Ljudet av ett brustet hjärta - del 10! |
Maria
På det bruna lilla bordet, hade jag dukat upp för både mig och Walther. Jag kände att vi behövde prata lite om våra framtidsplaner. Om inte annat behövde jag berätta för honom vad som händer kring oss.
Maggan sa aldrig något om att jag inte fick berätta för honom, så jag antar att det är fritt fram?
Jag ställde fram 2 av mina absolut finaste rödvinsglas på bordet och ställde ditt två vita ljusstakar med ett varsitt stearinljus i stakarna. Jag tände upp dem och backade undan. Mitt kök var rätt så litet, men tillräckligt stort, för att ha plats med ett bord och 3 stolar.
På bordet låg det en vit under duk med en beigefärgad löpare rakt över på långsidan, i mitten på bordet. Mitt emot låg det 2 tallrikar med uppsättning kniv och gaffel bredvid varandra. På sidan av, längst mot köksfönstret, stod den en vas med 3 vita gerbera blommor.
Deras kronblad fick bordet att se extra mysigt ut. På kanten längst ut till vänster om tallrikarna stod det en grillad och upp skivad rostbiff stek med rostade rotgrönsaker. Walthers favorit rätt.
Jag torkade av händerna på en ren kökshandduk och hängde av mig min röda förkläde, med vita prickar och en lätt volang, i skåpet bredvid kylskåpet och vände mig om igen mot köksbordet.
Jo, det såg bra ut. Det fick vara så.
En lät knackning på dörren fick mig att le och jag gick förbi vardagsrummet/sovrummet och in i den lilla hallen och till ytterdörren. Det gick inte att ringa på min dörr, eftersom jag inte haft tid att be min hyresvärd att komma och fixa den. Ville folk mig något fick dom knacka på dörren. Det var mindre irriterande än att lyssna på hur folk ringer som en galning på ringklockan.
Jag tittade ut i titthålet och jag såg en större man stå utanför i en mörkblå kostym. Jag låste upp ytterdörren och öppnade den.
Walther var en väldigt kraftig byggd man. Bredaxlad och väldigt lång. Fyrkantigt ansikte, med en skarp käklinje. Ögonen är mandelformade, som när han log smalnade de mandelformade ögonen och formade kråkfötter ögonvrån. Ögonfärgen var mörkbrun och tjocka mörka ögonbryn.
Näsan var rak och väl markerad.
Underläppen var en en aning fylligare än den över läppen. Walther hade en slående liknelse till Vin Dieseln, som råkade vara en favorit karaktär för mig.
Walther hade fått vetat det under våran första dejt och hade efter de, rakat av sig sitt bruna hår, för min skull.
Han höll upp en vinflaska, Clos du Mont-Olivet, med ett leende. Jag log och flyttade på mig. Walther steg in i lägenheten och böjde sig över mig och pressade sina läppar, ömt, mot mina.
"Det luktar gott!" Sa han och gav mig en kram. Jag log och omfamna honom. Han doftade minst lika gott som steken i köket, om inte ännu godare.
"Hoppas du är sugen på rostbiff!" Log jag och kysste honom igen. Walther började klä av sig kavajen och skorna, medan jag gick in i köket och försökte öppna upp korken på flaskan.
Tyvärr hade jag inge modernare korkskruv, än en sådan man skruvade ner för hand och sen drog upp med hjälp av ett par armar. Nej istället jag hade jag en korkskruv från 80-talet där jag skruvar ner för hand och får sen använda mina övre arm muskler för att dra upp korken.
Senast jag öppnade en vinflaska med kork var många år sen, jag slutade köpa sådana när jag tappade vinflaskan mot bänken. Flaskan sprack upp och orsakade en rödvins explosion i hela köket.
Jag skruvade ner korkskruven och försökte smidigt visa, att jag kunde klara av det utan hans hjälp. Walther kom in i köket. Han hade på sig sin vita skjorta på sig och en röd slips. Han log när han såg mig.
Jag log nervöst och fånigt. Jag måste se dum ut som kämpar med att få upp en kork. Jag räckte över flaskan till honom. Han tog emot den, drog i korkskruven och med ett plopp, kom korken upp.
Jag vart påmind om mitt gymkort som låg i dolt fack i min handväska.
Middagen var trevlig och rostbiffen mör. Den smälte i munnen och var otroligt saftigt. Ibland lyckas jag för bra med mina rätter.
Vi hade pratat en stund och jag hade berättat för Walther vad Maggan berättat för mig tidigt idag.
Han snurrade på vinglaset, när jag pratade med honom. Efter att jag berättat vad som hänt, satt vi tysta länge. Vi sa inget till varandra, utan lyssnade på ljudet av våra andetag och på ljudet utanför, som var en aning dolt. Men att höra bilar köra förbi på E4:an, gick inte att undvika att höra.
Walther harklade sig och satte sig upp bättre i stolen. Han sköt ifrån sig sitt vinglas.
"Har dom funderat på att ta reda på vad dom vill?" Frågade han mig. Jag ryckte på axlarna, jag visste inte mer än vad Maggan och Ray visste.
"Jag vet inte!" Viskade jag till honom. Omedvetet hade jag också börjat snurra på vinglaset. Det röda vinet skapade små vågor i glaset, innan ytan vart helt stilla.
Han lutade sig tillbaka i stolen igen. Stearinljusen hade brunnit ner till halvvägs och klockan närmade sig åtta på kvällen.
Jag suckade, lite för högt, för Walther hade tittat upp på mig och våra ögon möttes.
"Vad sa Maggan om ringen?" Frågade han plötsligt. Jag harklade mig och kände att jag började le.
"Hon tog det väldigt bra. Hon vill bara mitt bästa vet du!" Jag bet mig i läppen och tittade upp på honom bakom min korta lugg. Han log fortfarande och han började skratta helt plötsligt. "Vad skrattar du åt?" Nu var det min tur att fråga.
"Hon... är lite speciell din släkting. För ingen av dina andra släktingar jag stött på, har uppfört sig som hon gör." Jag himlade med ögonen. Margrets beteende har aldrig vart acceptabelt. Men jag har gjort allt jag kunnat, liksom hon har försökt att separera på mig och Walther.
"Du glömmer att hon inte är mänsklig!" Kontrade jag. Walther förde vinglaset till munnen och smuttade på det röda vinet och ställde ner glaset på bordet igen.
"Jag vet! Men hennes uppförande är inte acceptabelt. Jag vet inte vad jag ska göra för att få henne att gilla mig mer." Jag kunde förstå hans frustration. Han har inte levt tillsammans med henne. Men han borde nog förstå varför hon inte gillade honom.
"Det är rätt så uppenbart varför Margret inte gillar dig." Började jag och ställde mig upp. Jag behövde duka av bordet. Walther ställde sig upp. "Nej, sitt ner. Jag ska berätta lite mer för dig, hur detta ligger till. Jag har inte vart fullt ärlig med dig," jag öppnade kranen och sköljde av tallrikarna och besticken och ställde in disken i min vita bänk diskmaskin. Jag torkade händerna på en kökshandduk och lutade mig med ryggen mot bänken. "Margret är ursprungligen från England, sent på 1700- talet. Hon var blind när hon föddes och blev hela tiden uppvaktad av sin familj och hennes 3 kammarjungfrur. Det var en rätt så hård tid då. Och Margret ensam, lärde sig hur hon skulle kunna överleva utan sin familj övervakande. Men hon gjorde det osynligt. Oftast under nattetid, då hela hennes familj sov. Hon smög ut för att lära känna marken med fötterna och ta lärdom av vibrationerna." Jag log fånigt åt tanken. Jag älskade den här historien och den har förts vidare till mig från min mor. Och som förts över till min mor från min mormor.
Nu var min mamma gammal och jag var stor nog att kunna fortsätta ta över ansvaret. "I alla fall. Så kom dom till den dagen då hennes bror hade friat till en av Margrets kammarjungfrur. Det var en väldig fattig tidsålder och hennes brors fästmö, var tänkt att bli trolovad med en äldre och mer rikare man. Men, på ett eller annat sätt, hade han lyckats övertala hennes föräldrar att låta hon gifta sig med honom." Walther hade lutat sig fram på bordet och hans ögon var riktad mot mig. Jag älskade att se honom lyssna på mig och med en sådant brinnande intresse.
