vi brukade skriva regnbågspoesi på månen |
Nostalgisktvanvett
du blåste såpbubblor
och jag skrev dikter
om att vilja
jag skrev om regnbågar
som alla våra förlorade
vänner åkte rutschkana ifrån,
om hungerstjärnor
som hungrade
lika mycket som jag
hungrar
Vi pratade om att dansa vals
med Döden, och att tappa
kärlek i vodka,
hur man skjuter in glitter
i venen, och hur blodet
som rann om natten var prickigt
Vi skrev om att räkna kalorier
och om revben som bara
behövde en kyss,
vi sjöng om nyckelben som
vi lagade med tejp och
dekorerade med klistermärken
Vi nuddade ibland
den hemska sanningen
den nakna, sanna sanningen
den där vi hostade blod om natten,
och stygnen i kroppen
var inte rosa, utan blå
och våra hjärnspöken brukade inte
sjunga oss till sömns
snarare skrika oss till
vanvett
och värst av allt
ibland kände vi vindputsen av
det tysta, oförklarliga, det desperata
och det var inga regnbågar,
inga poetiska trubedurer,
inget glitter,
inget romantiserat
med det alls
vi kan inte dansa bort döden längre,
inte längre låsa in oss i en såpbubbla,
inte gömma kalorier under kuddarna
eller blöda ut konst
jag vet
och jag vet att du vet,
för ditt namn smakar salt
och dina kinder
glänser alltid
trots ditt puder
vi är trasiga nu, vännen,
vi är vuxna och
det är slut nu
ingenting är vackert
längre
och någon släckte månen,
färgade regnbågen grå
Välkommen till vuxenlivet
|
|
|
|
