När ska livet ta en ny vändning? Del 2 |
Chiara hjälpte mig med håret på kvällen i mitt rum. Hon hade gjort en fläta på vardera sida av huvudet och knöt ihop dem på mitten bakom mitt huvud. Jag tittade in i den lilla handspegeln och såg mitt ansikte. Flickan i spegeln var blek och hade mörka ringar under ögonen. Flickan i spegeln hade gröna ögon, rosa kinder och ljus rosa läppar Chiara lovade att dölja mina trötta ögon med lite smink.
Jag drog ett djupt andetag.
"Hur är det?" Undrade Chiara och tog en kort paus från mitt hår och tittade in i spegeln. Jag tittade ner på mina händer så hon kunde inte se vad mitt ansikte dolde.
"Jo det är bra" ljög jag och tittade in i spegeln med ett leende som syntes att den var fejk. Chiara såg misstänksam ut och fortsatte med håret.
"Du är inte nervös hoppas jag." Log hon och började knyta ihop håret i en fin knut bak för att hålla det på plats.
"Nej" svarade jag kort. Hon lyfte upp en mindre spegel och visade hur det såg ut bakom huvudet på mig. Det såg så fint ut att jag höll tårarna tillbaka. "Tack" Log jag sen.
Klockan närmade sig 18.00 och vi var precis klar med sminket när vi hörde, genom det öppna fönstret, att en bil kom körandes in på gården. Jag tittade in i Chiaras ögon och hela hon log.
"Det kommer gå bra, Linnea och jag tar hand om hästarna ikväll. Åk iväg och ha det trevligt med Derek." Sa hon uppmuntrande. Jag bet mig nervöst i läppen och började röra på mig ner till gården. Chiara kom gåendes bredvid mig och när vi kom ut från biblioteket stod Derek lutad mot en stor, grön skogsfärgad Jeep. Han hade på sig gröna piratbyxor och ett helt vanligt vitt linne. Hans bruna hår stod åt alla håll och kanter men det var precis som jag ville ha det. Frisyren fick han att se extra busig ut. Ögonen log mot mig då jag kom gåendes emot honom.
"Hej" sa han kort till mig, rösten var len och inbjudande. "Du är verkligen vacker idag!" Jag tittade ner på min klädsel. Jag hade en vit kjol på mig, en ljusrosa blus som passade ihop med ljuset från solnedgången som hade en ljus nyans av rosa och rosa ballerina skor på mig. Jag brukar i vanliga fall inte bära något med rosa på mig men idag vart det bara så.
Jag log mot honom. Han kom fram till mig och gav mig en kram. Motvilligt kramade jag tillbaka och drog in doften av honom genom det vita linnet. Chiara stod fortfarande bakom mig och såg på hela händelsen. Jag drog mig undan från honom och harklade mig lite. Jag var fortfarande blyg att visa mina känslor öppet för alla.
"Ha så roligt nu båda så syns vi i morgon." Hon vinkade och började bege sig ner mot Silverglade Byn. Hon vände sig om och vinkade efter oss innan hon försvann ner bakom grindarna.
"I morgon?" Sa jag sen och tittade upp mot Derek som fortfarande höll en arm om mig.
"Vill du inte sova över hos mig då?" Undrade han förvånat när han tittade ner på mig.
"Jo, eller nej, eller jag vet inte" Jag vände bort mitt ansikte från honom då jag kände hur mina kinder vart varma. Jag tittade ner på mina skor. Min lugg hade Chiara flätat så bra att den inte hamnade framför mitt ansikte.
Derek tog min väska från min hand och öppnade bildörren på passagerarsidan åt mig. Jag hoppade in i bilen och han stängde dörren.
Han satte sig på förarsidan och startade Jeepen som brummade igång. Jag tog på mig bilbältet och vi körde ut från Vingården och mot Skördebygden.
Under färden till Skördebygden sa vi inte så mycket till varandra utan våra ögon tittade på vägen. Det var när vi nästan var framme på Goldspurs gårdarna som Derek harklade sig.
"Är det okej för dig att du sover över?" Frågade han mig när vi svängde upp för den branta backen till gårdarna. Jag nickade.
"Jo det är okej." Sa jag med blicken fäst på vägen.
"Du ska inte behöva känna dig tvingad till det!" Fortsatte han.
"Jag känner mig inte tvingad, jag vill gärna sova över!" Jag lutade huvudet mot bilrutan.
När vi kom i på gården såg jag hur Bronko gick i hagen tillsammans med Sony och fåren och betade. Jag log när jag såg dom.
Derek parkerade jeepen bredvid stallet och tog min väska och öppnade bildörren och gick ut. Jag klev också ur bilen och ställde mig framför huset som såg tomt ut.
"Vart är Jakob då?" Undrade jag då vi gick in i huset. Inne i huset sprakade en gammal radio och doften av mat slog emot.
"Jakob är bjuden hem till Angus och Idun på middag så han kommer inte störa oss ikväll eller i natt." Han ställde min väska på en stol i hallen och gick in i köket. Jag följde strax efter och på bordet i köket var det uppdukat för två. Mitt på bordet stod det en ensam röd ros i en vas och på vardera sida stod det ljus.
Jag kunde inte låta bli att le. Det var länge sen som vi hade haft ensam tid för varandra så se detta gjorde mig glad.
Middagen var fort över och snart satt vi i köket och lyssnade på den gamla radion som spelade lugn musik. Jag försökte kväva min trötthet. Sömnen kom in på mig och klockan var inte mer än strax efter nio på kvällen.
"Är du trött?" Frågade Derek.
Jag skakade på huvudet.
"Du kan inte ljuga för mig Emma, jag ser det på dig!" Jag slöt ögonen och öppnade dom igen och sneglade mot Derek. Jag kunde se hans oro i ögonen.
"Lite, men det är inte mer än vanligt!" Svarade jag till slut och min blick drog sig till mörkret utanför.
"Vi kan gå och lägga oss om du vill!"
"Det är inte nödvändigt. Jag har bara haft så mycket att göra dom senaste dagarna på stallet så det har sugit energin ur mig." Det var bara halv sanningen, jag hade inte alls mycket att göra i stallet. Jag hade bara aldrig kunnat sova ordentligt på flera månader så allt berodde bara på sömnbrist, vilket Derek inte behövde bekymra sig om.
Han ställde sig upp från bordet och började duka undan. Jag satt kvar, jag visste inte om jag skulle vara artig och plocka undan efter mig eller sitta kvar. Bara av farten så började jag hjälpa till och stunden efter stod vi och diskade efter oss. Mycket snart efter att disken var klar urartade det sig i ett vattenkrig bara för att jag råkade skvätta vatten upp i ansiktet på Derek som gav igen med ett helt glas kallvatten som han tömde innanför linnet på mig.
Jag skrek till och försökte dölja behån som vart synlig genom linnet. Jag skyndade mig ut i hallen efter min väska och försvann in på toaletten och låste om mig.
Jag tittade mig i spegeln, tjejen var alldeles röd i ansiktet och sminket var utsmetat. Dom mörka ringarna under ögon framträdde. Jag satte mig ner på toalocket och lutade pannan mot handfatet.
Tröttheten slog igenom på en gång så jag skyndade mig att borta tänderna och byta om till min pyjamas. Jag rotade länge i väskan och kunde inte hitta den. Sen kom det upp för mig och jag svor tyst.
Chiara hade packat min väska så det enda som fanns i väskan som gick att sova i var ett vitt spetslinne och trosor. Jag vek upp skärmen på mobilen, tog en bild och skickade den till Chiara med frågan, vart min pyjamas var. Det dröjde inte lång stund tills telefon plingade och på meddelandet stod det inget annat förutom en smilis som flörtade.
Ilsket slog jag igen skärmen och la ner mobilen långt ner i väskan.
Derek knackade på dörren.
"Är allt som det ska?" Jag harklade mig.
"Jo, jag kommer ut snart!" Svarade jag och fortsatte stirra ner på väskan. Med en djup och tyst suck bytte jag om och sköljde ansiktet med kallt vatten innan jag öppnade dörren och gick ut.
Derek stod kvar vid dörren och han tittade in i mitt ansikte.
"Du ser väldigt trött ut, får du någon sömn?" Jag vart röd i ansiktet igen, han lade bara märke till mina mörka ringar under ögonen men inte min nattklädsel. "Jag har bäddat upp i soffan åt dig." Mitt hjärta stannade.
I soffan? I soffan? Upprepade jag i mitt huvud. Jag nickade och gick in i vardagsrummet och såg mot soffan. Jag stannade i dörröppningen. Soffan var en uppbäddat för 2.
Jag försökte svälja men mina kväljningseffekter var lika med noll. Jag drog väskan hårt om mig och gick in med långsamma steg och ställde mig bredvid bäddsoffan. Derek kom in strax efter.
"Emma, jag kommer inte göra dig något, försök slappna av." Uppmuntrade han mig och började ta av sig kläderna. Jag vände mig om bort från honom, jag ville inte se när han klädde av sig. Hela min kropp skrek och hjärtat rusade upp till 120 och jag visste inte hur jag skulle hantera situationen. Jag kom tillbaka till verkligheten då Derek tog min hand. Jag hoppade till och vände mig om mot honom och slog näsan i hans bröstkorg. Mina kinder brann.
Dereks ena hand lade han under hakan på mig och vände ansiktet upp mot sitt. Han bara log och såg ut att njuta av situationen. Jag höll på att dö inombords.
"Eh, eh, jag," stammade jag och tryckte sen honom ifrån mig och satte mig på sängkanten.
Derek vart förvånad och satte sig ner bredvid mig.
"Vad är det?"
"Inget" viskade jag.
"Är du generad?" Hörde jag honom säga sen. Jag gömde ansiktet i händerna och nickade. Derek plockade bort mina händer från mitt ansikte och han la min hand över hans hjärta. "Jag är minst lika generad Emma. Du behöver inte vara rädd!" Jag stålsatte mig och vände mitt ansikte mot honom.
"Jag är inte rädd" min blick vandrade sen ner till min hand som låg över hans hjärta, jag kunde känna hur den pulserade. Min blick fortsatte längre ner tills jag såg hans vältränade mage. Där stannade jag och min blick gick tillbaka till hans ögon.
"Ska vi sova då?" Jag nickade och vi båda la oss under ett och samma täcke. Jag vände på mig så jag låg med ryggen mot honom. Derek lade sig närmare mig och hans arm hamnade runt mig.
Jag borde ha avhyst honom men istället så tog jag hans arm och höll om den och mycket snart tog tröttheten över och jag föll ner i en mörk, djup avgrund.
|
|
|
|
