Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Secret & so Perfect - del 1 Mötet med ledarna

Jag lägger upp delarna igen av secret and so perfect då den förra blev bombaderad av ? överallt
då försöker vi igen :D

- Del 1 Mötet med ledarna -

Zed öppnade dörren till matsalen där klanledarna satt. Det var Phoenix Klanen från öknen i väster, det var Hamingja Klanen från bergen i öster, även Draug Klanen från havet i norr och från södra skogen Nattramn Klanen. Fyra av fem klanledare samlade framför mig. Den femte klanen, Bysen, en hatad klan då de började med kriminella aktiviteter som kidnappningar och mordförsök. Därför samlades de andra klanerna, för att diskutera deras rörelser. Och så mycket som jag förstod efter att ha missat hela mötet hade klanen rört sig i närheten av Öknen och en stad i dess hjärta. Phoenix Klanen var orolig av detta, medan Draug funderade kring varför Bysen hade börjat bosätta sig i flera olika byar och vad deras strategi skulle tänkas vara. Trodde de verkligen att de kunde passera Nattramns skickliga ögon obemärkta, menade Draugs ledare. Att smyga ifrån Nattramns var näst intill omöjligt. De äldre herrarna bestämde att diskutera vidare, efter måltiden och min far bad betjänten att kalla in servitörerna.

De äldre herrarna fortsatte sin diskussion och jag återvände till salen där Zed och jag tränade på knivkastning.
”Du vet väl att om din far får reda på detta, ligger vi båda illa till”, påpekade han och gav mig ett set med sju knivar. Jag log och skådade när han visade olika sätt att kasta knivarna. Zed var egentligen familjens livvakt, han var skicklig och väldigt snabb. Far hade köpt honom från Turneringen i staden i öknens hjärta. Hans bästa vapen var knivarna så som knivkastningen. Han hade flera ärr synliga så som dolda efter turneringens spel, när far köpte honom av Stadsherren var han redan 19 år och hade levt större delen i turneringen och i staden. Det var lätt att gissa att han hade spenderat många timmar i en ångande sol. När femte dunsen av en kniv som satte sig i väggen ekade tänkte jag tillbaka på grabben. Ögonen gråsilvriga som håret, likt ett nyfiket rådjur. Men han var lika farlig som vilken soldat som helst, trots sin unga ålder. Han hade en mångfald i vapenhanteringen. Knivkastning, bågskytte och den. Hans hemliga vapen, sitt sällsynta vapen. Bladet likt månskenet och formen som en månskära. Lika vacker som den var farlig. Jag vred på kniven jag höll i och suckade. Den pojken skulle jag aldrig få se igen, tänkte jag och slängde iväg kniven. Kastade upp nästa för att skicka iväg den efter den första. Pojken jag inte skulle få prata med, tänkte jag och mindes hans stridsteknik lika ren som väktarna med flera års erfarenhet. Jag kastade iväg den tredje kniven. Vem var han, funderade jag innan jag suckade. En gåta som aldrig skulle lösas, vilket var frustrerande. Jag kollade på mina tre knivar utspridda på väggen och bevittnade när en av dem föll till golvet. Ett kallt eko. Jag slog ut med händerna och vände mig mot Zed.
”Du måste ha mer kraft och fokusera på nuet”, sade han och tittade menande på mig.
”Jag kan inte släppa det”, klagade jag och blundade trött.
”Grabben kanske inte ens är kvar i livet”, sade han och plockade loss sina knivar.
”Spelar ingen roll!” Zed skrattade roat och plockade upp kniven från golvet innan han drog loss mina andra två från väggen.
”Som du vill, Fröken.” Jag skakade på huvudet.
”Kalla mig varken Fröken eller Min dam är du snäll.”
”Regler.” Jag tog irriterat emot mina knivar. ”En gång till?” frågade han och nickade mot väggen.

Klanmötet var avklarat för dagen så Zed och jag återvände till arbetsrummet, lämnade väktarnas och soldaternas träningsloka. Oftast befann de sig utomhus, men skulle de lära upp en ny väktare så befann de sig inne i lokalen. Under promenaden till arbetsrummet kom klanledaren för Phoenix förbipasserande. Jag lade märket till hans ärr på underarmen, ett ganska irriterat ärr vilket innebar det var färskt. Hans katana följde hans rörelser och när han passerade såg jag hans shaku sitta smidigt vid hans midja, så han lätt kunde ta den under en manöver genom att bara ta handen bakom ryggen. Hans hår satt i en hästsvans som räckte en bra bit ner på ryggen. Sedan försvann han ur synfältet när jag gick in i arbetsrummet. Vårt slott var inte bara ett slott för ögat, det hade mer hemligheter än en romans mellan en bonde och en adelskvinna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
MyBlackBird
29 maj 15 - 02:21
(Har blivit läst 327 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord