Även en mörk skugga har sina ljusa stunder! Del 14 |
Doften av jord fick mig att långsamt öppna ögonen och se mig omkring, vart var jag?
Hur hamnade jag här? Det senast jag kom ihåg var hur överrumplad jag vart av att Derek gav mig en kram. Sen hände allt så fort, allt vart svart. Jag tittade mig runt i det lilla rummet, väggar av trä, hyllor av trä fyllda med gamla plåtburkar som stod huller om buller på hyllorna. Från en del av dom droppade det ner svart sörja på den hårda, mörka och jordiga marken. Jag gjorde ansats att sätta mig upp men något höll mina armar tillbaka bakom ryggen. Jag sneglade över min axel och såg att dom var hårt bunden. Repet var tjockt och knuten i en hård knut.
Jag kände att jag fick smått panik och kollade mig runt efter något att utnyttja som kniv men det enda föremålet som fanns inom räckvidd var dessa burkar. Jag flämtade till och kastade mig uppåt och lyckades hamna sittandes på rumpan. Jag försökte andas normalt men istället lät jag andfådd och det gjorde ont i halsen. Jag knep igen munnen och försökte låta bli att skrika. Tårarna rann och blöte ner mina kinder. Jag drog knäna upp mot mitt ansikte och försökte torka bort tårarna. Hur mycket jag än torkade så kändes det som om det aldrig tog slut.
Röster utanför fick mig att sätta mig rakt upp och trycka mig in mot väggen. Det knarrade från dom gamla väggarna när jag pressade hela min tyngd mot bjälkarna.
"Sover hon än?" Rösten tillhörde en man.
"Nej, hon vaknade nyss. Jag har hört hur hon bölar där inne!" Fnös en röst, också tillhörde en man.
"Okej, för hon för mycket liv så får du göra vad du vill med henne, bara inte," jag hörde inte det sista han sa han pratade så lågt att det var svårt att utskilja orden från varandra. Jag flämtade till och försökte att på något sätt lirka loss repen som fjättrade mig. Men hur mycket som jag vred med handlederna så kände jag hur det började svida, men smärtan brydde jag mig inte om utan jag ville bara komma loss och lämna detta hemska ställe.
I och med att jag försökte rycka loss mina armar från det hårda greppet tog jag nog i allt för hårt för jag tappade fotfästet och föll framlänges. Det mörka och våta marken slog i mitt ansikte och lämnade en dunkande smärta. Varje liten del av kroppen tog emot smällen och det kändes som jag skulle förlora medvetandet. Jag stålsatte mig och ålade mig fram till en pungt där jag kunde rulla runt och hamna sittandes på ena knäet. Jag kände hur jag hade lirkat till repet runt mina handleder att ena hade lossnat lite. En gnutta hopp fick jag och kämpade med att dra loss den och ju mer jag lirkade kände jag att handen vart fri.
Jag höll om handen efter att jag gnidit den mot repet. Det hade orsakat röda rivmärken. Jag sträckte mig efter den blöta jorden och strök den över såren. Det kändes skönt och kylande.
Tårarna kom fram igen. Jag satte mig ner och drog benen upp mot ansiktet. Det sved och gjorde ont. Inte bara runt handlederna utan över mitt hjärta. Det dunkade mot bröstkorgen. Jag hade ingen aning om vad som hade hänt utan vaknade upp här i de kalla förrådet med en vakt utanför. Jag kunde vara precis vart som helst och ingen visste säkert vart jag var.
Jag tittade fram bakom knäna och såg mot dörren. Jag kunde se att vakten rörde på sig utanför. Men det enda ljud han gav ifrån sig var att något åkte upp och ner i marken. Ett svisch och en duns kom efter varandra. Rörelsen upprepade sig och insåg att han svängde med en kniv och satte den i marken framför hans fötter. Jag lyckades dra bort det sista som var kvar av snöret och lade den på sidan om mig.
Jag kollade efter en utväg genom att känna igenom på väggarna. Någonstans måste luften gå ut. Jag sneglade lite mot dörren där vakten fortfarande satt kvar och fortsatte att ivrigt känna mig runt på väggarna. Det var när jag kom till ett av hörnen då några burkar låg i vägen för mig och dom skramlade till och förde ett hemsk oväsen. Jag stannade upp och tittade mot dörren. Vakten stod inte utanför längre, rörelserna jag kunde se förut var som bortblåsta. Det enda jag kunde höra var ljudet av mitt bultande hjärta som slog hårt mot bröstet.
Sen kom det, någon lirkade med ett lås utanför dörren och dörren for upp. En stor och bastant man stod framför mig och skymde sikten för mig att se vart jag var. Hans skrämmande åsyn fick mig att backa in i väggen. Mannens klädsel fick mig att inse en sak, han var en av Mr. Kembells män. Den gröna kepsen, grön/bruna arbetsrocken och kängorna gick inte att ta fel på.
"Jaså du, du trodde du skulle lyckas fly, men du förstår," med kraftiga steg stormade han fram till mig med en påk i handen och höjde den mot mig. Jag kastade mig precis åt sidan innan den träffade mig och tog min chans.
Jag slängde mig mot utgången som stod helt öppet för mig. Men fotfästet försvann under mig och jag föll framstupat precis vid öppningen och han hann ifatt mig. Han fick tag i mitt ben och började dra mig in igen. I ren skär panik försökte jag ta tag i något och hålla emot men hur mycket jag än försökte greppa tag i något så försvann greppet från mina händer. Min sista utväg var att slänga mig på rygg och av farten hamnade jag på rygg och med mitt fria ben så fick jag in en full träff i ansiktet på mannen. Han tog sig för ansiktet och åmade sig. Jag kröp fram mot dörröppningen och kom upp på benen och kände doften av skog när jag kom ut, men jag hann inte så långt.
När jag kom ut det fria så snubblade jag till och föll framlänges och någon hade kastat sig över mig. Han tryckte ner mig mot den barriga marken höll ett hårt grepp.
"Åh nej du lilla tösen, du stannar här!"
Hur mycket jag än kämpade så fick jag inse att jag var slagen. Jag försökte röra mig men hur mycket jag än försökte vart greppet om mig hårdare. Jag stönade till. Han visslade högt och jag hörde hur marken dundrade under mig två män till kom till platsen. "Åh en sak till," mannen vred om min arm och jag jämrade mig och vände mitt ansikte upp mot honom. Genom hans blodiga ansikte, kunde jag se ilskan och hämnden lysa igenom hans leende, han skrattade lågt och med en rejäl vridrörelse så knäckte det till i axeln på mig och ett skrik ekade genom natten.
|
|
|
|
