Blev det som du tänkt dig, kära Skytt? [Del 1] |
Rickard hatade brats. Det var vad han intalat sig, men så var egentligen inte fallet. Han hatade Oscar. Den där jävla Oscar Hedgren som alltid var så nonchalant, som trodde han var någon slags överklasskille bara för att han hade lite finare kläder och lite snyggare ansikte än den genomsnittlige svensken. Frågan var om Oscar själv ens var född i Sverige. Med den brunbrända hyn, det nötbruna håret och alldeles klargröna ögonen såg det inte ut så. Egentligen såg han inte ut som en brat. Han hade alltid håret snyggt fixat, lite nonchalant rufsigt och hans kläder var ofta från de dyrare affärerna som många blev avundsjuka på. Jeans som satt hur snyggt som helst på hans ben, simpla t-shirtar, men oftast med en öppen, snygg skjorta utanpå, eller någon finare kofta med uppkavlade ärmar. Klädd som skyltdockorna på Jack and Jones.
Rickard blängde på Oscar genom vardagsrummet de befann sig i. De lyckades alltid hamna på samma fester, vilket han inte riktigt förstod hur det kunde gå till, eftersom att de inte alls hängde med samma sorts folk i övrigt. Rickard var en fotbollskille, tyckte om mycket fart och fläkt och var alltid ute och hittade på någonting nytt att göra. Han hade aldrig sett Oscar ute någonstans förutom på fester med en ölburk i handen. Aldrig på någon spelning i stan eller något annat evenemang. De hade uppenbarligen inte liknande intressen och inte heller därför samma vänner. Ändå så lyckades de alltid stöta på varandra på helgerna. Och det slutade i nio fall av tio att de hamnade i säng. Förra helgen hade de krockat ute i en hall och Rickard hade av misstag hällt ut en halv grogg över Oscars säkerligen dyra skjorta. Oscars redan ilskna ögonbryn hade dragits ihop och han hade ilsket fräst åt Rickard att han fick se sig för. Rickard fräste tillbaka, vad han sagt kom han inte ens ihåg. Minuten senare hade de grovhånglat bland jackor och halsdukar, med Oscars hand instucken innanför hans jeans där han pressat fingrarna mot Rickards öppning genom tyget i hans underkläder trots att vem som helst hade kunnat gå förbi och se.
Rickard tog en djup klunk av sin grogg och grimaserade svagt, både av hur stark drinken var och åt minnesbilderna från vad de gjort föregående helg. Han sneglade åt Oscars håll, och precis då lyfte brunetten blicken och såg rakt på honom. Oscars ögon var skarpare än få och av ren principsak höll Rickard kvar hans blick, tänkte minsann inte vara den som vek undan den först. Oscar verkade tänka precis samma sak, då han såg stadigt på honom och Rickard tyckte sig se ett litet leende rycka i hans mungipa innan han slutligen vände bort blicken för att fortsätta prata med gänget han stod med.
Någon gång under kvällens gång hade Oscar försvunnit, till Rickards stora lättnad, för han kunde festa och slappna av på ett annat sätt än när bratarnas brat var i närheten. Det hade blivit någon onödig öl på slutet och hans talförmåga hade tagit sig en törn, men än så länge stod han på sina egna ben åtminstone. Musiken hade bytts från house och techno till glatt åttiotals pop och festen började allt mer tonas över till en efterfest. Många hade redan åkt hem, men de klungor av människor som fortfarande dröjde kvar verkade inte ha några planer på att ge sig av ännu på ett par timmar. Rickard började just undra var han skulle slå sig ner när han fick syn på killen han kommit till festen i sällskap med. Han hade försvunnit för ett tag sedan och Rickard hade antagit att han gått hem. Han gick fram till blondinen och log undrande mot honom.
â€Tja Joakim, där är du ju. Var tog du vägen någonstans?â€
Joakims mörka ögon var en aning blanka, nästan glasartade och det fick Rickard att undra hur mycket han hunnit få i sig. Joakim var ingen stordrickare, så det förvånade honom att se honom i det skicket. Sekunden efter dök självaste Oscar Hedgren upp alldeles bakom Joakim och Rickard hann se ett snabbt, arrogant leende innan brunetten försvann in till köket. Rodnaden på Joakims kinder gick inte att ta miste på och Rickards panna rynkades. Djupt.
â€Jag, eh…â€
â€Var du med honom?â€
â€â€¦ Du är väl inte arg?â€
â€Nej, vad fan skulle jag bli arg för, men varför med den där braten?â€
â€Han är väl ingen brat, hellerâ€, protesterade Joakim. â€Vad spelar det ens för roll? Vad är det du har så emot honom?â€
â€Jag… Han bara… Äh, du skulle ändå inte fattaâ€, muttrade Rickard och lämnade en förvirrad blondin när han stegade genom lägenheten och vidare ut på balkongen. Han behövde frisk luft. Kanske en cigarett också.
Luften ute var frisk och klar. Rickards andetag bildade moln och de blandades med rök från hans cigarett som han sakta rökte djupa bloss från. Så töntigt av honom att reagera så starkt. Det var knappast som att han hade ensamrätt på Oscar, fan, han tyckte inte ens om killen. Däremot tyckte han om Joakim och han tyckte att den snälla blondinen med rådjursögon skulle ha någon helt annan än den buttre Oscar.
â€Ã„r du arg för att jag knullade din vän?â€
Rickard spratt till när en road röst dök upp alldeles bredvid honom. Oscar. Toppen.
