10/11 |
Han lyfter vikter, plockar gitarrsträngar och andas syre som inte är helt rätt för hans sköra lungor. Han går i slitna skor och bär sin sexsträngade skyddsängel med vältränade armar och målinriktad hållning. Fyller blicken med drömmar och släpper dem aldrig ur sikte.
Han klär sina axlar i skinnjacka och drar ackord lika ofta som andetag. Lever för nyanserna som dansar från resonanslådan i hans händer. Han vägrar känna av landets minusgrader för i hans bröstkorg pulserar hjärtslag lika heta som solen, och de värmer honom när kylan tränger på.
Han proppar sitt huvud fullt med vettiga frågor och söker ständigt efter svar. Vill så gärna få ihop det där livspusslet så att blodet inte längre kliar med längtan. Så att fötterna kan vandra vidare, hitta nya äventyr, bli av med gammalt gatudamm och följa i de trygga fotspår som alltid funnits där. De fotspår, de starka inspirationerna, som gjort honom till den han är.
Han fyller sin omgivning med rungade skratt, betryggande kramar och citat från filmer som får glädjen att koka i kroppen. Han står för trygghet och vänskap utan att riktigt inse det själv och när någon behöver hjälp finns hans starka armar och kloka ord där. Varje gång.
|
|
|
|
