Ljudet av ett brustet hjärta - Del 5! |
Jag stannade kvar över natten. Walther stannade också kvar över natten och sov tillsammans med Maria. De gjorde inget pinsamt, som att rulla runt bland lakanen i min närhet. Enda jag kunde höra var hur de bytte saliv med varandra. Tanken äcklade mig.
Maria kunde inte känna samma blöta hunddoft som jag gjorde. För henne var tanken inte äcklig, utan mer romantisk. Och jag fick hålla med henne, för av alla män Maria träffat innan Walther, så var Walther genomtrevlig och helt underbar mot Maria. Synd bara att jag vägrade acceptera honom.
Just då satt vi alla tre i köket och "åt" frukost. Vilket menades med, att Walther och Maria åt frukost och drack kaffe, medan jag satt vid hörnet av bordet och stirrade vansinnigt på Walther, som så klart ignorerade mig.
"Så Margareta" Jag heter egentligen Margret, men här i Sverige, fick jag lära mig att använda mig av ett mer svenskt namn när jag flyttade hit. Mitt svenska namn är Margareta.
"Inte vet jag." Svarade jag henne kort i tonen, fortfarande stirrandes på Walther, som fortsatte ignorerade mig. Han var mer intresserad av att läsa vad som stod i tidningen, än att stirra tillbaka på mig.
Maria, som upptäckt sen länge, varför mitt humör hade sjunkit, suckade uppgivet över mitt beteende.
"Kan du försöka att lära dig acceptera honom?" Bad hon och tittade bedjande på mig. Jag slet blicken från Walther och tittade nu på Maria. Hennes ögon var glansiga.
"Jag kan inte acceptera att bo under samma tak med en hundjävel!" Svor jag. Walther suckade, vek ihop morgontidningen och la den på sidan. Han vände sig mot mig och nu stirrade vi på varandra.
"Jag vill inte ha bråk! Ska ni slåss får ni ta det någon annanstans!" Varnade Maria oss.
"Hur ska jag kunna bevisa dig att jag inte tänker skada henne?" Frågade han mig, orörd av situationen. Jag log.
"Försvinn från mitt revir till att börja med, dumma jävel!"
"Margret!" Skrek Maria åt mig. Mitt sätt att svara Walther var riktigt ohyfsat och jag oroade Maria. Walther satt lugnt och lyssnade på mig, utan att ta sig illa vid att jag kallat honom dumma jävel.
"Du har ingen äganderätt på ett område. Det är inte så att du var här när byn byggdes." Jag skrattade åt honom och reste mig hastigt upp att stolen välte ner i golvet bakom mig.
"Jag har bott här sen Byn byggdes. Jag var en av de som tog hand om folket som byggde Kvissleby!" Morrade jag åt honom. Ska vi börja snacka historia?
"Och hur många av dem åt du upp?" Frågade han mig och han log retfullt.
Jag själv kokade av ilska och knöt mina nävar till de vitnade.
"Walther, det räcker nu!" Sa Maria högt åt honom. Walther höjde händerna och lutade sig tillbaka i stolen.
Jag vände på klacken och tänkte inte stanna en sekund till. En lätt knackning på dörren fick mig att stelna till.
Walther hade också hört knackningen, men han satt kvar i köket och tittade ointressant i morgontidningen. Jag vinkade till Maria, som gått efter mig och jag bad henne titta ut genom titthålet. Hon nickade och gick långsamt fram till ytterdörren, det knackade svagt igen på dörren.
Hon svalde och lutade sig långsamt mot titthålet och försökte se vem som stod där. Hon slutade titta och vände sig om och tittade på mig.
"En svartklädd man i en röd scarf står här utanför?" Mimade hon mellan läpparna. Röd scarf? Jag visste att det bara fanns en person som var klädd i svart och hade en röd scarf runt halsen. Jag flyttade på Maria och slet upp dörren.
Bakom dörren stod en man. En man med svart och halvlångt hår. Hans ansikte var manligt och allvarligt. Nästan som att han inte har hade lett på ett tag. Hans ögonfärg var mörkröda med en gnutta blått runt den svarta pupillen.
Och som alltid gick han runt i sin svarta skinnjacka och hade alltid på sig svarta jeans och svarta Adidas-skor. Hans ögon var riktade mot mig när jag slitit upp dörren och han log.
