När ska livet ta en ny vändning? Prolog |
Det runda glaset med whisky och is glupade runt i ett glas då en man i ett mörkt rum gjorde runda rörelser med handen.
Han hade nyss avslutat ett samtal med en av sina egna män som höll sig borta i Jorvik. Han själv hade sitt kontor ute vid havet, det fanns inte att lokalisera sig på en sjökarta då många fartyg eller andra mindre motorfordon alltid kom vilse här ute. Han tittade rakt fram för sig i det lilla ovala rummet.
Han satt vid sitt stora svarta skrivbord i ek som tillverkades någon gång långt bak på 1940- talet. Framför honom stod det två svarta skinn fåtöljer mitt emot skrivbordet och i mitten av rummet låg den en oval matta som täckte större delen av golvet. Det enda fönster som fanns var det som fanns bakom hans egna kontors fåtölj. Man kunde inte se så mycket från fönstret förutom en stor rund plattform med ett stort strålkastarljus i rosa. Det rosa skenet var förseglat bakom strålkastaren tjocka glas så det inte skulle ta sig ut. Ljuset var levande och livnärde sig på liv.
Det var inte så länge sen så hade han släppt ut Pandoras ljus mot Jorvik och det hade skapat enorma sprickor med rosa sken runt Jorvik och livnärde sig på växter, djur och även människors energi. Men den ondskan var inte lång varig tills flickungen hade stängt alla sprickorna med en omgjord dammsugare och efter att sprickorna var stängda så kom Jorvik till liv igen. Han drack upp det sista av whiskyn och ställde ner glaset hårt mot bordet.
Nu skulle det bli slut med det!
Ett lätt knackning hördes på dörren.
"Ja kom in!" Muttrade han lågt och en lång man med en svart kostym kom in i och ställde sig framför hans skrivbord.
"Våran spion från Jorvik ringde just och talade om att alla männen inklusive Charles har fått minnesförlust. Ett starkt ljus från Aidens beskyddare har raderas deras minnen!" Började mannen.
Chefen ställde sig fort upp och slog nävarna i bordet. Mannen i den mörka kostymen rörde inte en min.
"Vad i helvete! Ungjävlarna då?" Morrade han!
"Dom har klarat sig undan utan några som helst allvarliga skador. Uppdraget misslyckades!" Chefen satte sig ner i sin svarta kontors fåtölj och snurrade runt på den och tittade ut genom fönstret på Pandoras rosa ljus.
"Hämta hit Claire" sade han kort. Mannen bakom honom bugade och lämnade rummet.
Han behövde göra slut på henne. Hon innebar bara en massa problem för honom och han skulle göra slut på henne för gått.
Men denna gången så skulle han vara slugare. Han skrattade lågt för sig själv och snurrade runt fåtöljen till skrivbordet igen. Utan att knacka steg Claire in.
En robust kvinna i en mörk kontors outfit, vit skjorta med en svart slips och svarta kakibyxor kom in i rummet. Hon ställde sig framför skrivbordet.
Chefen plockade fram penna och papper och skrev ner något till henne och gav henne lappen.
"Se till att få detta gjort och ge det till Mr. Kembell och hans män." Claire tog emot lappen och tittade på den en lång stund.
"Är du säker på detta?" Undrade hon. Han nickade. "Jag kan bli klar med den ikväll så tar jag mig till fastlandet sen." Sa hon och lämnade rummet.
Chefen lutade sig bakåt och la armarna bakom nacken och stirrade i taket med ett leende. Han skrattade.
"Vänta du Emma, ditt liv har sen länge runnit ut i sanden." Log han och hans skratt ekade genom fortet som fanns långt ute till havs bland dimmorna.
|
|
|
|
