Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Fan Fiction - Avatar - The Last Airbender -

Fan Fiction - Avatar - The Last Airbender - Tvilling Pilar

Min första ATLA fanficton. Hade varit kul om ni läste och skrev en kommentar. :))

Kapitel 1 – Kaze

”Det är just det. Rykten”
”Men mästare vår källa...”
”Har inte hört något annat än det vi redan vet”, avbröt Den äldste munken. ”Det finns ingen chans The Fire Nation kan anfalla alla templen på samma datum. Även om det är det Sozin vill så har de omöjligen kapaciteten för det”.

Den äldste munken hade alltid varit surmulen så länge Kaze kunde minnas men de senaste månaderna var han värre än vanligt. Dessutom såg man sällan honom vid templet längre. När man väl skymtade hans bleka gestalt muttrade han för sig själv med det hopväxta ögonbrynet i en bekymrad rynka. Varje gång han tittade på de lekande studenterna rynkades ögonbrynet djupare. De andra äldre munkarna såg man inte heller till ofta. Lärarrollerna hade tilldelats de lite yngre munkarna. När någon av studenterna frågade om detta fick de svaret att de äldsta diskuterade i de äldstes rum eller var på besök vid de andra templen. Frågade någon ytterligare fick man en vänlig tillsägelse att fortsätta med sin uppgift.

”Men mästare”, fortsatte munken och tog ett steg närmre den äldste. Han såg ut att vara i 30 års åldern. Kaze kunde se att han hade ett halvmåneformat brännmärke på halsen,”med tanke på den unge Avatarens försvinnande...”
”Vi har diskuterat färdigt munk Arashi”
”Mästare jag fruktar för nationens säkerhet jag...”
”DET ÄR FÄRDIGDISKUTERAT SA JAG!”

Kaze frös till i fönstret där hon stod. Att se Den äldste tappa humöret var något nytt. Nog att Den äldste varit surmulen men nog så alltid samlad och lugn. Den äldste verkade komma på sig själv och tog ett djupt andetag.

”Jag vill nu att du går munk Arashi” sa Den äldste med samlad röst och gjorde en gest mot dörren, ”du har ingenting att oroa dig för”

Munken som tydligen hette Arashi bugade sig och höll händerna i en respektfull gest mot Den äldste. Han gick snabbt med axlarna nere som om han skämdes.

Flashback

”Andas hon?”
”Vet någon vem det är?”
Omringad av okända röster. Hon försökte öppna ögonen men de vägde plötsligt ton. Munnen försökte säga att hon inte kunde se men läpparna rörde sig inte. Hon kände att hon låg ner. Underlaget var mjukt, välbekant men hon kunde inte komma på vilket material det var. Händerna försökte stryka materialet för att känna bättre. De låg fortfarande stilla. Tankarna börja rusa i panik.
”Undan”, en lugn bestämd röst.
Känslan av att sväva fritt. Sedan tog tröttheten över.

Slut på Flashback
Kaze vände sig bort från fönstret. Puh det var nära! Om hon stått kvar en sekund till skulle Den äldste sett henne. Hon tänkte på det hon hade hört. Avatarens försvinnande? Alla visste ju att Aang var avataren. Men Aang hade ju åkt till The Western Air Temple för att träna med munk Kiatizo? En regndroppe träffade Kazes panna och väckte henne ur hennes funderingar. Medan hon hade tjuvlyssnat på de två munkarnas samtal hade svarta moln tornat upp sig över templet. En blixt syntes en bit bort och följdes av en högljudd knall. Det var bäst hon snabbade sig på. Hon la den svarta lockiga luggen bakom örat började klättra igen. Hon såg glidaren tre meter rakt upp lutad mot
nederdelen av ett torn. Plötsligt öppnade sig himlen. Nästan där. Stenväggen började bli hal men Basus återkommande bus hade gjort Kaze till en duktig klättrare. Genomblöt ställde hon sig på taket och fällde ut sin glidare. Dom 20 metrarna ner var ingen trevlig tur. Ovädret gjorde det svårt att styra och hon landade på sätet och glidaren flög ur hennes händer en bit bort. Skönt nog var det ingen som sett hennes ograciösa landning. Alla hade sprungit in på grund av ovädret. Kaze hämtade sin glidare och sprang in. Hon möttes i korridoren av en flinande Basu. Han började gapskratta när han såg att hon var genomblöt med sin glidare i handen.

”Du hämtar den snabbare för varje gång Kaze”. Sa han skrattandes. Det var inget elakt i hans skratt.
Basu var bara en busig, irriterande person.

Kaze himlade med ögonen när hon gick förbi honom och fortsatte upp för trappan som ledde till flickornas flygel. När hon öppnade dörren till sitt lilla kala krypin ställde hon sin glidare i hörnet och kastade sig i sängen. Hon började återigen tänka på samtalet hon hört mellan den äldste munken och munken Arashi. Den unge avatarens försvinnande... Jag fruktar för nationens säkerhet! Upprepades i Kazes huvud. Det hade inte låtit som Arashi syftat på Aangs flytt till Western Air Tempel när han pratat om försvinnande. Snarare som att ingen visste vart Aang var. Arashi hade inte heller nämnt munk Kiatzo. Var Kiatzo också försvunnen? Varför hade inte Kiatzo berättat för henne att han skulle åka med Aang? Varför hade hon bara fått höra det av de andra äldre? Varför hade varken Kiatzo eller Aang sagt hejdå? Tankarna förföljde Kaze långt in i natten tills hon till slut somnade.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
vitkaktus
2 mar 15 - 01:47
(Har blivit läst 280 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord