Ã…h, vad jag är lättåtkomlig |
Jag har alltid varit rädd för att ha allt
Rädd att behöva ta del av den smärta som brustna hjärtan skriver om
Rädd att behöva smaka på de sår som de säger aldrig läker
Den sorg jag så många gånger känt på, jag är livrädd att låta den röra mig igen
För aldrig vill jag stå så nära sprickor att de lyckas skära i min hud
Aldrig vill jag gå så nära kanten att jag så enkelt kan falla ner
Jag vill inte höra rösterna skrika inom mig
"Du borde lärt dig sist"
Allra minst vill jag låta dom nå mig
Övervinna mig
Jag vill hålla mig undan
Aldrig vara för lättåtkomlig
Men jag kommer behöva ta del av smärtan
Jag kommer behöva smaka på såren
Jag kommer att skära mig på sprickor
Och råka ta ett steg för långt ut
För åh, vad jag är lättåtkomlig
Jag är övervunnen sedan dagen du kom
|
|
|
|