"Dagen för bröllopet kom och allt gick som planerat. Det blev ett vackert vårbröllop, precis när äppleträden släpper sin blomning. Inte så att Margret kunde se det, men vad hennes kammarjungfrur har beskrivit det för henne, så gissade hon på att det var mycket vackert. Och festen höll på till långt ut på midnatt och till tidigt på morgonen." Jag kände hur nedstämd jag vart. Just den här delen av historian, var också en av dom mest jobbigaste att berätta om, även för mig. "Det var på morgonen, som hennes familj upptäckt att Margret försvunnit och hon vart aldrig återfunnen igen. Inga spår fanns efter henne.
Det var så, att Margret själv sopade bort spåren med hjälp av Ray, som är hennes skapare. Margret kunde se med sina egna ögon och med både stor glädje och sorg.
Glädjen att kunna se ansikten, istället för att behöva känna med händerna. Sorgen var att se, hur hennes familj led hårt åt hennes försvinnande."
Jag tog en kort paus, andades och försökte behålla kontrollen över mina känslor.
"Margret klarade inte av att se hennes familj lida och gjorde det hon kunde göra. När hennes bror fick sitt första barn. En flicka. Och dagen, innan hennes 18 års dag, visade Margret sig för henne. Och berättade sin historia, liksom jag berättar nu för dig. Och vad hon ville ha hjälp med i framtiden. Margret och Sandra blev goda vänner och Sandra lovade att vara tyst och behålla hemligheten om Margret. Och det gjorde hon. Sandra avslöjade aldrig något om Margret, tills den dagen då hennes far, Margrets bror, insjuknade. Sandras mor, hade gått bort 6 månader tidigare. Och det var dags att göra något för hennes bror." Jag log och torkade bort en tår. Denna gången kunde jag inte låta bli, att låta en tår smita förbi.
"Sandra hade, på ett eller annat sätt, lyckats fått bort hela familjen från huset, även sin egen familj. Bara för att hennes far skulle få träffa Margret. När Margret trädde in i rummet, skrattade hennes bror först och frågade om han var död. Men, han insåg snabbt att så var det inte. Sandra var kvar i rummet och ställde sig vid fotändan av sängen, medan Margret, satte sig ner bredvid honom, tog hans hand i sin och log. Det orangea, lockiga håret och hennes leende, fick hennes bror att inse, att han inte var död ännu." Jag tittade på Walther, som fortfarande lyssnade spänt. Jag hade inte berättat den här biten för honom. Jag hade inte ens nämnt den.
"Han fick sig en smärre chock, men också kraft nog att kunna sätta sig upp och krama om sin lilla syster. Skratta, ta på hennes kinder och sen se att hon kunde se honom. Den natten, dog hennes bror med ett leende på läpparna och han lämnade jordelivet fridfullt. Efter den händelsen, har Margrets hemlighet gått över till varje kvinnlig släkting efter hennes bror. Att Margret är så överbeskyddande, beror på att hon alltid ha styrt alla hennes släktingars förhållanden. Valt ut en kandidat som kan passa oss. Vi två, klarade oss utan hennes hjälp, tills du fick träffa henne och hon avslöjade dig direkt. Tydligen kände hon direkt på din doft att du inte var en vanlig människa." Walther log och lutade sig tillbaka i stolen.
"Jag kände på hennes doft med, men det är inget jag skyr för." Sa han och sträckte upp armarna. Han hade innan middagen, vikt upp skjortärmarna, så jag kunde se hans starka och muskulösa under armar.
"Nej, inte du kanske, men hon. Varulvar och vampyrer har inte direkt vart polare. Förr så var det en stor strid mellan dom, det skedde någonstans i mitten på 1800- talet. Ingen roligt krig och efter det, har ni 2 individer, avskytt varandra. Nu ser man inte mycket av någon av raserna. Margret, Ray, Elise och Kit är dom enda vampyrerna här kring Sundsvall och Njurunda. Tills nu för någon natt sen. Det har kommit nya hit och ingen av dom har visat ett vänligt beteende. Margret tror jag ligger i farozonen för bland annat dom och dig."
