En kort berättelse om ett slut |
”Hej. Hur är det?” Han sitter i sin säng och vågar inte titta på mig.
”Det är inte så bra.”
”Du har alltså bestämt dig?”
Han svarar inte. Tittar ner på sin tröja där han sitter i sängen.
”Du ska göra slut med mig?”
Han nickar. Hans ansikte och kropp brister ut i gråt och jag har hamnat i en fallucka. Jag faller och faller. Han gråter och gråter. Jag försöker hitta ord som kan få honom att ångra sig. ”Om du lämnar mig vet jag inte vem jag är längre” ”Fattar du inte vad du gjort, ska du bara kasta bort oss?” ”Jag gör vad som helst för dig”
Jag ligger på golvet och ber honom älska mig. Älska mig Älska mig Älska mig.
Han gråter och säger att han inte vill förlora mig.
”Det behöver du inte. Jag lovar att jag ska bättra mig.”
”Thilda, lyssna. Jag älskar dig men jag är inte kär i dig. Jag ber dig att vara i mitt liv som min vän. Jag vill ha dig i mitt liv.”
Han skjuter skottet rakt i hjärtat på mig. Aldrig i mitt liv. Aldrig i hela mitt liv. Hur i helvete kan han be mig om att stanna kvar hos honom när jag blöder av smärta i mitt bröst. Vara hans vän. Det är allt eller inget, fattar han inte det. Jag skakar av förtvivlan, gungar fram och tillbaka och kramar om mina knän. Jag håller så hårt att knogarna bleknar. Hjärtat dunkar, det är en smärta så skarp att det känns som jag ska dö. Han har dödat mig.
”Jag vill inte vara med dig som din vän. Jag är inte din vän. Jag har inget att ge dig längre. Jag ska gå nu.”
Han tar tag i mig, ”snälla stanna, stanna med mig.”
Vad i helvete menar han.
”Lämna mig inte.”
”Hugo det är du som lämnar mig. Inte jag.
Jag tittar honom i ögonen och sedan vänder mig om tar tag i handtaget
”Thilda jag vill bara att du ska veta att du är underbar. Du är den underbaraste människan jag träffat.”
Ramlar ramlar ramlar ner skriker du kan inte säga så till mig du kan inte säga så till mig. Fattar du inte vad du gör mig. Jag vill bara gå. Sluta håll kvar mig. Låt mig gå.
Jag går jag springer ner för trappan. Där står Hugos mamma mitt i vägen hur är det fatt vi har gjort slut hon tappar det hon har i händerna omfamnar mig.
Jag kommer ut på gatan jag är tom och jag går jag går och går och går går går går och går och går i ett helt jävla år. Tills jag hittar hem. Mitt eget hem. Mitt.
|
|
|
|
