spegeldamen |
För ett ögonblick tillät jag mig själv att leva
trots att hon bredvid mig sa ifrån
för en sekund, en kort liten stund
fångade jag leenden, dock bara som lån
Hur vacker är inte dimman i natten
eller den grå mystiska himmel
som döljer alla drömmar
bland småstadslyktornas vimmel
Trots att skrattet är lånat
så lyser det bland förmultnande iver
i fjärran hör jag henne locka
ut i vansinnet hon mig driver
Hon är åtråvärd, denna spegeldam
mystisk och unik
men hon snärjer mig till fördärv
likt en vokal utan akustik
Hon ligger ständigt vaken i min säng
sakta kväver hon mig om natten
tvingar ner mig, våldtar mig
hunger likt en snödroppe utan vatten
Hur svart hennes skrud än må vara
så vet jag var ljuset kommer ifrån
en liten gråmulen glimt
om än det bara var till lån
|
|
|
|
