Även en mörk skugga har sina ljusa stunder! Del 10 |
Detta har hänt: Det har gått några månader nu och med Linneas hjälp så har Sasha börjat lugna ner sig. Linnea har lärt Emma massa nya knep för att få hästen att lita på sin ägare genom Horsemanship. Emma rider nu en häst som litar på henne till 100%. Inte nog med det så har hon lovat att följa med Derek och utforska lite runt Firgrove. Emma valde så klart att följa med och väntar nu spänt på att att den dagen ska komma.
"Är det verkligen så klokt?" Frågade Chiara då jag hjälpte henne lasta in hennes hästar i buss hästtrailern. "Jag menar, du känner honom knappt och han bjuder redan ut dig på en dejt!"
"Det är ingen dejt, bara ett socialt umgänge. Dessutom så ville han kolla upp en plats i Firgrove som inte är utmärkt på kartan."
Chiara vart misstänksam mot det.
"Låt mig åtminstone få följa med då? Jag har inte långt till Firgrove bron så jag kan möta upp er där och följa med!" Jag skrattade.
"Jag är inte 15 år längre, jag klarar mig helt själv. Dessutom så litar jag på honom och Sasha!"
"Emma, det handlar inte om att lita på! Det handlar om att vara försiktig och tänka efter 2 gånger innan man gör något! Jag gillar honom inte. Hur snygg och snäll han än är så tycker jag det låter som en massa problem!" Muttrade hon och lastade på med Lion. Jag hade precis spänt fast hennes egna arab Wildheart som redan stod och tuggade nöjt på höet. Jag kände mig lite vilsen. Jag trodde att min bästa kompis skulle stötta mig men istället så började hon säga helt tvärt emot mig. "Jag säger inte detta för att göra dig ledsen, jag är bara orolig för dig! För varken du eller jag känner honom. Bara för att han dykt upp på massa olika ställen just precis där du är känns.." Hon stannade upp i meningen och vart tyst. Jag tittade på henne och väntade på att hon skulle avsluta sin mening, men hon förblev tyst.
"Gör vad du vill men jag tänker komma."
"Nej!" Jag höjde rösten mot henne och hon stannade och titta upp mot mig och in i min ögon. Hela jag kokade av ilska och jag kände att ingen skulle behöva bestämma över vad jag gjorde med mitt liv. "Chiara, nej. Du ska inte komma när vi bara ska kolla upp en plats i Firgrove. Stanna hemma hos dina föräldrar och hjälp till i Jorvik stallet och låt mig sköta mig själv. Jag litar på honom och behöver ingen barnvakt med mig!" Hon knep igen, öppnade munnen för att säga något men stängde munnen lika fort.
"Okej, om du litar på honom får jag väl tro det, även om jag inte gör det!" Hon hämtade sista hästen och lastade Madness. Hon stängde till dörren efter att hon spänt fast Madness och tittade upp en sista gång på mig innan hon gick till hästtrailern och hoppade in på förar sidan. Hon öppnade fönstret på passagerare sidan men inget ljud kom från henne. Motorn startades igång och trailern började backa på Vingården. När hon gjorde sig redo att köra ut så ropade hon. Jag öppnade dörren till passagerare sidan.
"Chiara jag menade inte att.."
"Nej, du menade inte det, det gjorde jag." Hon tittade upp på mig med blanka ögon. "Det är inte tänkt att vi ska skiljas som ovänner men jag säger detta ändå för jag bryr mig om dig." Hon drog ett andetag och kom till sans. "Var rädd om dig. Gör inget dumt som jag inte skulle göra!" Jag kände att motorn brummade upp. Chiaras blick var fäst mot vägen framför henne och hon väntade på att jag skulle stänga dörren. Jag stängde den motvilligt och såg sen efter henne, då den sista personen lämnade Vingården och ensam stod jag kvar, helt ensam, utan sällskap alls.
Kvällen kändes långsamt. Solen sken fortfarande och var på väg ner långt över Gyllensåsen. Jag satt på balkongen på Vingårds biblioteket och kollade på solnedgången. Jag försökte läsa på lite om Horsemanship men allt verkade så otydligt så jag lät den bara ligga på golvet under solstolen. Det kändes ensam att vara helt själv på Vingården och få tänka på att sköta alla sysslor själv och ingen finns där som kan hjälpa mig. Jag drack upp det sista som var kvar av teet, plockade ihop boken och ett block med penna och gick in igen. Om inte annat kunde jag ju lägga mig och sova. När jag kom in på rummet så pinglade det från min dator.
På Skype skrevs massa meddelanden så jag klickade in mig på personen som skrivit till mig.
"Hej, har du träffat honom ännu?" Chiara hade kommit hem till Firgrove och redan hunnit packa upp allting så nu kunde hon ta sig tid till att skriva.
"Nej, jag ska träffa honom i morgon på eftermiddagen" skrev jag tillbaka och fyllde upp med kallt vatten i min kopp och drack upp allting. Jag fick inge svar från henne, så jag lämnade datorn och gick till badrummet för att göra mig klar för sängen. När jag kom tillbaka hade Chiara skrivit igen.
