Andens avkomma - Del 2! |
Nyfiket, tittade hon på hur hennes bröder plaskade runt i den klara bäcken och stylade för de yngre stona, som betade på sidan av bäcken, låtsades att inte se dom. Moon Spirit stod på andra sidan av bäcken och tittade nyfiket på. Hennes mor hade förbjudit henne att gå nära bäcken. Hon stampade otåligt med dom små hovarna. Hennes mor betade en liten bit ifrån henne, men hade ögonen öppna, för att ha koll på hennes nyfikna dotter.
"Varför får jag inte vara med?" Frågade hon sin mamma. Shivering Leaf tittade upp från gräset och ner på hennes söner, som skvätte med vattnet runt om dem. Hon himlade med ögonen och kom upp bredvid hennes dotter.
"Bäcken ser ut att vara fridfullt och ger en en fridfull svalka just nu, men en bäck har sina mörka dagar. Den kan förra med sig ett mörker av sorg vid speciella tider på året. Den här tiden är varken säker eller osäker. Vi kan aldrig veta vad bäcken vill av oss." Förklarade hennes mor för henne. Moon Spirit, som fortfarande var väldigt liten, hade lite svårt att förstå hennes mors sätt att prata med henne. Shivering Leaf är ett mycket klokt sto och har haft många föl efter sig och alla har ärvt hennes klokhet. Bortsett från dom senaste två sönerna, som hoppade omkring i bäcken och skvätte ner kallvatten mot ungstona.
"När får jag leka i bäcken?" Undrade Moon Spirit henne, utan att slita bort blicken från hennes två äldre bröder som nu jagade ung stona ner till bäcken och bjöd in dom till lek.
"När din far kommer tillbaka!" Skrattade Shivering Leaf och puttade på sin dotter och dom både började gå bort ifrån bäckkanten och till ett mer säkert ställe.
Moon Spirit kunde fortfarande inte släppa det. Hon ville vara precis som hennes bröder. Leka och plaska runt i bäcken. Istället var hon fast vid hennes överbeskyddande moder, som hade fortsatt äta av det gröna gräset.
I år hade hjorden tur med vädret. Efter det senaste regnet hade det bidragit med mycket vatten och grönt gräs hade precis börjat växa upp för hjorden att äta utav. Moon Spirit petade i gräset med hoven och suckade lågt av uttråkning.
Det fanns inga andra jämnåriga föl för henne att leka med. Alla var några månader äldre än hon och dom fick minsann leka vid bäcken.
"Mor, hur kommer det sig att min päls är vit och inte mörk?" Ännu en gång fick Shivering Leaf uppehålla med ätandet för att svara på ytterligare en fråga från hennes dotter. Hon log åt hennes dotter frågvishet.
Ingen av hennes andra föl, var aldrig så här frågvisa. Men, hon kunde förstå varför.
"Moon Spirit, du föddes under den stora mån andens blåa ljus och du är född till att göra något stort med ditt liv." Log hon och tog en till tugga av gräset.
"Som vadå?" Fortsatte hon fråga hennes mor. Shivering Leaf skrattade, slutade äta och ställde sig bredvid hennes dotter, som låg ner på gräset med ögonen fäst mot bäckens klara blåa vatten.
"Det kan jag inte svara på, min vän. Vad andarna har planerat för dig, kan inte jag eller din far svara på. När andarna behöver din hjälp, kommer dom dyka upp." Log hon och tittade på sina svarta söner som stod vid kanten av bäcken och åt.
"Hur vet jag att jag möter en ande?" Frågade hon igen. Hon hade släppt blicken från hennes bröder, för att titta på sin mor.
"En ande kan se olika ut. En annan häst, en ekorre, en mus, kanske en örn! Alla andarna ser olika ut och man kommer aldrig veta för säkert vem man stöter på!" Förklarade hon för hennes dotter.
Shivering Leaf böjde sig ner och la frambenen under sig och hamnade i liggläge bredvid hennes dotter.
"Men, är det därför min päls är vit? En ande valde färgen åt mig?" Frågade Moon Spirit osäkert och flyttade sig närmare sin mor.
"Det skulle vi kunna säga. Du förstår, att i den här världen, lånar vi bara energin från andarna och som vi en dag måste vi lämna igen. Men den energin vi ger tillbaka, kan också ge nytt liv och bringa lycka till andra olyckor." Förklarade hon för hennes dotter.
Både mor och dotter tittade på bäcken som rann genom dalen och vid diket, längst med bäcken, växte det upp ståtliga små björkträd, buskar och blommor. Från varje blomma hoppade getingar och samlade nektar till deras bikupor och fjärilar som åt av nektarn.
Moon Spirit försökte hänga med i vad hennes mor pratade om, men hon hade fokuserade blicken på annat. Några föl kom rusandes mot dom. Shivering Leaf tittade precis upp och fölen ändrade riktning direkt.
"Om jag nu ska bidra med något till världen, vad kan det vara?" Moon Spirit tittade upp på sin mor som log och himlade med ögonen.
"Det kan jag inte heller svara på, min nyfikna dotter. Men jag vet en sak, när man tillför något till jorden genom en ande, blir man belönad med vad man än önskar sig. Den önskan sitter kvar hela livet, tills man lämnar tillbaka sin energi och lämnar livet för att göra plats åt en ny." Förklarade hon för hennes nyfikna dotter, som äntligen sken upp och började ställa sig upp.
Framför dom hade de äldre stona i hjorden, flyttat lite på sig och en kraftig och muskulös svart mustang hingst trädde fram. Han började trava över bäcken och ställde sig bredvid Shivering Leaf och hans vita dotter.
"Vad säger vi om att leka lite i bäcken?" Frågade han sin dotter. Moon Spirit, som väntat på detta ögonblicken, hoppade glädjeskutt och galopperade efter sin far, som redan hunnit ner till bäcken.
Shivering Leaf låg kvar uppe på ängen och tittade på hur hennes hingst och dotter lekte tillsammans i det klara blåa bäcken.
|
|
|
|
