Sorgens minne |
Med tunga steg går jag mot dig.
Luften är kall, och kylan biter i mina kinder.
Jag känner hur snön knarrar under mina fötter när jag går fram till dig.
Eller det som en gång var du.
Din gravsten är kall och hård.
Likt ett hån mot den varma och mjuka person som du en gång var.
Smärtan river i mitt bröst då jag tänker på alla minnen vi haft, som lever kvar i mitt hjärta.
Jag känner värmen från ljuset som jag tänt.
Ett minne av din värme mot mig.
Lukten av stearin som smälter, tar mig tillbaka till dagen du försvann.
På stenen vid blommorna säger orden
â€Mina ögon kan glittra och le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se.â€
Sorgen är för djup, och smärtan är för svår.
Då jag motvilligt vänder mig och går tänker jag på hur orättvist allting är
Varför ska du, som var mitt ljus ligga här.
Mitt steg slinter i backarna därifrån.
Precis som mitt grepp om livet då jag tänker på dig.
Jag har fortfarande svårt att förstå att du är borta.
Trots att det gått några år nu så känns det fortfarande overkligt.
Hur kunde en av de roligaste stunder förvandlas till en av de värsta?
Våra skratt ekar fortfarande i mitt huvud.
Känslan av tomhet uppfyller mig , men värmen av minnena består.
|
|
|
|
