Även en mörk skugga har sina ljusa stunder! Del 1 |
Efter att ha tappar skrivlusten för nästan 4 år, så är jag äntligen tillbaka. Den här novellen jag bjuder på nu, är redan 1 ½ gammal med massa skavanker här och var. Jag gillar att skriva den här noveller som dessutom fått mig att älska att skriva igen! Detta är första avsnittet i den första novellen om Emma och Derek!
En dag som denna hade jag planerat att ligga inne och läsa en bok i min ensamhet, men jag kan ju säga att så vart ju inte. Filly släppade ut mig i snöovädret eftersom mina hästar behövde röra på mig.
Jag var fortfarande rädd för hästar trots att jag och Angelbelle kommit så nära varandra men fortfarande var det något hos dem som skrämde mig. Tur att jag hade 4 st hästar nu och alla hade ett fantastisk och lugnt temperament. Jag sadlade på Angelbelle hennes westernsadel och lade en pläd över sadeln som skydd mot den kalla vinden. Filly stod vid sin Summerbreze och pratade lugnande ord med henne, stoet själv stod bara och hängde med huvudet och darrade på underläppen, undra om hon också inte var så fullt glad över att få rida ut i snöstorm.
"Du kanske kan tala om för mig varför vi ska ut i snö stormen?" Frågade jag Filly efter en stund då jag tränsade Angel som motvilligt tog emot bettet.
"Jo vi ska till Skördebygden, jag hade tänkt kolla in häst auktionen som de ska hålla där." Svarade hon med ett brett leende då hon tog på sig ridhjälmen. Summerbreze stod redo för att ridas ut fast inte direkt munter för det.
"Hm" var det enda jag kunde komma på svar på tal. Jag var inte den minsta pigg på att lämna min trygga varma rum. Jag vände mig ut mot fönstret som dallrade av den hårda vinden och huttrade. Popcorn, värmefilten och en varm brasa! Det var en ljuv musik för mina öron.
Med en pigg häst och en otroligt slö häst så skrittade vi ut från Vingården och mot Skördebygden. Filly valde att vi skulle rida den långa vägen mot Moorland och över bron för att komma till Skördebygden. Jag huttrade och började tokfrysa för så kallt var det ute och inte hann jag heller kolla i stallet eller inne ifrån mitt rum och se hur kallt det var ute. Jag sneglade mot Filly som satt rak i ryggen och såg inte alls det minsta besvärad utav vädret, hon såg ut att njuta av istället medan Summerbreze önskat att hon fått stått hemma och mumsa på hö, den hästen vägrade knatta på utan släpade hovarna efter sig, Angel var raka motsatsen, travade om och var annat för att få sträcka ut på benen. Jag höll emot för jag var inte ett dugg intresserad av att vi skulle gå omkull nu i vinter så envist tvingade jag henne skritta hela biten till Skördebygden.
"Vart ligger auktionen?" Ropade jag för att överrösta vinden.
"Familjen Goldspur kommer hålla den årliga auktionen denna gången och de såg verkligen fram emot det då jag pratade med dom förut. Lite väl entusiastisk om du frågar mig, men du vet ju att den familjen ser ju saker och ting possitivt hela tiden" Skrattade Filly och höjde upp huvudet på Summerbreze som släpade mulen mot den kalla backen.
"Du tror inte Summerbreze avskyr vintern?"
"Klart hon gör, hon är en sommarhäst, hon är lite mer som dig. Man måste tvinga henne göra saker hon inte gillar. För oavsett om hon misstycker till det följer hon med överallt ändå" Filly vände huvudet mot mig och blinkade. Jag himlade med ögonen och smakade på Angel lite snabbare vilket hon tyckte lät som en galoppsmack!
När vi kom fram till Familjen Goldspur så stod det bilar och hästtransporter överallt från vägen och upp till Familjen Goldspur och långt förbi deras hus. I hagarna hade de förberett hästarna som skulle gå till auktion. Några hade redan sålts till de nya familjerna och de höll redan på med lasta på den nya familjemedlemmen. Filly drog med mig till Goldspur stallet där det också hade några hästar som stod och väntade på nya familjmedlemmar. Dom hästarna hade redan gått på auktionen men ingen var inga intresserad av dom så de hamnade dom i stallet och såldes för en billigare krona än vad de ropades ut för.
"Emma, Emma, Emma!" Filly slet nästan armen av mig då hon drog mig till en av boxarna där ett vitt huvud med stora ögon tittade ut från boxdörren och tittade sig nyfiket omkring. Livlig också var stoet som gick av och han i boxen innan hon tittade ut igen och upprepade samma sak om och om igen.
"För livlig för min smak. Är inte de arabiska fullbloden full av energi och inte är så lätta att rida?"
"Äh du läser för mycket böcker. Man ska inte ha så stora fördommar på arabhästarna. När man väl lära känna hästen sin så blir man ju som Ett."
"Du menar som du och Summerbreze?" Svarade jag spydigt och gick vidare mot nästa box och lät Filly stå ensam vid den vita arabhästen som fortfarande vankade av och an i boxen.
Längre ner i stallet så hördes en massa röster. Ju närmare jag kom desto mer kunde jag höra hur de båda männen disskuterade om att dra ner på priset på en häst. Försäljaren som sålde hästen vägrade sänka sig till så lågt som mannen framför honom erbjöd.
"Hästen är till min dotter och denna är just vad hon vill ha och jag ska ha henne!"
"Tyvärr, kan du inte acceptera priset jag valt på henne så får det vara, jag vet att fler kommer vara intresserad av detta sto." Svarade säljaren med lite irritation i rösten då mannen tjatade på honom.
Jag kom närmare och försökte se in i boxen, men boxen var svart så det var svårt att se vad för häst om stod där inne. Jag gick runt mannen, som fortsatte att tjaffsade om stoet, så jag kunde se bättre. Fortfarande svart och ingen häst. Jag ställde mig närmare så jag stod med näsan mot gallret, jo nog såg jag något röra sig där inne, men svart som själva natten var hon och utan några vita markeringar. Lugnt tittade hon på mig innan hon, precis som den vita araben, vankade av och an i boxen och skrapade med framhoven mot sågspånet. Hon tittade sen mot mitt håll innan hon vände sig mot rösterna utanför hennes boxdörr och rörde sig mot boxen. Nu kunde jag se henne ordentligt från de lilla ljuset som sken in på henne.
Hon var riktigt svart, svart som natten och hennes svarta päls gnistrade mot ljuset. Hon var väldigt liten men när jag såg hur hela hennes kropp var uppbyggd. Detta sto hade tränats för något och sen inte behagat någon. Hennes ljusbruna ögon försökte se ut från boxen men inget kunde hon se. Hon stampade med hoven mot böxdörren och frustade och ett litet svagt gnäggade kom ut från hennes mun. En sorts hetta i mitt hjärta tändes upp, liksom en gnista som sätter glöd till elden i brasan hemma fast denna tände eld i mig och blodet rusade upp till hjärnan.
"Jag tar henne" hörde jag hur jag viskade och säljaren vände sig till mig.
"Är du säker på det? Hon är ingen nybörjarhäst förstår du?"
Jag vaknade upp och blinkade ett par gånger och vände mig mot säljaren. En ung man, inte över 35 år, med en snygg svart kostym tittade på mig.
"Jag kan rida, mina ridegenskaper är det inge fel på!" svarade jag honom. Han strök handen bakom nacken och kollade på mannen han försökt förhandla med. Det var då med som jag lade märke till vem mannen var som försökte köpa stoet, självaste Mr. Kembell. En äcklig man som gjorde allt för att förstöra miljön för dyra hotell. Hans ansikte kokade rött då han vände ögonen mot mig.
"Som du ser, Emma, så var jag först. Du får ta dina affärer någon annanstans. Denna häst är min och ingen annans!" Han andades ansträngade för att inte förlora kontrollen.
"Hästen är fortfarande min och det är jag som väljer vem jag vill sälja den till och jag anser att ni, Mr Kembell, är inte en bra förhandlare. Detta är ingen auktion, först till kvarn är det och vill Emma, ha denna häst så är den hennes eftersom hon erbjuder samma pris jag har på henne." Unga mannen vände sig om till mig och tog min hand i ett fast handslag och skakade den. "Grattis Emma, stoet är ditt, kul att göra affärer med dig." Jag försökte finna andan och svara men jag kunde bara le nervöst medan Mr. Kembell, rödare än en tomat stormade ut från stallet.
"Eh... ja tack? Vad kostar hon?" Stamade jag fram.
"Hon är din för 15.000 kr!" Log han och det kändes som jag svalt en femma.
"Eh... tar du på avbetalning kanske? Jag ville bara inte att hon skulle hamna hos Mr. Kembells dotter." Mannen kliade sig bakom nacken och såg besvärad ut att han sålt hästen till människa som inte begriper sig på affärer. Han tittade upp på mig och log sen.
"Vet du vad Emma, du ser ut att vara en pålitlig person. Vi kan ordna med papper inne på Familjens Goldspurs kontor. Kom dit då du träffat Sasha så fixar vi detta." Han skakade min hand igen och lämnade mig ensam vid min nya häst. Jag stod kvar och försökte fortfarande hitta andan. Det var då i samma sekund som jag vände mig mot boxdörren och på en guldplåt som hängde i ett blått rep på en spik på boxdörren. Det var då som jag upptäckte de svarta inristade namnet i guldplåten: Dark Shadow.
|
|
|
|
