Världen bakom skuggan |
Orden undslipper mig
Slinker undan
till precis ur min räckvidd
och skrattar
när jag desperat försöker nå dem
Jag hade alltid mina ord
i tider av sorg var de min undanflykt
men en efter en dog mina världar
De brann i den elden
jag känner allt för väl
jag silar askan mellan mina fingrar
och försöker bygga upp någonting av den
försöker forma den till världar
jag länge sedan har förlorat
Mina tårar hjälper ingen nu
allra minst mig själv
|
|
|
|
