Ljudet av ett brustet hjärta - Del 3! |
På en liten gata från Sjögatan hoppade en liten flicka, men tunt blont hår, jämfota fram. Hon var klädd i en gul tunn klänning med blommotiv. Klänningens volang gick precis ner till hennes knän och blottade hennes tunna ben. Det blonda håret hoppade upp och ner från hennes axlar och hennes röda ögon lyste av iver. Trots hösten kyla, brydde hon sig inte om den, för henne, kändes kylan fortfarande som en försommar. Hon skrattade hjärtligt och började sjunga på en vals på franska.
Och hon styrde sina steg upp med Storgatan och mot torget. Där människor firade för hösten och satt på lyxiga restauranger och drack vin eller öl. Dofterna från maten intresserade henne inte. Istället hade hon ställt in målet på annat håll. Mitt på torget vid Gustav II Adolf statyn, stod ett gäng ungdomar och delade på en cigarett och drack öl som dom dolt innanför deras jackärmar. Flickan hoppade fram till dom, log retsamt åt dom. Gänget, med dom unga killarna, utbytte några blickar med varandra, log och gav den halvt upp rökta cigaretten till flickan, som skakade på huvudet. Hon pekade istället på ölen.
Killen, som såg ut att vara en form av en ledare för gänget, gav henne den. Hon sprätte upp ölen och svepte ner allt i fyra ordentliga klunkar. Ölen smakade inget för henne. Mest bara unket, men inget hon kunde bli full på. Hon skulle kunna dricka massvis med alkohol utan att känna sig påverkad av det. Den unga ledaren, som var iklädd i silvriga hängiga byxor. Det svarta skärpet i skinn, som skulle hålla byxorna uppe, hängde löst och byxorna hängde långt ner över skinkorna på killen. Han slog armarna runt flickan som ihärdigt slog sin arm runt hans midja av ren glädje att han valde henne. Han viskade till en av sina kompisar, när dom började gå bort från torget och upp för Kyrkgatan. Hon hade tydligt hört vad han viskade till sin kompis och log åt tanken. Men hon log inte tillräckligt brett, hon kunde inte visa sina huggtänder.
Han släppte hennes axlar och placerade handen över hennes välformade rumpa och fick med henne in i en gränd nedanför parken. Här gick det knappast något folk vid den här tiden på dygnet. Han öppnade upp en svart grind in till en bakgård som var helt öde. Han svängde runt den lilla flickan i den gula och blommiga klänningen och tryckte upp henne mot sten väggen medan han ivrigt kysste henne, drog upp hennes klänning och samtidigt försökte slita av sig sina egna byxor. Flickan fnissade och lät honom hållas. Hon hade egentligen andra planer än vad den här unga killen kunde förvänta sig. I ren iver åkte byxorna enda ner på hasorna, händerna fumlade över hennes små bröst. Oerfaren kille var det. Han stönade till innan han ens hann göra något och kroppen drog ihop sig till en form av extas.
"Är ni färdig redan?" Sa flickan med en fransk brytning. Killen flämtade under tiden han drog på sig dom kletiga byxorna. Flickan såg oskyldig ut, att han redan hade kommit, men log i alla fall. Killen tittade först då upp på henne. Hennes leende nådde henne hela vägen till öronen och bland hennes vita tänder kunde man nu ana huggtänderna. -"Min tur!" Log hon mot honom. Killen som först nu inser vad som höll på att hända, började skrika. Flickan tystade honom genast och hade lyckas hoppat och landat på den unga pojkens axlar och kvävde hans skrik med sina kalla händer. Killen försökte på alla sätt att kasta av henne från sig, men flickan var stark, väldigt stark och satt kvar på honom. Den unga och oerfarna killen åkte fram på knä och försökte istället att krypa ifrån henne.
Flickan rättade upp honom, gled ner och placerade sina ben runt hans armar och höll fast honom. Hon smekte honom över halsen där hon tydligt kunde se hur halspulsådern pulserade häftigt. För henne var det en härlig syn. Hon drog med tungan över ådern och placerade tänderna över den.
"Elise, att du aldrig lär dig någon gång!" Rösten fick Elisa att le och titta upp från den unga pojken. Hon såg en lång kvinna i en vinröd byxdress och långt brunt hår och hon hade på sig svarta pumpklackskor. Bredvid henne stod en lite kortare kvinna, i en grå munktröja och blåa jeansbyxor och svarta tennisskor, så omodernt. Hennes röda hår flammade genom hösten mörker. Ögonen deras glödde röda.
"Kitty, Margret! Vad roligt att se er!" Sa hon med en söt fransk brytning. Pojken under henne försökte fortfarande skrika genom hennes kalla mun. Elise hyssjade honom och smekte hans kind med sitt finger.
"Kalla mig inte Kitty!" Morrade Kit irriterat. Både hon och jag hade precis kommit i tid för att rensa upp efter Elise. Vi hade turen på våran sida att komma extra tidigt innan det ännu en gång skulle komma rubriker på morgondagens tidningar.
"Men jag gillar det mer än Kit, då kan du lika gärna kalla dig Keith!" Log hon och smekte med handen över halsen på pojken.
"Släpp honom. Om du ska äta kan du ge dig på annat folk. Pojken har ett liv framför sig och bör inte besudlas på sitt unga liv." Sa jag till henne på skarpen. Jag var så trött att behöva städa upp efter henne.
-"Men jag gillar ung blod. Det smakar mycket bättre än gammalt trollblod." Suckade hon uppgivet och hamnade i pojkens famn och såg in i hans skräckslagna ögon.
"Elise!" Morrade jag åt henne. Elise krympte lite och hoppade av pojken och tog bort sin hand från pojkens mun. Så fort hennes hand försvann från pojkens mun, började han skrika igen. Jag skyndade mig fram, la min hand över hans mun och tittade in i pojkens ögon.
"Du kommer aldrig mer komma ihåg oss, vi existerar inte. Du gick hit tillsammans med hora och du ska nu gå tillbaka till torget och dela med dig av dina erfarenheter med dina kompisar. Förstått?" Pojkens pupiller hade utvigas när jag pratade lugnt med honom. En fördel var att vi kunde hypnotisera våra offer och få dom att aldrig mer minnas att våran sort existerat. Det är därför ingen misstänker att vampyrer existerar.
Pojken återgick till det normala och lämnade öde innergården och fortsatte tillbaka till torget. Jag suckade och vände mig mot Elise. Flickan var extremt liten. Men hon var fastväxt i en 16 årings kropp och det var därför hon hade det så lätt att lura till sig unga och oerfarna pojkar. Bland annat att ge dom en njutning innan hon dödade dom. Hon gick under det kända namnet Den Svarta Änkan från Frankrike.
"Jag som var så hungrig!" Suckade Elise och hoppade smidigt upp på en gammal trätunna och satte sig ner.
"Du kan ta en hemlös jag såg förut. Han sitter och tigger pengar vid en av restaurangerna. Full var han, gör snabbt slut på hans lidande och för guds skull, gör det med stil!" Sa Kit till henne, utan sempati för den fattiga och tiggande mannen. Elise grimaserade åt tanken att äta an en tiggande man.
|
|
|
|
