Andens avkomma - Del 1! |
Det jag ska nu berätta, går inte att läsa ur en bok. Och hur jag känner till denna historia? Mycket enkelt. Jag fick höra den här historian när jag var ute och red med två av mina vänner.
Det var en kylig natt i staden Edmonton och jag och två av mina vänner beslutade oss för att göra en nattlig ritt över prärien.
Just den här natten hade vi en stor fullmåne som lyste upp det öppna landskapet åt oss.
Det var också den här kvällen, som vi mitt ute på det öppna landskapet, bland öken och berg, som vi stötte på en Urinvånare.
Hennes namn var Vita Falken. Hon hade satt upp en eld under ens stor sten, som i själva verket såg ut som en stor grotta, mitt ute på prärien. Vita Falken var en blind kvinna, med långt vitt hår, med en silverglans. Men trots att hon var blind, berättade hon att. hon hade hört oss på långa vägar och hade under tiden värmt upp kaffe åt oss. Vita Falken såg med fötterna och kunde röra sig fritt över prärien utan att känna sig sårbar.
Vi satte oss ner med henne. Hon trummade på en gammal Indian trumma, som hon gjort själv och hon började berättade en historia.
"Jag föddes under månens tid. En tid då en stor Måne skulle föra med sig nya själar till våran värld. Dessa själar skulle söka sig till en ande och anden skulle föra dom till deras nya liv. Under den stora månens ljus, föddes det även en annan livlig själ." Sa hon i takt till trummans slag.
Med månen ljus och det rytmiska trummandet, blev kvällen magiskt och elden flammade upp i en harmonisk dans tillsammans med ljudet från trumman.
"Detta skedde för ungefär 60 år sen. Precis som den här natten, sjöng min stam om hur anden fattade tyckte för själarna och hjälpte dom till deras nya värd. När jag föddes kunde man höra tranans sång, vargens ylande och hur strömmen från bäcken nära oss sjöng en sång för anden och tackade honom för att ha gett oss nytt liv och nya hopp." Vita Falken började nynna på en gammal melodi. Vi lyssnade med spända öron och drack av det varma och goda kaffet som hon bryggt åt oss över elden.
"Den här natten föddes det en vit mustang. En andes avkomma." Hon log och slängde med det silvriga och gamla håret och fortsatte trumma på trumman.
"Andens avkomma skulle föra med sig lycka och fred till våra stammar som låg i krig för varandra. Enda gången som vi hade fred, var under den stora månens själs vandring. Den här andens avkomma föddes i en flock med svarta mustanger. En grupp vilda hästar som var omöjlig att tämja, men som också var en helig stam. Ingen kunde lyckas fånga eller tämja dessa hästar och med deras styrka tillsammans, skyddade dom varje individ. Även andens avkomma, som föddes skimmel med silverslingor i mannen. Denna andes avkomma, skulle hjälpa dom dödas själar, att finna en väg till frid och fred. Detta är historien om Moon Spirit."
I dom gamla sagorna, från urinvånarna, brukade man höra historier om en flock med svarta mustanger, som styrde över prärien och att flocken var samarbetsvillig och slogs för att överleva.
Ingen har någonsin berättat en historia ur en häst perspektiv, eftersom ingen har brytt sig att göra det. Det vita Falken berättade för oss, var historien om hur två av andens själar, fann varandra och skapade fred mellan Urinvånarna. Elden sprakade och knäppte och dansade till sången som Vita Falken sjöng om.
Moon Spirit föddes den natten då månen stod som högst på natt himmelen. Vit och stor och lade ett blått ljus över hela Edmontons prärier.
Vid hennes sida, vid födelsen, stod hennes far, som var ledarhingsten över flocken och vaktade sitt sto från rovdjur. På avstånd stod hans två söner och passade resten av flocken med vakande ögon. Moon Spirits mor, Shivering Leaf, kämpade mot sammandragningarna och mycket snart, var det över och hon kunde äntligen sätta sig upp och se på sin vackra skapelse.
Moon Spirits far, Black Bullet, tittade ner på sin dotter. Det dom både hade förväntat sig, var ett svart föl med en bred vit bläs. Men istället tittade dom ner på ett skimmel sto med silver slingor, som också försökte ställa sig upp kvickt på rangliga och ostadiga ben.
"Skimmel?" Black Bullet hade frustat vid tanken att det hade föds ett skimmel sto bland dom.
"Den stora mån anden måste ha stora planer för henne." Log hennes mor och slickade fölet rent.
Black Bullet tittade upp mot den stjärnklara svarta himmelen. Varje liten stjärna blinkade och släppte tårar för det nyfödda fölet. Månen, som log åt sin skapelse, skickade ett ännu starkare ljus mot jorden, mot den svarta mustang flocken och med hjälp av månen ljus, fick dotterns silverslingor, att blänka till i ett skarpt ljus.
"Hon kommer att bli en fara för omvärlden och hon kommer behöva mycket skydd." Sa hennes far till hennes mor. Hon nickade bara och såg ner på hennes vackra dotter, som än, inte visste vad hon skulle åstadkomma i världen.
|
| Kommentarer | | HanniO_o - 11 nov 14 - 01:33 | | Du vet..... S to the E to the X |
|
|
|
