Nattsudderi |
Den svarta markören pulserar långsamt, helt för sig själv, i det vita dokumentet på skärmen. Skrivkrampen har mig åter i sitt fasta grepp. Hur ska jag någonsin få texten klar?
Det är mitt i natten och det enda jag kan tänka på när jag tittar på skrivbordsklockan, som med digitala siffror visar 04.12, är min fars konstanta anklagelse om vilken "nattsuddare" jag är. Vadå "nattsuddare"? Det är väl de som sover på natten som borde kallas "nattsuddare"? Jag tar ju vara på natten!
Jag suckar och reser mig från skrivbordsstolen för att sträcka på min ömmande kropp. I åtta timmar har jag suttit framför datorn utan att komma någonstans. Allt jag skrivit hittills har förr eller senare suddats ut, då jag inte varit nöjd med vad jag skrivit. Ja, ja, tänker jag för mig själv, jag kan lika gärna gå till sängs nu och börja om imorgon istället.
Pendeluret i vardagsrummet intill påminner mig om hur fort tiden går då den plötsligt slår halv fem. Jag kastar en blick på den pulserande markören. För ett ögonblick tycks pulserandet sakta ned, som för att retas med mitt trötta sinne.
Jag får en idé och slår mig genast ned, djupt försjunken i tankar, och snart har minnet av sängen och en god natts sömn helt försvunnit ur mitt medvetande.
Klockan 12 avslutar jag förnöjt sista meningen på min text, sparar dokumentet och lutar mig tillbaka. Äntligen färdig. Ha! Jag är minsann ingen "nattsuddare", och sova kan jag ju göra ikväll. Jag klarar allt av en natt utan sömn.
Jag flyttar belåtet över mitt nya dokument till mappen med mina andra färdiga verk innan jag stänger av datorn. Några timmar senare har jag ett viktigt möte som jag går för att göra mig i ordning inför.
Tio minuter senare, efter ett snabbt besök på toaletten, har jag hunnit somna djupt i min säng. Tanken var att jag bara skulle vila ögonen några minuter, men John Blund låter sig inte luras så lätt! Mötet sov jag bort och plötsligt var det sent på kvällen. Det var ju för väl att jag tog vara på natten i alla fall, dagen sov jag ju bort..!
|
|
|
|
