Ljudet av ett brustet hjärta - Del 7 |
Vad tänker du på?" Frågade Ray mig. Vi hade fått följt med Elise hem till sitt lilla gömställe och sova över där tills solen gått ner. Vi satt på ett smutsigt källargolv. Jag kunde inte släppa tanken med den här mannen eller det som Elise sa innan.
"Inget!" Svarade jag honom, när jag blev tyst för länge. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och tittade ut i källaren.
Den såg ut så mycket för världen. Gråa väggar i betong och där det samlades en massa gamla trasiga cyklar i ett hörn. Jag kunde höra hur en råtta sprang fort fram på golvet, ut med väggens kant. Jag slöt ögonen en stund och försökte sova. Jag var inte trött, men jag behövde vila mina ögon. Jag var så glad att Ray var tillbaka att jag bara ville njuta av hans närhet.
"Eller det kanske är en sak?" Sa jag lågt till honom. Rayanas, som lagt sin arm runt mig, höll mig nära intill honom.
"Vad?" Undrade han nyfiket. Jag kunde ana ett leende. Jag log också, även om detta kändes viktigt och inte var något att le åt.
"Vad menade Elise med att du sett bröst förut?" Frågade jag honom. Jag kände att han stelnade till innan han till slut mjuknade.
"Har du hakat upp dig på det?" Han svar var mjuk, men jag kunde höra att hans röst hade fått en förändring. Jag nickade. "Klart det hon sa var rätt, men det var innan jag träffade dig. Jag har sett en del, men inget kan slå dom jag sett nu!" Fortsatte han och strök sitt finger över min arm.
Jag stelnade till och bet ihop tänderna så dom gnisslade.
"Vilket menas med, det är dina jag tänker på!" Han skrattade hjärtligt åt min svartsjuka.
"Jaha!" Var allt jag kunde svara, jag kunde inte låta min svartsjuka spela så stor roll. För Ray, betydde jag allt för honom. Vi har vart ett par i över 200 år och älskade varandra innerligt. Jag rätade mig upp och satte mig i hans famn istället. Jag ville se in i hans mörkröda ögon.
Ray la automatiskt händerna över mina höfter.
"Nej, detta är inge sådant!" Sa jag bestämt och lutade mig fram mot honom. Våra pannor träffade i varandra ömt, slöt våra ögon och satt tysta en lång stund. Det enda som hördes var våran andning och ljudet av råttan som inte visste vart den skulle springa. Jag vred huvudet på sned och lät mina läppar ömt kyssa Rays läppar. Han slappnade av ännu mer. "Jag vill inte att det här ska förändrats mellan oss!" Viskade jag lågt till honom. Min kropp pirrade upp i en härlig och ljuvlig känsla när jag kysst honom.
"Det kommer det aldrig göra!" Viskade han tillbaka och drog mig närmare honom.
"Bra!" Log jag och kysste honom igen, men intensivare.
Solen hade precis försvunnit ner bakom Södra berget. Det enda som visades sig på himmelen var ett skimmer av rosa och orangea nyanser och mycket snart kom ett mörker, som lade sig över staden Sundsvall. Så fort mörkret kom, blev det genast liv och rörelse från nattmänniskor, som fortsatte att besöka restauranger eller pubar.
Ray och jag gick hand i hand genom torget och tittade mest in på människorna. Vi hade funderat på att äta vi med, men mer avsides.
Jag stannade Ray när ett annat par kom emot oss. Marias röst gick det inte att ta miste på och hon gick bredvid Walther, med armarna krokade i varandra.
Båda hade precis slutat jobba.
Hon stannade när hon såg oss. Walther tittade upp och såg mig och Ray med. Vi stod länge och stirrade på varandra. Jag och Maria var orolig att båda våra män skulle starta bråk med varandra, mitt på torget och avslöja sig själva.
"Walther, vi kanske ska ta den här vägen!" Sa Maria nervöst och började att gå åt ett helt annat håll. Walther stod kvar utan att röra sig. Jag ställde mig framför Rayanas och blockerade vägen för Walther.
Och helt plötsligt bröt han i ett hjärtligt skratt och den nervösa situationen vi nyss hade, var som bortblåst. Rays kropp var fortfarande spänd och redo för attack. Walther gick fram till oss.
Jag fräste åt honom och backade undan med Ray.
"Så du är alltså Ray, Maria har berättat om dig!" Han sträckte fram handen mot Ray för att hälsa. Ray vägrade ta i hans hand.
Walther tog tillbaka sin hand och tittade mot Maria, som suckade.
"Mitt namn är Walther Kaleb och jag tror visst att Maggan berättat om mig?" Ray nickade. Han hade slutat andas för att inte behöva känna den starka doften av blöt hund.
Vi rörde oss inte eller sa något. Det var bara Walthers röst, som ekade i våra öron. Vad försökte han med egentligen?
"Walther, jag tror vi ska gå till innergården innan vi åker hem. Jag gillar inte det här. Du ser väl att dom inte vill se oss just nu!!" Ray spände kroppen ännu mer och harklade sig.
"Nej, jag har inget emot att träffa dig Maria." Sa han till henne. "Jag är inte så intresserad att skaka hand eller vara i samma umgänge med en hundjävel!" Muttrade han.
"Walther, gå nu!" Morrade jag åt honom. Jag stirrade på honom utan att blinka.
"Ge dig av, hundjävel!" Walther suckade, drog sitt bruna hår bakåt och vände sig om och gick med Maria till Innergården.
Vi stod länge och tittade efter dom. Maria hade vänt sig om mot mig. Jag kunde se sorg i hennes ansikte och hon mimade ”förlåt” innan dom försvann in på Innergården. Jag höll fortfarande ett krampaktigt tag om Rays armar och släppte taget om dom.
Ray tog ett djupt andetag och tog min hand i sin.
"Kom, vi behöver jaga!" Sa han lågt och vi sprang ljudlöst ut från staden och hem till lilla Kvissleby
|
| Kommentarer | | HanniO_o - 3 nov 14 - 22:58 | Så lite pörr nu, sen så rör du om lite, förstör lite och sätter ihop det igen mmmmhmmmmmm
Orgie tack ;) Gärna gay och mellan varulv och vampyr. Du får slänga in fler karaktärer, nom nom nom nom nom |
|
|
|
