slutet |
det är först en dag senare
det brister
jag försöker andas lugnt men hyperventilerar
blinkar argt bort tårarna
undrar om jag ska ta sömntabletter
och sova bort resten av kvällen
men klockan är bara fyra
det borde finnas en lag på att man inte
får gråta såhär
jag pausar musiken
torkar tårarna
försöker med fingret sudda ut krigsmålningen
rinnande mascara
som skapat ränder längst kinderna
andas in andas ut
sen måste livet fortsätta
vi duschar
jag tror att han gråter
jag får inte riktigt fram något
mer än att det är jobbigt
vi kramar om varandra
och tryggheten känns överväldigande
vill aldrig släppa taget
â€vad som än händer vill jag att du ska veta att du är den finaste människan jag har träffat på väldigt längeâ€
och jag känner hur tårarna kommer
men jag vill inte gråta
inte visa mig svag
så jag stänger mina ögon i hopp om att hålla borta tårarna
men dom kommer
vi kramar varandra hejdå
sedan hör jag hur han går genom korridoren och öppnar dörren
nu är det slut
slut?
jag vet inte
men det känns så
i hjärtat
det har inte varit helt fantastiskt med allting
mycket tjafs
men han har fortsatt träffa mig vecka efter vecka
fått mig att förstå
jag är också värd
att leva
och jag försökte
lät mig själv känna
jag släppte in
det har varit värt det
men just nu känns det som
ett ont plåster ryckts bort
från en öm röd oläkt hud
det gör ont
skinnet dras med av klistret
ett sista ryck
så är det över
jag startar musiken igen
torkar tårarna
försöker med fingret sudda ut krigsmålningen
rinnande mascara
som skapat ränder längst kinderna
andas in andas ut
sedan måste livet fortsätta
|
|
|
|
