Luften och hjulets dilemma |
Hur ofta tänker man
när allt ont omringar
Våra brustna drömmar
seglar in i kärlekens dimma
Att det som har varit längtas tillbaka
men kniven tar över där pulsen slog varmt
Det onda tar över
som ett sandpapper mot huden
som en taggtråd runt halsen
som glasbitar i munnen
som att drunkna i öppenhet
som att blunda i en kista
Att andas när luften är tom
där tomheten kväver den ensamme
upphör viljan att resa sig upp igen
Rummet är mörkt och sängen är varm
Täcket lägger över mig som en skyddande barriärer
Viljan att resa sig upp igen är aldrig lätt
Mitt rum är kallt
och grått och mörk
Det enda som lever här
Är ångensten och vemod
Allt som jag trodde var rätt
Rasade som en mur
På högen av spillror ligger
en död person
luften under ytan
tränger smärtans eviga rop
jag är inte död
jag är bara jävligt trött
Jag andas is och köld
och sängen är min nöd
jag kommer klara mig
men sorgen tar sin tid
så småningom är jag inte längre
samma individ
|
|
|
|
