är sant”, sa Johannes, lite irriterat.
”Visst”, sa hon, lika stramt. ”Vi pratar i morgon, Johannes Hedberg, för nu är jag bara irriterad så fort jag hör din fylleröst, fundera noga på vad du säger då, ha så trevligt med dina campingvänner”
Ӏlskar dig, god natt”, sa Johannes och försökte med sin charmigaste röst.
Det började tjuta i luren och hon hade lagt på. Han svor tyst och ville nästan kasta iväg mobilen i vattnet men lät det bara vara en tanke. Lovisa däremot hade ett frågande ansiktsuttryck när de tillsammans varsamt gick över klipporna för att inte stuka fötterna. De lyssnade på fiskmåsarna skri och hur Matts spelade och sjöng på Medeltidsveckoromans av Loke därifrån brasan. Trubaduren hade några få som sjöng med och Johannes kände själv saknaden av Gotland. Tack och lov skulle han och Jossan tillbaka dit i sommar, hoppades han i alla fall. Hon hade varit lite tvetydig med det.
”Ställde jag till något med din tjej?” , sa Lovisa i ett nervöst skratt när de kommit ned till stranden.
”Du gjorde ingenting värre, var lugn”, sa Johannes och log ett snett leende. ”Brukar ordna upp sig”
”Jag hoppas det”, sa hon och började pilla på hårslingorna i änden av sin fläta. ”Om inte så ja, är det ju inte helt fel med en sommaromans”
Det blev Johannes tur att skratta nervöst. ”Då tycker jag att du ska satsa på Emil”
”Johannes, jag skämtade”, sa hon och skakade på huvudet, någonting sa att hon ljög.
Plötsligt började Johannes förstå vad Emil menade med att han hade game utan att ens försöka. Han kunde se att Lovisa såg besviken ut. De bruna ögonen hade inte samma charmiga glimt och axlarna var lite nedsjunkna. Det fick honom att tycka synd om henne, och han som inte hade fattat något. Han la en hand på hennes axel och deras ögon möttes. Han log och gav sig inte förrän hennes läppar gjorde detsamma.
”Under andra omständigheter hade det inte varit ett skämt”, sa han och la huvudet på sned. ”Men tack för komplimangen”
Hennes leende blev med ens lite mer genuint. ”Så Emil alltså?”
”Har inte du sett honom titta på dig?”, sa Johannes, lite chockat.
”Jo fast mest varit fokuserad på annat”, sa Lovisa och kliade sig i nacken. ”Men ska vi gå och spela kubb?”
Det var en väldigt trevlig idé. De slöt upp med Emil, Madde och några killar som presenterade sig som Petter och Hampus. Vännerna fick ögonkontakt och Emil behövde bara några sekunder för att fatta att samtalet med Jossan hade gått skit. Johannes ryckte på axlarna och skakade på huvudet, han ville inte prata om det nu. Varför bekymra sig om det? Gjort var gjort och det blev alltid bättre, Johannes skulle lappa ihop det i morgon.
Sommarnatten fortsatte och solnedgång blev snart soluppgång. Johannes glömde snart bort klumpen i magen som Jossan skapat och lät sig ha kul med campingmänniskorna. Det blev fler öl och mer grillade äpplen och i slutet av natten satt alla och sjöng med Matts till tonerna av GES och sångerna om sommaren. I morgon hade Johannes och Emil bokat upp sig med Petter och Hampus på en kanottur och grillning. Att ta en paus och leva i sommarens rus var mer än nödvändigt och Johannes hoppades att det skulle fortsätta så. Att glömma problemen och leva i nuet var fantastiskt.

Denna korta story tog en väldigt konstig vändning och skrev sig själv lite grann. Hade en helt annan tanke med den men gillade hur den blev. Kommentarer uppskattas och om ni hittar något tokigt så säg till! :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 28 mar 17 - 00:03
gillade början- att du på bara några meningar målade upp ´scenen´ väldigt tydligt framför en. tycker också om din idèe om att låta oss få läsa flera småstorys, det är mysigt med sånna här delar och det gör inte så mycket att man inte vet all bakgrundshistoria och att det är framtida saker som man inte heller kommer få veta.
till delen då: tycker synd om emil som vill så mycket och så väljer tjejen han raggat på johannes istället haha :( hoppas att han inte behöver få veta att lovisa följde efter johannes till klipporna, så att hans självförtroende inte tar alltför mycket skada hehe.
tyckte det var väldigt underhållande med hur förolämpad johannes blev av fifa-påståendet också haha! och jag fastnade verkligen också för det här: ”Så här långt är ditt koppel”, kommenterade Emil och mellanrummet mellan hans tumme och pekfinger var obefintligt.- så jäkla bra.
vet som sagt inte bakgrundshistorian men jossan verkar vara sjukt jobbig - och av emils kommentarer att döma verkar det inte heller vara något tillfälligt - och jag är glad att johannes faktiskt får åka iväg på lite egen semester ifrån henne (a). (såvida johannes faktiskt inte gjort något för att förtjäna det då.)
mycket fint skrivet i alla fall!
arbok - 27 mar 17 - 23:05
!!!! detta gillade jag.
Vet inte vad jag väntade mig när jag öppnade den faktiskt, det enda jag visste var att Emil ville ragga, och det var han ju... duktig på. Hade nog dött inombords om en kille försökt flirta med mig och drog på sin göteborska. Nu-uh. Går inte hem.
Att Johannes flickvän verkar vara en bitch förvånar mig för... han är ju så söt? Att det bara är ett litet klipp ur hans liv gör mig nyfiken. Är Jossan snäll annars? Är hon alltid dryg? Har Johannes gjort något för att han ska förtjäna att hon är arg på honom?
Klandrar definitivt inte Lovisa för att falla för Johannes för hallå. (SNYGG.) Tyckte det var kul att Emil losade och att Johannes inte fattade så mycket men var gullig och charmig mot henne ändå. Hade väl inte varit så himla supersynd om han råkat spendera lite mer tid med Lovisa där och då, men !!!! en grej !!! som jag gillade var att han faktiskt inte gjorde det. Att han bara var schysst och att hon blev besviken men att allting var okej ändå. Trevligt när det inte alltid är så himla väntat slut.

”Så här långt är ditt koppel”, kommenterade Emil och mellanrummet mellan hans tumme och pekfinger var obefintligt. <--- 10 poäng till Emil för fyndig kommentar. I like.

Skriven av
Vapor
22 mar 17 - 16:37
(Har blivit läst 561 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies