Även en mörk skugga har sina ljusa stunder! Del 2 |
Detta har hänt: Felicity från Firgrove släpade med Emma till Skördbygden där det skulle hållas en auktion hos familjen Goldspur. När de väl kommer fram till fots med hästarna deras så var auktionen nästan över så dom beslutade sig istället för att kolla in i stallet för de överblivna hästarna från auktionen.
Där stöter Emma på Mr. Kembell som bråkar med en försäljare om att sänka priset på en av arabhästarna, det svarta stoet Darkshadow, försäljaren vägrade eftersom priset var billigt nog på stoet. Emma får en underlig känsla som leder till att hon senare, i hand med försäljaren, står med ett skriftligt avtal på att hon nu står som ägare till det svarta stoet Sasha. Kan detta sluta lyckligt för dom båda?
Det var en ny dag nu på morgonen. Jag stod vid fönstret i enbart en grå morgonrock och en kopp hett rykande vaniljte och tittade ut mot stallet som var min nya uppsikt. Baronessan lät mig flytta in i det gamla Bibloteket på övervåningen där det fanns rum att hyra under tiden man bodde på gården. Rummet, eller lägenheten, delade jag med 3 st andra hästintresserade tjejer som hade sina hästar här. Alla 3 kom från familjer där de hade råd att ha en eller hästar, jag var ett undatag. Jag betalade första hyran för första månaden sen efter det så började jag arbeta på gården för att ha råd att bo på rummet. Innan så bodde jag i Moorland och hade hästarna i Thomas och Justins stall men jag bodde hos Mrs. Holdsworth, i ett eget litet rum på hennes övervåning. I mitt rum där fanns det bara bara en säng, en klädbyrå och ett skrivbord med en skrivbordslampa. I rummet här på bibloteket så finns det lite mer. En säng som stod snett bakom mig, ett nattduksbord bredvid sängen med en bordslampa, en stor garderob som jag knappt fyllt med kläder, då jag inte äger så mycket, ett skrivbord i gammal ek med en sprillans ny dator, som för den delen bara fanns för pluggandet. Vi hade en ridlärare här på gården som brukar ge instruktioner och sen läx och prov uppgifter som vi ska kunna utan och innan till varje prov och läxförhör hon förbereder åt oss varje fredagar.
Jag fortsatte titta ut genom fönstret och jag kunde se hur alla elever hjälptes åt med att ta ut hästar till hagarna, mocka, slänga på ny spån och städa efter sig innan de begav sig ut på ridturer ensamma eller red lektion för ridläraren. Jag stod kvar på mitt rum och kände ingen avund till dem som jobbade ute i kylan. Sommaren var min högtid, på vintern spenderade jag alltid min tid inomhus och begav mig aldrig ut mer än nödvändigt. Fast så klart, ibland får man offra sig för värmen och stå emot kylan ute för nu hade jag 6 hästar att anförtro mig åt och den goda och sköna värmen inne fick hålla ut tills jag kom in på kvällen, smutsig och lortig med en illa stank av häststall och hästskit. Fort drack jag ner det varma teet och vände mig om mot sängen där morgonrocken åkte av och ner på sängen och jag började att stånka på mig ridkläderna.
Jag drog jackan hårt om mig för att inte släppa ut någon värme eller släppa in någon kyla. Ute sken solen och stormen hade avtagit och dragit vidare mot nästa mål. Snön under stövlarna knastrade då jag gick mot stallet med kvicka ben för att behålla värmen. I natt efter stormen hade det blivit mycket frost överallt och frosten hade lämnat efter sig en kraftig skare. Jag skyndade mig in i stallet där många av eleverna fortfarande jobbade på med att få på vintertäckerna på deras hästar och andra elevers hästar och sen få ut hästarna från stallet. Vilket betydder att jag inte alls missat mockningen, jag kom i rättan tid för det. Jag gick längst ner i stallet, förbi alla elever som jobbade flitigt med vana händer, till Angel som stack huvudet precis då jag kom och gnäggade lyckligt. Jag höjde handen och klappade hennes varma och goa panna. Alltid är det ju skönt att någon kommer ihåg en då man kommer, så var det aldrig i skolan, där kom man och gick som om man inte existerade. Jag gick in i boxen och såg att hon redan fått på sig vintertäcket. Tog tag i hennes grimma och öppnade upp boxdörren helt och började leda henne till en av de större hagarna där hon gick tillsammans med mina andra ston och andra elevers hästar.
Angel trippade på tårna bredvid mig. Jag kände hur hon snart skulle explodera av lycka. Jag kollade ner på hennes ben och såg att ingen tagit på henne benlindorna. Med skaren så vågade jag inte chansa på att släppa ut henne i hagen. Jag gick en bit till för att se om några fler släppt ut några hästar i hagen. Den stora hagen var en av de största som låg precis utanför Silveglade hästsportcenter direkt till vänster och sen en bit ut mot fältet. Inga hästar kunde jag se, bara en orörd hage med en skare som låg och väntade på att få trampas ner. Jag vände mig om och gick tillbaka till stallet för att få på Angel benlindorna. På väg mot stallet möte jag Chiara som precis kommit tillbaka från Skördebygden där hon jobbade extra i en butik.
"Tjena! Jag ser att du har lämnat ditt varma rum för kylan, skillpoints för det!" Log hon när hon kom emot mig med hennes moarabhingst Wildmadness, eller så som hon och fler nu kallade honom Madness
"Jo, med 6 hästar har man väl inge val nu." Suckade jag och klappade Angel på halsen. Hon var extra tittig idag och försökte hitta alla möjliga flyttvägar hon kunde för att fly ut i den nyfallna snön. Man kunde då inte tro att hon var 26 år direkt.
"6 hästar säger du? Så du tog dig till Familjen Goldspur igår i stormen? Friskt vågat, antar att det var en viss Felicity som tvingade med dig?" Log Chiara medan hon i samma veva försökte ha koll på Madness som sprang runt henne och ville verkligen springa av sig.
"Antar att hon skvallrat?" Mumlade jag lågt. Inte tillräckligt lågt för Chiara hade riktigt skarpa öron.
"Nej, jag behöver inte ta reda på sådant. Jag vet hur hon är så det hade inte förvånat mig om hon fick med dig. jag kilar på nu och släpper ut tokstollen här. Vi syns snart i stallet!" Också skyndade hon sig förbi mig med en bråkig hingst. Angel och jag vände oss om och kollade efter dom då de försvann ner för backen.
Angel stod snällt i stallgången medan jag lindade bindorna runt hennes ben. Jag var precis klar med frambenen då Chiara precis kom tillbaka, full i snö från topp till knopp. Jag kunde inte låta bli att skratta då jag såg henne.
"Hagutsläppet gick som på moln?" Fick jag fram då jag till slut kunde behärska mig.
"Hm, vet du? jag tror jag snart säljer fanskapet! Jag har kämpat med honom i snart 5 år och fortfarande ingen förbättring. Jag kan inte fatta hur han gick igenom avelsbedömningen. Hur kan en galning som den där hingsten få 85 poäng? Det är mig obegripligt?" Muttrade hon tjurigt och hjälpte mig att linda bakbenen på Angel.
"Domarna måste väl ha sett någonting i honom då? Han var väl 3 år då han gjorde testet? Hästar kan ändras med åren, så gör vi med. Vi mognar ju äldre vi blir." Hon tittade surt på mig bakom benet på Angel.
"Om du försöker vara rolig så var det inte det minsta kul. Den hingsten tror han fortfarande är 1 år och är full i fan!" Jag skrattade hjärtligt åt det. Jag vet vilka problem hon utstått med Madness och hur många gånger hon har fått tugga grus, ätit gräs eller fått massa kallsupar med den hingsten och fortfarande så hade hon kvar honom.
"Men du måste ju se något i honom eftersom jag fler gånger har hört dig prata massa lugnande ord med honom då han är lugn."
"Jo han är super skön i all hantering, men i ridning eller ledandet så är han som en tickande bomb som väntar på att få explodera." Suckade hon lågt och ställde sig upp och klappade rumpan på Angel som piskade till med svansen rakt i ansiktet på mig. Tur för henne att jag redan var klar.
När nästan alla hästarna var ute i hagen så stod jag och Chiara och tittade in i den sista boxen. En svart arab vankade av och an i boxen och väntade på sin tur. Hon hade enbart bara fått ätit lite hö och sen pellets innan det var dags för utsläppet i hagen. Många andra elever hade redan tittat och beundrat henne från utsidan av boxen.
"En svart skönhet absolut, men vad flög i dig när du köpte henne? Hon är ju långt ifrån lika lugn som dom hästar du redan har?" Undrade Chiara besvärat då hon tittade in på Sasha som gnäggade efter kompisarna som var ute i hagarna.
"Jag vet inte, men jag tror det var ett tecken på att hon skulle hamna hos mig. Jag vet inte hur jag ska förklara det för dig!"
"En böljande värme direkt från hjärtat kanske? Jag kände exakt samma sak då jag köpte Madness. Sjukt va?" sa hon och tittade sen mot mig där jag stod och höll i Saschas mörkblåa grimma. Jag var nervös för att gå in till henne eftersom hon var så full av energi. Mina tankar vandrade till mardröms dilemma. Man öppnar boxen och pang så har hon sprungit ner mig och sätter av i full galopp mot hästarna, eller värsta tänkbara tanke, mot vägen där bilarna körde hela dagarna. Jag svalde och ställde mig vid boxdörren och öppnade. Sasha spetsade öronen mot ljudet av när boxdörren långsamt gled upp framför. Hon vände huvudet lite för att se bättre. Jag höll ut handen mot henne. Lugnt skrittade hon fram, nosade på handen, små nafsade lite innan hon sen tryckte nosen i handflatan på mig och slickade. Gick senare fram emot mig och tittade ut genom boxdörren över min axel och gnäggade högljudd och knuffade undan mig och travade ut från boxen innan hon sen kom igång i full galopp ut från stallet. Jag och Chiara stod och såg hon försvinna bakom kröken på stallet och ut i det fria. Min värsta dröm skulle bli sann eller var det bara början på mardrömmen?
|
|
|
|