â€Vad fan skulle jag bry mig i det för?†frågade han och höjde ögonbrynen, tog nonchalant ett bloss på ciggen. Oscar kupade handen om sin egen cigg för att skydda tändarens låga från höstvinden.
â€Verkar som att du gör detâ€, mumlade han, fortfarande med ciggen i munnen. Han tog den mellan fingrarna, drog in ett djupt bloss, andades ut röken i Rickards ansikte. â€Det ser sannerligen ut så.â€
â€Det gör jag inte.†Rickard grimaserade svagt och vred ansiktet svagt åt sidan.
â€Du kanske är svartsjuk.†Oscars leende var hånfullt och Rickard fick behärska sig för att inte skratta till.
â€Jo, säkert.â€
â€Jag menar inte på honom. På mig. Du kanske vill ha honom? Han var skön som fan.â€
â€Jag är inte svartsjuk, så lägg ner. Joakim är min vän, jag vill inte ha honom på det viset.â€
â€Kanske var du som tipsade honom om hur bra jag är och det var därför han kom till mig.â€
â€Du kan väl få drömma om detâ€, fnös Rickard och himlade med ögonen. Han hade just tänkt gå in när Oscar ställde sig alldeles intill honom. Alldeles på tok för nära. Det var uppenbart att Oscar var full, hans gröna ögon hade en hinna över det annars så skarpa och genomträngande. Rickard lutade ryggen mot balkongräcket och Oscar kom ännu närmre honom, pressade höfterna mot hans och Rickard kunde känna hans andetag mot läpparna. Rök blandat med alkohol.
â€Jag vet att du tyckte om detâ€, sa Oscar lågt. Hans välnoppade ögonbryn höjdes en aning. Rickard öppnade munnen för att protestera, men kom av sig när Oscar lutade sig ännu lite närmre honom. Deras läppar var alldeles nära nu. â€Du kan inte neka det, herr Strandberg. Hur du krökte dig under mig och kved som en liten hund när jag knullade dig förra helgen. Eller har du glömt att du helt och hållet smälte i mitt grepp när jag fingerknullade dig ute i hallen?â€
â€Men lägg avâ€, mumlade Rickard förläget och vred undan ansiktet. Oscar grep tag om hans haka och vred tillbaka det igen, tvingade honom att möta hans blick. Ett leende skymtades på hans läppar igen. Svagt, svagt, men det sa ändå tillräckligt.
â€Du nekar det alltså?â€
â€â€¦ Nej.†Rickard särade läpparna när Oscar strök två fingrar över dem, stönade svagt när de gled in i hans mun och rörde sig över hans tunga, bak till hans svalg. Oscar fortsatte ända tills att Rickard kväljdes och drog sig bakåt.
â€Ã„r du så känslig? Har du aldrig sugit kuk?†frågade Oscar med mjuk röst, men Rickard hörde klart och tydligt hånfullheten i den.
â€Jag har känslig reflex, om du absolut måste veta.â€
â€Det är klart att jag måste veta det. Jag måste veta hur hårdhänt jag kan vara med dig. Det verkar inte vara särskilt mycket, men jag ska lära dig.†Oscar kysste Rickard kind, lätt. Det kändes lite överlägset och hånfullt som hans röst var. â€För du kommer att följa med mig ikväll, precis som förra helgen. Hur motvillig vi båda än må vara till det, så dras vi till varandra. Du är jävligt skön i sängen Rickard, och jag tänker knulla dig ikväll också.â€
Rickard protesterade inte ens, för vartenda ord som Oscar sa var helt sant. De kanske inte tyckte om varandra, kanske till och med avskydde varandra, men Oscar hade en utstrålning han inte kunde motstå överhuvudtaget. Han visste precis hur den här kvällen skulle sluta. Precis som de alltid gjorde när de hamnade på en fest ihop. Jävla Oscar Hedgren.
|
Kommentarer | ilenna - 21 okt 15 - 00:14 | nästan så att man vill sucka för att det är så bra. för det är det - från första raden till sista -särskilt- första och sista raden. älskar redan oscar för att han är så dryg. älskar sättet dom pratar på och hur träffsäkra alla kommentarer är. bra med beskrivningar och flyt i texten. och två favoriter: â€Verkar som att du gör detâ€, mumlade han, fortfarande med ciggen i munnen. Han tog den mellan fingrarna, drog in ett djupt bloss, andades ut röken i Rickards ansikte. â€Det ser sannerligen ut så.â€, och när (precis som nämndes här nedanför) rickard blir förlägen, och hur oscar vrider tillbaks hans ansikte. | arbok - 20 okt 15 - 23:28 | en sak jag gillar väldigt mycket med början är hur man får tro att Oscar är Rickards fiende, att han är helt vidrig, och sedan plötsligt får veta att de legat med varandra. det gör hatet extra roligt och jag börjar fundera på om det är hat eller "hat." hehe.
jag fullkomligt älskar hur de tävlar med varandra. att båda verkar så kaxiga och verkar för stolta tills de är ensamma och Oscar bara tar för sig. jättesött att Rickard plötsligt blir förlägen.
"för att skydda tändarens låga från höstvinden" - såg det jättetydligt framför mig, hur den lilla flamman lyser upp Oscars ansikte och överlag blev bara känslan av höstnatt och fest så verklig för mig.
VÄNTAR SPÄNT PÅ FORTSÄTTNING. |
|
|
|