Livslinje |
Den kalla hand som mig nu stryper
Välter mitt liv och tvingar mig på backen
efter kalla stenplattor jag kryper
Medan den har ett stadigt grepp om nacken
Blåslagen och öm
sprättas jag upp söm för söm
kan inte skrika, kan inte slå
sätt ett skott i min panna och låt mig gå
Jag gråter inte, inte en tår
den vill ha det jag en gång fått
att jag nu står där jag står
att det är över har jag redan förstått
Ingen rädsla spökar längre i min kropp
för en gångs skull blir jag fri
få prata med dig över en kaffekopp
ett vackert minne vi ska förbli
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jared_rock-you - 11 sep 15 - 00:21- Betyg: | Vacker som få | magda87 - 18 apr 15 - 22:27 | Ã…h, vacker! |
|
|
|