Jag kom på mig själv att snurra på förlovningsringen och tittade ner på den. Allt som Magret lärt och undervisat oss, har gått helt utanför hennes reglemente. Jag bet mig i underläppen.
Walther hade ställt sig upp och stod nu framför mig.
"Det förklara en del, om hennes beteende." Log han och placerade sina händer över min höft. "Har hon inga fler släktingar efter hennes bror?" Frågade han sen nyfiket.
"Jo, Sandra hade en lillebror. Men det hände något under den tiden och ingen har sett brodern. Inte ens Margret vet vart han finns. Så, jag är den enda närmaste släktingen hon har, eller som känner till hennes historia. Min mor med, men hon är för gammal för att kunna hjälpa henne om något händer." Svarade jag efter en stund fundering. Jag vet att min mamma nämnt detta för mig för länge sen, men jag inte haft tanke på att berätta för någon.
Vi vet inte vad som hände honom eller vart den resterande släkten finns och därför finns han inte med i vårat register som en släkting.
Walthers händer, som nyss legat runt mina höfter, hade automatiskt gått ner till min rumpa.
"Mina höfter sitter längre upp!" Log jag och placerade mina händer på hans överarmar.
"Det är ett bättre grepp här nere" Log han retsamt och böjde sig ner och pressade sina läppar mot mina.
Han lade sina händer i mina och vi gick ut till vardagsrummet och han startade upp musik i min cd spelare, som lyckligtvis hade en skiva i redan.
Ur högtalarna spred det sig en lugn ton från Westlife.
"Never thought that Id be so inspired. Never thought that I would find the higher truth. I believe that love was overrated!" Började han sjunga medan vi svängde runt på golvet. Med min ena hand i hans och min andra på hans axel, lyssnade vi, dansade och sjöng till Something Right. En vacker låt och väl utformad av det irländska pojkbandet Westlife. Det var den här låten som spelades på en krog för några år sen och det var då, som jag och Walther sprang på varandra och dansade till den här sången. Och efter det, har vi kallat den för våran sång.
"Til the moment I found you!" Sjöng jag med honom. Även om ingen av oss träffade tonerna rätt, var det ingen av oss som skrattade åt det. Att lyssna på sången, dansa med honom och se honom i ögonen, var det bästa ögonblicket just nu. Och vid refrängen tog vi i lite mer och sjöng den tillsammans.
"If you want me, I must be doing something right. I got nothing left to prof and its all because of you. So if you need me and baby I make you feel alive. I know I must be doing, doing somethingt right!"
Vi skrattade och pressade våra läppar mot varandra. Jag öppnade munnen lite och bjöd in Walthers tunga att möta min.
Min vänster hand, som legat på hans axel, hade nu vandrat därifrån och den låg nu över hans hals och jag drog honom närmare mig. Musiken fortsatte att gå vidare över till nästa låt, Why do I love you. Också en favorit låt vi hade tillsammans. Även fast Walther var mer den typen som lyssnade på Mozart eller Beethoven, accepterade han min musik smak.
Han placerade sina händer ner över mina höfter och lät dom vandra ner till min rumpa igen. Han masserade och klämde försiktigt.
Jag backade bakåt, fick med mig Walther till sängen och vi omfamnade varandra. Mina sängkuddar åkte ner på golvet, för att ge mer plats åt oss. Vi rullade runt och jag hamnade överst på Walther. Böjde mig över honom och kysste honom, medan jag under tiden öppnade upp hans slips och knäppte upp den vita skjortan. Walther hjälpte till med slipsen och tog av sig den och kastade iväg den någonstans i lägenheten. Jag fortsatte kyssa honom och slet upp sista knappen på hans vita skjorta. Under avslöjades hans perfekta mage och jag drog händerna över hans mage innan jag letade fram till hans svarta läderbälte.
