Vinterdepression |
Luften luktar vinter och jag drar kappan tätare om kroppen
Hustaken är vita och mörkret gå ner bakom knutarna, precis som mörkret sakta har gått ner i mig
Jag kör ner händerna i fickorna och jag hör tonerna "this too shall pass" genom lurarna
Jag kör den på repeat, för att försöka påminna mig om att det faktiskt är sant
Frågan är när, två dagar, två veckor, två månader, två år?
Luften luktar vinter där jag går och jag undrar vart jag tappat bort mig själv den här gången, jag har letat men jag hittar mig inte
Jag gör planer, försöker blicka mot framtiden , jag gör det jag kan för att mörkret ska försvinna.
Inte isolera sig i ett vinterlandskap utan köra på som vanligt. Nu är det viktigare än någonsin
Men jag är så trött på att kriga, har gjort det så mycket. Lugnet var så skönt, friskheten gav sådan livsglädje. Jag var inte klar med det.
Luften luktar vinter och jag försöker njuta, njuta av livet för jag vet att allt går bra, egentligen är inget fel. Vilket är frustrerande när allt känns fel. Jävla sjukdom, jag vill inte låta dig förstöra mer men när jag gör exakt allt rätt och ändå faller så är det svårt att finna orken att slå tillbaka och fortsätta kriga.
Luften luktar vinter och jag fortsätter kriga mot mina tankar.
|
|
|
|