"Hej Margret!" Hälsade han. Hej? HEJ? Efter alla år han vart borta, har han inte ens skickat mig ett brev för att tala om hur han mådde. Istället får jag ett Hej, som svar efter alla dessa år.
Jag borde vara glad att se att han lever, men jag kunde inte behärska min ilska och min knytnäve försvann in i hans ansikte och Ray staplade baklänges.
"Vad i helvete?" Svor han och slog handen för ansiktet.
Jo, vi vampyrer kan slå oss i fördärvet vi också och komma undan med några skador, men de läkte otroligt snabbt. Enda som var omöjligt för oss var att bryta ben. Med ett knytnävslag mot ansiktet eller en annan kroppsdel, det kunde också göra ont som fan.
"Du är borta i flera år och det första du säger är Hej?" Fräste jag åt honom. Jag skakade av ilska. Tur att slaget inte var av full kraft.
Rayanas tittade på mig och han kände doften, doften av blöt hund som slog direkt upp i ansiktet på honom. Hans ansikte ändrades drastiskt och ögonen som nyss var mörkröda hade fått en svart färg, av hat.
"Jag tror ni båda ska gå någonstans där ni kan prata ifred!" Viskade Maria åt oss. Jag nickade. Hon hade rätt, vi ska nog inte stå här och prata så alla nyfikna grannar kunde höra oss. Sen ville jag inte att Ray skulle starta bråk med en varulv, i Marias lägenhet.
Jag tog Rayanas hand och vi sprang fort. Jag ledde honom över bron och in mot den lilla skogsdunge som låg mellan Skottsund och Kvissleby. Där inne, så långt in vi kunde komma, långt ifrån stigen, stannade vi.
Solen stod högt, men trädens kronor dolde den, vilket gjorde det lättare för oss, att träffas där inne, utan att falla ihop och ruttna.
Ray försökte säga något, men jag höll upp handen för att tysta honom. Jag behövde behärska min ilska och inte få en anledning till att slå ner honom igen, eller ett träd.
"Du ska bara veta en sak," började jag och rättade upp mig. Mina orangea ögon var riktade mot Rays mörkröda.
"Jag har försökt avleda Maria från att träffa Walther, men jag har fått lära mig att acceptera honom. Försök inga dumheter med att lägga dig i deras liv? Okej?" Varnade jag honom. Jag har försökt på alla medel att få Maria att sluta träffa Walther, nu fick jag inse sanningen, att det aldrig skulle ske. Ray nickade.
"Jag är ledsen att jag gjorde dig orolig!" Han röst fick hela min kropp att darra. Det var så länge sen jag hörde den.
"Nej, du är inte ledsen." Mumlade jag åt honom. Han kunde fortfarande ha sänt ett meddelande eller ringt och sagt att han var okej.
"Vart var du?" Frågade jag honom.
"Lite här och var. Jag besökte mina hemtrakter för att se vad som har förändrats och kanske få se om Adelsmannen har kommit tillbaka!" Svarade han mig och lutade sig mot en tall. Den röda scarfen fladdrade till när en vind från Ljungan, svepte förbi oss. Doften av blöt hund hade sen länge försvunnit och vi kunde slappna av.
"Du har letat honom i så många år. Vad får dig att tro att du ska finna honom där igen?" Undrade jag. Jag satte mig ner på mossen och petade i den torra marken.
"Man vet aldrig, en del återkommer till sin ursprungsplats efter många år. Man låter generationerna gå innan man återvänder." Sa han med en axelryckning och tittade ner på mig. Jag vägrade ge honom så mycket som ögonkontakt.
"Sant, men för oss båda finna det inget att återvända till. Jag förstår inte varför du envisas med att åka tillbaka varje gång." Suckade jag. Jag kunde inte låta bli än att titta upp på honom.
Jag hade nästan glömt bort hur han såg ut. Kroppen var maskulin och manligt välformad. Breda axlar, en smal midja med sexpack, och sen låren, muskulösa och breda. Han såg ut som en ung Mikael Persbrandt. Jag kunde inte undgå att stirra på honom länge. Ray hade satt sig ner på mossan mitt emot mig och vi tittade länge in i varandras ögon.
"Vad har du haft för dig annars då?" Undrade han, hans mörkröda ögon log. Jag himlade med ögonen åt honom.
"Du vet nog redan allt för väl vad jag har gjort!" Mumlade jag och lutade mig fram mot honom. Våra läppar möttes i en försiktig kyss.
Jag satte mig upp på knäna och lutade hela min kropp mot honom. Trängde in min tunga genom hans läppar tills den stötte i hans. Ray flyttade ner sina händer över min midja och placerade dem över min fasta rumpa och tryckte mig hårdare mot honom. Jag kunde inte undgå att stöna när våra kroppar trycktes mot varandra.
Jag föll ner på rygg med Rayanas över mig och hans händer hade ivrigt sökt in under min tröja och kupade händerna över mina bröst och masserade dem med lätta och mjuka rörelser.
Medan våra tungor fortsatte att leka med varandra, hade mina händer lirkat upp bältet, som höll upp Rays byxor och knäppt upp knappen. Med vana händer hade jag känt över bulan, Ray stönade och slet av mig min tjocka munktröja och under avslöjades min bara överkropp och mina bröst, som var i storleken 70B.
Ray hade böjt sig fram och hans läppar masserade och slickade runt bröstvårtan och retades med den. Han slutade och flyttade upp läpparna och kysste mig igen.
Jag satte mig upp och hamnade ovanför Ray. Jag slet av honom jackan och den vita t-shirten han hade under, åkte av den också. Jag lutade mig framåt och kysste han över bröstkorgen och ner över hans mage. Jag fortsatte kyssa neråt tills jag kom ner till byxorna och drog ner dem. När jag flyttade på boxershortsen, stod hans mandom rakt upp. Jag hade aldrig vart så intresserade av att suga av någon, eftersom jag tycker det ger mig äckliga vibbar. Men med Ray, kände jag att jag kunde göra det, men bara för honom.
Min lilla mun greppade tag om hans stora lem och långsamt åkte min mun upp och ner över hans mandom. Ray stönade och slog händerna för sitt ansikte och försökte kväva sitt skrik.
Skulle sitta fint om en människa kom förbi och såg oss ha samlag. Godis och sex funkade alltid så bra ihop. Rayanas kropp darrade till vid min beröring och jag släppte taget om hans lem och flyttade mig uppåt mot hans läppar. I ren iver hade Rayanas ställt sig upp och drog med mig upp från marken.
Jag slängde benen runt hans midja och försökte hålla kvar. Med hans lem pressat mot magen. Ray bände loss mina ben från midjan, medan han ivrigt slet av mig mina jeans. Han lyfte upp mig igen och tryckte mig mot trädet. Jag kände rumpan mot stammens ojämna yta och mellan skulderbladen. Känslan när han trängde sig in i mig, fick mig att stöna högt och jag lutade huvudet bakåt mot tallens bark. Mitt bakhuvud slog i stammens hårda yta, men jag brydde mig inte. Allt jag kunde tänka på var hjärtat som hamrade mot revbenen och han, som gled ur mig, för att sedan glida in igen, i en jobbigt långsam rörelse.
Den varma brisen smekte våra kroppar och förde med sin en doft av barr och skog. Försiktigt öppnade jag ögonen och såg svetten rinna från Rays panna och ner på halsen. Hans sexiga blick fick mig hålla fast vid honom hårdare. Sätta naglarna i hans vältränade rygg och bita honom i axeln.
Ray började sjunga,
You wanna blow my whistle baby let me know, girl i”ma show you how to do it and we start real slow.
Jag skrattade åt honom. Han visste vad som skulle driva igång mig.
Jag stönade igen och vi båda kände att vi var nära att brista ut i en lång extas.
"Ray," viskade jag mot hans öra samtidigt som jag satte tänderna i hans hals. Blodet pulserade ut och in i min mun och rann ner över våra svettiga kroppar.
När vi nådde extasen tillsammans, drog våra kroppar ihop sig, vi kvävde våra skrik genom att bita tag i varandras axel, innan våra svettiga kroppar äntligen slappnade av. Ray la sig ner på marken bredvid mig och jag la mig ovanför honom. Han andades häftigt och hade slutit ögonen. Jag andades minst lika häftigt som honom, men höll en god ton medan jag drog med fingret över hans bröstkorg.
Ray öppnade ögonen och hans mörkröda ögon tittade in i mina.
"Välkommen hem, käraste!" Log jag innan jag kysste honom ömt och la mig ner bredvid honom.
|
|
|
|