Han satte sig upp och pressade sina läppar mot min hals och höll om mig hårt mot hans kropp. Hans hand hade letat sig upp under min vinröda blus och handen fann vad den sökte och kupade sig över mitt bröst och masserade ömt och försiktigt. Han tog bort handen och började knäppa upp dom löjligt små knapparna på min blus och under hade jag bara min svarta spetsbehå. Han kysste mig på läpparna, innan hans läppar vandrade vidare neråt och stannade precis utanför behån och mycket ömt, bet han lätt på min ena styvna bröstvårta. Jag kunde inte motstå att stöna och lutade huvudet bakåt av välbehag.
Han knäppte upp behån och mina bara bröst uppenbarade sig framför honom. Små och fasta. Han la sin mun över ena bröstvårtan och sög långsamt och lät sin tunga leka lite retsamt med dom.
Jag hade låtit mina händer gått ner i mellan oss och jag hade lirkat upp Walthers byxknapp. Sen skedde allt så fort, för jag låg helt plötsligt på rygg i sängen och var på väg att dra av mig mina svarta struprörs byxor. Walther hjälpte till att dra av de snäva byxorna. Jag låg nu halvt naken framför Walther. Under hade jag ett par svarta spets stringtrosor, som jag köpt speciellt för Walther.
Han lade sig ner över mig och vi började kyssa varandra mer intensivare. Jag höjde upp benen och la dom över höfterna på Walther, medan jag under tiden, fick upp byxknappen och drog ner dragkedjan och kunde smidigt med benen, dra ner hans mörkblåa kaki byxor ner till knäna på honom.
"Här var vi smidiga!" Skrattade han mot mina läppar. Jag skrattade med honom.
I luften, i den lilla lägenheten, steg det upp en svettig arom av vällust.
Våra underkläder låg kastade någonstans i lägenheten och Walther hade just lagt sig över mig och han pressade sin mandom in i mig.
En pirrig känsla av vällust, spred sig genom kroppen och jag kunde inte kontroller att darra.
Cd skivan fortsatte att spela på olika låtar från Westlife och just vid detta ögonblicket, kom låten Amazing. Och det här ögonblicket var mer än just Amazing.
Jag och Walther såg in i varandras ögon, tills han började röra sig och med långsamma rörelser, gick hans mandom, in och ut i mig.
Luften fylldes ut med våra tunga andetag och en doft av svett och salt spred sig.
Han drog ut sin mandom och lutade sig över mig och pressade läpparna hårt mot mina.
"Vänd dig på mage!" Bad han mig. Jag skyndade mig att vända mig runt. Inte det lättaste med tanke på hur mycket kuddar och täcken jag hade i sängen. Men efter mycket trilskande, lyckades jag komma på mage och jag stod upp på alla fyra. Walther lutade sig fram över mig och smidigt penetrerade hans mandom in i mig igen. Hans mandom hade den perfekta passformen och han gled ut och in, med lätthet.
Känslan av en extas spred sig i kroppen på mig. Jag föll ner mot kuddarna med rumpan fortfarande i höjd för Walther, som fortsatte att penetrera mig djuriskt.
"Walther!" Viskade jag mellan stötarna. "Jag kommer komma!" Fortsatte jag viska och kvävde mitt stön mot kuddarna.
Mina ord ekade i den lilla lägenheten och nya låtar spelades upp från cd skivan. Walther tog i lite hårdare och mycket snart nådde vi en extas tillsammans. Jag kvävde mitt skrik i kuddarna medan Walther lyfte huvudet mot taket och pressade ut ett ylande från läpparna och föll ihop i sängen bredvid mig.
Vi andades häftigt och skrattade. Cd skivan hade börjat om från spår ett och den mer rockiga låten, When you looking like that, kom igång.
"How Im supose to leavde you know? When your looking like that?" Sjöng Walther med i sången, lutade sig över mig och kysste mina läppar ömt.
"I dont wana live my life witout you!" Sa jag strax efter och vi tittade in i varandras ögon igen.
"Inte jag heller!" Svarade han mig och lade sig ner bredvid mig igen och höll om mig. Jag kunde inte tänka mig ett liv utan honom. Han skulle bli en del av mitt liv, en del av vårat liv, en del av mitt och Margrets liv.
|
| Kommentarer | | HanniO_o - 16 nov 14 - 02:25 | HAr jag läst denna?
Ja det har jag! Det börjar bli ordning på dig :P Pörr |
|
|
|