"Okej, jag måste ha glömt bort det under färden hem. Jag är ledsen att jag gjorde dig arg!" Jag log då jag såg hennes meddelande. Jag vet att hon bara menade väl men jag kunde inte låta bli att brusa upp mot henne. Jag skickade ett hjärta till henne.
Sömnen kom direkt efter att jag vart på toaletten och jag skickade ett God Natt till henne innan jag stängde ner datorn, la mig på sängen och kollade en stund i taket. Efter det kommer jag inte ihåg mer och somnade.
En tupp gal utanför på Vingården. Agnetha och Björns irriterade tupp gal alltid tidigt på morgonen. Jag slog långsamt upp ögonen och såg mig runt om i rummet. Första solens morgonstrålar träffade mitt rum och in i ansiktet på mig. Jag låg och tryckte under filten och försökte somna om. Men hur mycket jag än vred och vände på mig så fick jag inse att jag inte skulle somna om. Jag kastade av mig filten, drog på mig min morgonrock och startade min vattenkokare. Jag försvann på toaletten och kollade mig i spegeln. Jag var ett vrak. Att vakna tidigt var inte inte min starka sida och vakna tidigt 2 dagar efter varandra tog ut sin rätt på mig. Jag startade kranen till badkaret och tappade upp hett vatten åt mig. Jag borstade tänderna, hämtade min tekopp som jag fyllde med het ryckande vatten och la ner en tepåse.
Jag la mig ner i det heta vattnet och njöt av värmen. Hela badrummet fylldes med varm ånga som inte hade någonstans att ta vägen och snart fylldes rummet av en het ånga. Jag drack av teet och tittade upp mot det vita taket. Jag njöt och upptäckte inte att jag somnade.
Jag vaknade upp och frös lite. Vattnet hade nästan blivit kallt så jag tappade ut vattnet på en gång och drog min morgonrock om mig. Klockan hade redan hunnit bli klockan 10 på förmiddagen så jag skyndade mig in på rummet och plockade fram rena ridkläder.
Mina svarta jeans byxor var rena sen jag sist tvättade dom, så jag tog på mig dom direkt och en fin lila tröja till.
Jag skyndade mig ut i stallet. Inga hästar stod inne nu då det var så varmt ute så nu kunde hästarna gå ut hela dagarna och äta sig nöjda på det gröna gräset.
Jag kom in i det ensliga stallet och stannade mitt på gången. Inte ett ljud hördes. Allt var så tyst. Alla som jag kände fanns inte kvar längre utan alla hade åkt hem och ensam kvar var jag. Jag huttrade till lite, inte av kyla för det var en alldeles för varm dag för att frysa, men för att det kändes så tomt.
Vad jag skulle göra i stallet nu visste jag inte själv. Smörja på träns och sadlar? Nej det gjorde jag igår efter att jag ridit ut på Sasha. Mocka? Nej det behövs inte. Alla boxarna är så rena som dom kan bli så att mocka en ren box vinner ingen på. Jag suckade och gick ut från stallet och ner till den största hagen av alla. Där gick alla mina ston tillsammans. Danne gick i en mindre hage en bit ifrån dom tillsammans med min ponny Silverrain.
I sto hagen så betade alla mina fina ston så jag gick in till dom. Den som stod längst fram av dom alla var mina andalusier ston Jewelmystery och Silverspirit. Båda lyfte på huvudet då dom såg mig men fortsatte att äta på det gröna gräset. Jag kom fram och klappade Mysan på halsen innan jag gick vidare mot Silje som tuggade minst lika nöjt på det gröna gräset. Hennes mage hade börjat växa på henne nu och det var bara 9 månader kvar på henne innan det var dags för fölning. Bara veckan innan så kunde en veterinär konstatera att hon var dräktig och väntade föl. Jag kände mig glad att veta att jag skulle få ett föl bland mina hästar. Ett frustande hördes bakom mig och jag vände mig om. Sasha hade skrittat fram och buffade på mig och stack ner huvudet i famnen på mig. Jag klappade henne och kramade sen om henne. Baronessan hade rätt angående araberna. När dom väl tydde sig till en människa så var det bara den personen som gällde för dom. Hon lyfte på huvudet från famnen och fortsatte beta vidare på det gröna gräset. Jag log och la mig ner i gräset själv bredvid dom alla 3 och kollade på molnen ovanför mig. Några timmar till sen kunde vi bege oss av och träffa Derek. Jag kunde höra att jag andades häftigare och när jag slöt ögonen så kunde jag se scenerna från gårdagen då han och jag satt på bryggan i Gyllenåsens stall. Jag öppnade ögonen igen och försökte hålla mig allert och tänka på annat, men hur jag än gjorde så kom tankarna tillbaka. Jag kunde inte låta bli att le och slöt ögonen ännu en gång.
Några bra minnen måste man ju få ha för sig själv.
|
|
|
|
