Ljudet av ett brustet hjärta - Del 8! |
Jag var egentligen inte så hungrig. Den drogade mannen, jag precis satt tänderna i och avslutat hans lidande, stirrade upp med tomma ögon. Ögonen skulle aldrig mer se solen skina igen eller se på hur världens förändrades.
Rayanas hade avslutat en annan man liv, liksom den människan, var lika drogad. Blodet smakade inte ens gott.
Jag rynkade på näsan åt kropparna och vände mig om bort från dom. Jag ville inte se på något jag ätit upp.
"Du är väldigt frånvarande idag!" Sa Ray bekymrat. Han hade lyft upp kropparna och lagt dom på hans axlar. Deras tyngd kändes som fjädrar mot våran styrka. Men vad skulle jag säga?
Jag var så glad att han var hemma igen. Men, i och med att han kom hem, verkade som alla bekymmer kom över oss.
Vi flyttade på oss, från skogen bakom Dykes insjö och klättrade upp för berget. På toppen satte jag mig ner på kanten och dinglade med benen, medan Rayanas begravde kropparna under berget.
Mycket snart satte han sig ner bredvid mig och vi tittade mot Gumskekullen. Kullen var alldeles svart. Enda ljus den hade var antennens röda lampa som blinkade.
Sen hade vi Kvissleby, som det lyste ifrån och in mot stan kunde vi se ett ännu starkare ljus.
Vi satt tysta länge utan att säga något. Jag hade ingen lust att prata heller. Jag ville bara sitta här en stund och njuta av den fina utsikten.
"Jag har funderat lite!" Började jag, mina ögon var riktad ner mot den lilla sjön. "Vi kanske borde lämna Sundsvall."
"Varför då? Du har din släkting här?" Undrade Rayanas, en aning förvånat, eftersom jag trivdes så bra här.
"Jo just därför." Viskade jag. Min blick var fortfarande riktad åt ett annat håll. Jag sparkade med benen och lutade mig bakåt och la armarna som stöd, för att inte lägga mig ner. "Jag vet inte vad som händer. Men allt som hänt, kommer i slutändan drabba Maria och om dom kommer på dig, ligger Maria i farozonen. Erkänn, efter att vi vart med henne, doftar vi som hon." Jag tittade in i Rays mörkröda ögon. Han lyssnade och gjorde samma gest som jag. Lutade sig bakåt och hade armarna som stöd mot bergets ojämna yta.
"Vart ska vi flytta då?" Undrade han. Rayanas skulle inte ha något emot att flytta runt.
"England kanske?" Log jag. "Jag har inte besökt England sen..." Jag avbröt min mening. Jag har inte besökt England sen jag föddes om på nytt. Det är över 200 år sen.
Och som jag har hängt med på nyheterna, ser det ut som att allt har förändrats. Inget var sig likt som innan.
"Italien kanske istället?" Inflikade Ray istället. Ray var född och föddes om på nytt i Italien. Italien var hans hemort och han besökte det ofta, så fort han fick tid till det.
"Varför just Italien?" Frågade jag honom. Jag var mer inställd på att åka till England.
"Min hemort, jag kan varje liten del av Italien. Kärlekens stad!" Log han och rättade upp sig.
"Jag trodde Frankrike var kärlekens stad." Ray skrattade åt mig.
"Om du säger så. Är man född och uppvuxen i Italien, är Frankrike inget att skryta om." Jag skrattade lågt. Jag hade aldrig varit i Frankrike så vad ska man säga? Det var inte så att jag inte litade på hans omdöme.
"Jag säger så här." Han satte sig på huk, med kroppen mot mig. "Vi kan åka till Italien först, besöka England och sen åka till Frankrike? Då får vi besöka tre platser samtidigt och avgöra vart vi vill stanna!" Jag log fortfarande. Det var ingen dum idé, frågan var hur länge vi skulle stanna för att känna oss bekväm med det nya stället.
"Och om ingen av dom är något förr oss?" Frågade jag honom. Han kom ner på knä och lutade sig närmare mig.
Jag lade mig ner på bergets ojämna yta med Ray över mig. Hans mörk röda ögon tittade in i mina, med den djupaste passion jag sett.
"Då får vi fundera ut ett annat ställe!" Log han och förde sina läppar mot min panna och kysste mig ömt på alla punkter. Min kropp darrade under honom vid hans beröring.
"Vi kunde alltid kolla med Ryssland, Japan, Kina. Vilket som." Han skrattade när han kysste min hals.
"Vad skrattar du åt?" Rayanas tittade in i mina ögon.
"Japan, dom har ju i överflöd av människor. Skulle inte vara svårt att minska på populationen där." Log han och jag skrattade. Ännu en gång hade han rätt.
Rayanas pressade sina läppar mot mina. Jag öppnade munnen och bjöd in hans tunga att möta min.
"Italien först?" Frågade han mig. Jag pressade min kropp mot hans, slog benen om honom och drog han närmare mig.
"Italien först!" Svarade jag honom och kysste honom igen och vi lät våra nakna kroppar möta bergets ojämna sida.
|
| Kommentarer | | HanniO_o - 6 nov 14 - 22:40 | | Nu, människan blir vampyr-> Woopedidoo med varulven, någon dör. |
|
|
|
